– Till slut blir minne och plats omöjliga att skilja från varandra, säger Wang Leuyn när vi står framför en långvägg på Konstforum fylld med hennes tuschteckningar.
Hon började måla med tusch i Sverige när hon längtade hem. Wang Leyun kom till Sverige 1991 och säger att hon nu har tillbringat halva sitt liv i Sverige. Uppväxten och utbildningen skedde i Hangzhou – 18 mil sydväst om Shanghai – i Kina och vid China Academy of Art.
– Men när jag kom till Sverige var jag textilkonstnär, gjorde installationer. Men hemlängtan gjorde att jag började måla och jag förstod att det skulle vara lättare att etablera mig som målare än textilkonstnär, förklarar hon.
I Kina hade hon svårt att acceptera tuschmåleriet med sina strikta och traditionella ramar. Men i Sverige saknade hon det och kunde också behandla det friare.
– Jag ville vara en modern konstnär. I det traditionella kinesiska tuschmåleriet ska man också visa sin personlighet, men inte så mycket. I Sverige fick jag ett friare förhållande till det, kunde måla mer abstrakt men också återvända till motiv som inte intresserade mig förut, säger hon och pekar på ett motiv med lotusblommor.
Vi går närmare målningarna för att kunna uppfatta detaljerna i dem. Wang Leyun visar att det finns färger – lila, rosa, ljusblått, i bakgrunden på en del av tuschmålningarnas annars dominerande gråskala.
– Här är indigo. Jag använder bara naturfärger.
Hon berättar också om hur tuschmålningarna inte bara handlar om att måla utan också om ett hantverk med själva papperet.
– Rispapper är så tunt, så tunt och svårt att måla på. Det skrynklar sig lätt. Och så måste det monteras på ett papper. I Kina lämnar man in de på en verkstad för det arbetet, men i Sverige måste jag göra det själv, det är ett riktigt hantverk.
Konstforums innersta rum är fyllda med objekt, vilande på plexiglasskivor, i sin tur är fäst i ett smalt stativ som liknar stänglar. Objekten är runda och jag kan först inte avgöra om de är gjorda av tyg eller papper.
– Ser du vad de är gjorda av? frågar Wang Leyun.
Nej, jag ser inte att de är gjorda av kaffefilter målade i mörka färger.
– Jag gillar det har med återvinning, de här ska påminna om de stora miljöproblemen i Kina, säger hon.
Wang Leyuns utställning öppnari morgon och därmed är Konstforums vårsäsong 2016 i gång. Den rymmer ytterligare nio utställningar. Konstforums Jan-Eric Nilsson framhåller särskilt Claes Hakes och den nigerianske konstnären Kunle Adeyemis kommande utställningar med teckning och skulptur respektive måleri som öppnar i februari.