Inte värst många verst från verkligheten

Vladimir Sorokins bästa så här långt.

17 maj 2013 10:00

I hans senaste roman Snöstormen – mästerligt översatt från ryska av Ben Hellman – ska läkaren Platon Iljitj Garin ta sig byn Dolgoje. Invånarna där har drabbats av boliviansk svartsot och Garin har vaccin till dem. Men ute viner en snöstorm och på skjutsstationen där läkaren befinner sig finns inga hästar. Han är fast.

Först verkar Sorokins berättelse vara en slags parafras på rysk 1800-tals litteratur. Här mäts avstånd i verst, det eldas i ugnar och lodur visar tiden. Men när Garin till slut lyckas få tag på en man som kan köra honom till Dolgoje börjar verkligheten gunga. Läsaren inser plötsligt att hen befinner sig i en alternativ värld och att det är något märkligt med proportionerna.

Kusken, Harkel, har en ”självgångare” som drivs genom att 50 småhästar, ingen större än en rapphöna, går på ett drivband. På marknaden i Nizjnij har Harkel sett en draghäst stor som ett fyravåningshus. Tekniken kommer från olika tider. Folk åker häst och vagn, men har mobiltelefoner och tittar på hologramradio.

Garin och Harkel ger sig av i självgångaren. Resan ska bara ta några timmar, men så lätt kommer man förstås inte undan snöstormen.

Sorokin anses vara Rysslands mest betydelsefulla författare. Hans förra roman I heliga Rysslands tjänst handlade om ett Ryssland som förvandlats till teokrati. Den ortodoxa säkerhetstjänsten våldtar och stjäl utan att straffas.

I heliga Rysslands tjänst är en satir över Putins Ryssland och en mycket intressant roman, men i mina ögon kändes den stundtals övertydlig. Efter att den rysk-ortodoxa kyrkan blivit allt starkare, med Pussy riot-domen som tydligaste exempel, stod det dock klart att Sorokin roman var närmare verkligheten än de flesta trott.

Snöstormen är däremot njutbar från första början. Visst kan den läsas som en roman om den eviga frågan ”Vart är Ryssland på väg?”. Detta att många tider existerar samtidigt är en högst reell upplevelse i Ryssland. Blandningen av epoker och teknologi i Snöstormen påminner om hur hur Sorokin blandar litterära stilar och genrer. Men svaret på frågan är vagare och själva berättelsen är mer engagerande i I det heliga Rysslands tjänst.

Snöstormen är Sorokins hittills bästa roman; rolig, tankeväckande och gåtfull.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
DAVID ISAKSSON