Homogent och varmt sound

11 april 2011 00:00

Nej, det blev inte Göteborgarnas chefdirigent Gustavo Dudamel som dirigerade i går kväll. I stället får vi gratulera honom och han Eloisa till en nyfödd son, Martín.

Pappa Dudamel ersattes på pulten av den 28-årige Manuel López Gómez som med ungdomlig energi gjorde ett alldeles utmärkt jobb.

Prokofjevs femma tar med sin lyssnare på en klangresa i kontrasterande världar.

Här ligger de olika färgerna kant vid kant och Gómez valde att profilera de skilda delarna tydligt med en bärande dynamisk känsla.

Inledningen präglades av en klanglig mullighet som öppnade upp för en brett anlagd tolkning.

Efter en andrasats med en lätt nervös drive i tempot kom den stora utmaningen att hålla samman den musikaliska linjen i Adagiosatsen. Här ville inte de disparata delarna riktigt samarbeta med varandra.

Slutsatsens aktiva myller gick från klarhet till klarhet med en kraftfullhet intill det bombastiska.

Här samsades den motoriska energin med en återkoppling till inledningssatsens första tema. Ett brett flöde kännetecknade tolkningen.

Göteborgssymfonikerna har ett varmt sound och en mycket homogen klang. Det är imponerande. De musicerar organiskt och bjuder på en utmärkt bredd i de starka partierna, men även på delikatesser
i de svaga delarna.

I den inledande Serenaden i F av Stenhammar, tidigare chefdirigent i Göteborg, lockade Gómez fram naturkänslan. Ibland triggade han mig med en högromantisk färgsättning, stundtals med ett läckert och sprittande dansant stuk, hela tiden med en säker förtrogenhet för de emotionella värdena.

Som påtår efter avslutad konsert bjöd gästerna på lite avspänt sväng innan turnén förde dem vidare till Gotland och några sydsvenska städer.

MUSIK

GÖTEBORGS SYMFONIKER

Dirigent: Manuel López Gómez

Musik av: Stenhammar,
Prokofjev

De Geerhallen, Norrköping

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!