En modernist på resa

5 december 2013 08:52

Blaise Cendrars är en av de stora modernisterna men ändå ganska försummad i Sverige. Mest kan hans dikter hittas i antologier. Den outtröttlige Gunnar Harding introducerade honom 1967 i antologin Akrobater i tredjeklasskupén och två år senare – med bistånd av Olle och Stina Orrje – i Dikter och prosa. Hans stora poem Påsk i New York och Den transsibiriska järnvägen och lilla Jehanne av Frankrike finns i Hardings bok "Är vi långt från Montmartre?".

Så har läget varit tills i höst då det finlandssvenska förlaget Ellips givit ut hans Reseanteckningar i översättning av Kennet Klemets.

Det är på tiden.

1924 kliver Cendrars på en båt till Rio de Janeiro via Dakar. Det är då över ett decennium sedan han skrev sina viktiga modernistiska pionjärverk, och exakt ett decennium efter första världskrigets utbrott. Schweizaren Cendrars tillhörde en av de poeter som uppmanade utlänningar boende i Frankrike att ta värvning i den franska krigsmakten. Blaise Cendrars följde sin egen uppmaning och 1915 såras han så svårt att hans högra arm blir amputerad.

När han reser från Europa ser denne lättrörlige modernist det som ett avsked från ett Europa som tråkar ut honom. Det blir också ett avsteg från hans poesi. Den upptäckarlusta och nyfikenhet som präglar de tämligen okonstlade dikterna i Reseanteckningar gör dem alltjämt friska. Här finns vitalism, primitivism och humor. Det är ganska befriande och förebådar att poeten Cendrars inom några år ska skriva ett par reportageböcker om Hollywood och den engelska armén under andra världskriget. Han är en van resenär med livsaptit som i sin hytt skriver om det han ser och upplever:

"Jag promenerar på däck med min vita kostym köpt i Dakar

(...)

Jag har min stora kalabriska näsduk och sådan där stora vaxtänd-

stickor som man bara hittar i London

Jag är ren tvättad skrubbad mer än däcket

Lycklig som en kung

Rik som en miljardär

Fri som en människa"

Väl framme i Brasilien tas han emot som en stjärna, blir fotograferad och intervjuad innan han möter Brasiliens första modernister som ser honom som en förebild. Och Cendrars fascineras av allt han ser och upplever, inte minst av tekniken: han beskriver fartyget, fyrarna de passerar, sin skrivmaskin och fartygets simbassäng. Men Cendrars noterar också havet och himlens skiftande färger, fåglar och fiskar och åter i land beskriver han den sydamerikanska naturen. Han är en modernist, redan främmande för surrealismens undermedvetna. Han är på väg efter dikterna skriver han den bästsäljande äventyrsromanen Guld (som översattes till svenska redan 1930), sedan blir det journalistik och efter det andra världskriget memoarer.

Kennet Klemets skriver i sitt förord att Cendrars hela tiden var på väg, som skrivande och resande.

"När du älskar måste du ge dig av", skriver han i en dikt och Blaise Cendrars får också en lång livsresa och skriver redan från början på ett stort livsverk. Han dör 1961, 74 år gammal. Men hans Reseanteckningar, snart 90 år gamla har behållit sin fräschör.

BLAISE CENDRARS

Reseanteckningar

Översättning, förord och kommentarer: Kennet Klemets

Ellips

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mats Granberg