Pansarbandens lyckliga dag

Stadsbibliotekets årliga rea glädjer många bokköpare. Fast frågan är om inte böckerna blir lyckligast när de får ett nytt hem.

29 maj 2009 00:20
Varje vår rear Stadsbiblioteket ut sina utgallrade böcker. Vid tjänligt, det vill säga nederbördsfritt, väder sker försäljningen utomhus och redan innan alla hyllor rullas ut vid niotiden på förmiddagen flockas bokköparna runt dem.

 

De extremt låga priserna gör att man - och jag är bland dem - kan köpa på sig en försvarlig trave. Många böcker är inbundna i de traditionella enfärgade pansarbanden. Förr var de alltid röda, men nu finns de i olika färger och är det som kännetecknar en typisk lånebok.

 

- Vi kallar dem biblioteksutrustade, säger bibliotekarien Marita Hjärpe.

 

 

Stadsbibliotekets bokrea är pansarbandens lyckliga dag. Här finner många av dessa förkättrade böcker nya ägare. För hur långt tillbaka den klassiska biblioteksinbindningen sträcker sig kan ingen av de erfarna bibliotekstjänstemännen ge ett omedelbart svar på.

 

- Man kan fortfarande binda in böcker i pansarband, men det är en kostnadsfråga, säger Marita Hjärpe.

 

Numera föredrar man att plasta in böckerna och klistra en ful lapp med signum på ryggen. Omslagen kommer då mer till sin rätt och de får ett mer lockande utseende, men andra problem dyker upp i stället.

 

- Limbindningen på de nya böckerna håller inte särskilt länge, säger Marita Hjärpe.

 

Omkring 2 000 böcker slumpas bort under dagen och vid fyratiden på eftermiddagen sjunker de låga priserna ytterligare.

 

- Men en minoritet i utbudet är pansarband, eller biblioteksband som också kallar dem, eftersom de blir allt ovanligare, menar Thomas Almqvist på Stadsbiblioteket.

 

Ålder är inget hinder för pansarbanden att få nya ägare.

 

 

Jan Dewitz bor i Linköping och besöker bokrean och Norrköping av en slump. Han hittar en svensk ordbok i ett rejält gult pansarband.

 

- Den är bra att ha, säger han på felfri svenska men med tysk brytning.

 

Jan Dewitz har bott i Sverige i sju år, dit han också kom av en slump. Efter att ha växt upp i det forna Östtyskland ville han arbeta i ett annat land efter murens fall. Han siktade på Norge, men hamnade i Sverige och har blivit kvar längre än han urspungligen tänkt sig.

 

 

En kvinna, som vill förbli anonym, berättar att hon har köpt många böcker på spanska. Hon har också hittat en bok utgiven av det numera nedlagda Invandrarverket, ett gediget pansarband även det.

 

- Det är intressant att läsa om hur den svenska invandrarpolitiken var förut, menar hon.

 

Själv ger jag några volymer pansarinbunden svensk lyrik ett nytt hem. Dessutom köper jag en dubblett av Stig Claessons Blå måndag som gavs som pocket i original 1985. Det slitstarka pansarbandet håller garanterat för fler läsningar av en ständig favorit.

 

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mats Granberg