Lundells spännande debut som dramatiker

Ulf Lundell som bara varit på teatern fem gånger i sitt liv debuterar som dramatiker och det med sex verk på en gång. 6 pjäser heter också den bok i vilken de samlats.

16 april 2009 00:15
Den måste läsas på två sätt: Dels som ett tema med variationer om författaren själv. Dels som texter som är avsedda att omsättas på scenen.

 

Det finns mer Strindberg och Ingmar Bergman än Norén i de avslöjande dialogerna mellan man - kvinna. Fyra av pjäserna är rena kammarspel. Också de två övriga, har trots större omfång, kammarspelets prägel. Jag tror att dessa texter kan bli bra teater med rätt regissörer och rätt skådespelare. Här föreligger ett material som tar upp den fullkomligt utlämnade åldrande människan, som inte är hjälpt av framgång, där hon grubblar över sitt liv och de fjantbekymmer som uppfyller henne.

 

 

En av personerna får föraktfullt säga om det som Ulf Lundells alter ego tuggar om: "Vilka dilemman!" Flertalet av pjäserna handlar om en författares oförmåga att skriva, utom i ensamheten, om hans oförmåga att klara denna ensamhet, om hans oförmåga att prestera sex tillsammans med sin unga kvinna och om hans längtan tillbaka till det förlorade paradiset i barndomens skidbacke och tonårens moppegäng.

 

Det är dessa personliga småttigheter som ger texterna scenisk laddning; att de tar upp människans sätt att handskas med den privata sfären, det som avgör hur hennes liv kommer att se ut.

 

Som staffage släpper Lundell också in världen: judeutrotningen, islamska lagar som driver fram stening av våldtagna tonåringar, islamska slöjor i Sverige och svensk politik. De propåerna känns påklistrade och kunde undvarats. Inte heller de dödshot som överskuggar en del av scenerna har någon avgörande betydelse för handlingen. Det är det rått personliga, det blodigt privata som i all sin futtighet känns levande och nära besläktat med livsfrågor vi alla brottas med.

 

 

I alla pjäserna finns en man som antingen är författare eller rockstjärna. I fem fall är han 57 år. I det sjätte 55 år. Han strävar på i relationer med betydligt yngre kvinnor, har havererade äktenskap och ett par barn bakom sig. Oftast är han huvudperson.

 

Första pjäsen, Kejsardyk, utspelas i Stockholms skärgård. I andra pjäsen, Offstage; befinner sig personerna i en loge efter en avbruten rockkonsert.

 

I de övriga är spelplatsen hotellrum, skidbacke och terrasser på trendiga orter i Alperna, vid Comosjön eller i Bangkok dit klassresan fört den författare Lundell skriver om.

 

Denne avslöjar en saftig sexdröm. Att få gå loss på lyxbordell. Det är för övrigt ett jävla tjat om fittor och rövhål och porrfilm. Kanske behövs det för att få det att klirra extra iskallt kring scenerna men jag tror på hård rensning i den rabatten om pjäserna ska spelas.

 

 

Vad man beundrar är Ulf Lundells kusliga självsyn och dödsföraktande räfst- och rättarting med sin egen person. Det är hart när omöjligt att skilja honom från hans skapade gestalter av vilka en beskylls för att ha "skrivit dig bättre än vad du är" och en annan för att ha idisslat "det där djävla Beckett-skitpratet - - -Vi är ensamma, vi kan inte förstå...". Om en tredjes förhållande till sin senaste unga kvinna sägs det: "Snart har du levt ner henne till ännu en besvikelse och då kan du skriva igen".

 

Också följande repliker studsar mot Lundell själv: "Jag vet inte varför jag skriver längre men det är det enda som jag har kvar" och "Jag är antiakademisk, antilitterär och nu är jag ta mej fan också antiteatern!"

 

Längtan efter att få ge upp ståhejet med jakt på ungdom och virilitet och bara bli en gammal vanebunden stöt finns inbyggd i Ulf Lundells inkrökta, privata, men ack så spännande dramatikerdebut.

 

Litteratur
ULF LUNDELL

 

6 pjäser

 

Wahlström & Widstrand
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!