Symfoniker i ren toppform

Allan Pettersons sjua tillsammans med symfonikerna i toppform och en trimmad Stefan Solyom på pulten blev till en av spelårets höjdpunkter.

7 april 2011 22:38

Koncentration, konturskarpa klangblock och harmonisk skönhet var ledorden. Här fanns både tradition och nytänkande.

Komponisten Allan Pettersson har verkligen gjort en klassresa. Han spelade på ölstugor och politiska möten som ung, begravningar och biografer, men reste även runt i folkparkerna. Hans första fiol kostade tio kronor.

Han hamnade till sist som violast i Konsertföreningen i Stockholm. Då hade han redan avverkat musikkonservatoriet. Från 1951 var det bara komponerande som gällde, men redan två år tidigare debuterade han med en konsert för violin och stråkvartett. Den föll inte i god jord hos tyckarna.

Den sjunde symfonin från 1967 skrevs för Antal Dorati och Stockholmsfilharmonikerna. Den är kortare än de tidigare och blev till den musik som gjorde att publiken äntligen upptäckte komponisten. Lite av en revansch. Pettersson sa:

- Min musik får sin näring av generationer av människor som jag aldrig känt, men som lever i mig, känner mig.

I symfonin ryms många lager av mänsklig erfarenhet. Det kraftfulla blecket påminner om plågsam smärta och vemodssuckar med sina ständiga upprepningar. Solyom arbetade fram långa hotfulla skuggor av en verklighet som oavbrutet ville tränga sig på.

Musiken önskade nästan spränga alla gränser i de starka stegringarna. I den andlöst vackra stråkelegin fanns slutligen - för en stund - en gnutta av förlösning. Detta var en tolkning med respekt för musiken. Solyom komprimerade alla skeendena i en mycket väl avvägd teckengivning.

Om verkligheten var närvarande i Pettersson handlade det om fantasi i dansken Jesper Kochs musik Alice under Skies. Här lekte fantasin tafatt med kreativiteten i en smått minimalistisk musik med en doft av impressionism. Detta var ett annorlunda klangstycke som rymde både en gles textur och som kontrast ett svirrande myller.

Violinsten Claudia Bonfiglioli var solist i Mozarts fjärde violinkonsert. Hennes ton är slank, nästan smal, och hon bjöd på snabba växlingar mellan de lyriska avsnitten och partier med mer dramatik. Attityden var något återhållen. Orkestern bjöd till detta på ett pulserande och lyhört ackompanjemang helt i Mozarts anda.

<p>Musik</p>

NORRKÖPINGS SYMFONIORKESTER

Solist: Claudia Bonfiglioli

Dirigent: Stefan Solyom

Musik av: Koch, Mozart, Pettersson

De Geerhallen, Norrköping

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
MICHAEL BRUZE