Vi känner The Tigers som Norrköpings sannolikt mest långlivade, rutinerade och äldsta rockband. Samtida med rockmusikens genombrott i Sverige i slutet av 1950-talet. Nu firar The Tigers 60 år och gör så i form av en jubileumskonsert i Hallarna den 5 maj. Och allt beror förstås på "Plättlaggen".

– I början av 60-talet skulle alla svenska grupper ha en sådan låt. En schottis eller hambo i boogietempo. Spotnicks körde "Den gamla spinnrocken" och Violents hade "Alpens ros". Vi fick "Plättlaggen" av vårt skivbolag LDR Records i Linköping. Vi var inte överförtjusta och tyckte att vi hade låtar som var mer rock´n´roll på repertoaren. Men det var bara att acceptera. Och låten blev ju en framgång.

Gitarristen Benny Wagnberg har varit med i The Tigers ända från början och kan turerna kring "Plättlaggen". Låten spelade The Tigers instrumentalt långt innan Thore Skogman skrev texten med den knivskarpa refrängen "Lite sylt och en plätt är en furstlig rätt/man vill aldrig mer ha fläskkotlett".

Artikelbild

| Trängsel och tajt sound i replokalen när The Tigers förbereder sig inför jubileumskonserten. Från vänster: Benny Wagnberg, Börje Andersson, Anders Hjertström, Inge Boholm och Bengt Hjertström.

"Plättlaggen" öppnade dörrarna för The Tigers som hade bildats redan några år tidigare under namnet The Tigers Show Band.

– 1961 blev vi en ren gitarrgrupp och tack för "Plättlaggen" fick vi turnera i Finland. I en hel månad. Sedan rullade det på av bara farten, säger Benny Wagnberg.

– Tyskland, Bulgarien, Spanien och Östtyskland, vi var överallt, tillägger gitarristen Börje "Böcka" Andersson som kom med 1963.

TV-spelningen i Spanien är förstås ett minne av det mer udda slaget. The Tigers hade fått tydliga instruktioner om att stå helt stilla och bara spela rakt upp och ned när det var deras tur inför kamerorna. När bandet väl började spela kunde man inte undgå att ta lite steg och vifta med gitarrhalsarna.

Artikelbild

Ett blonderat The Tigers ställde till med skandal i spansk tv genom att röra sig på ett "ekivokt" sätt.

– Det kom automatiskt. Vi brukade ju köra sådana steg på scenen när vi spelade. Men för TV-producenten slutade det inte bra. Han fick skulden och fick sparken. De menade att vi hade uppträtt "ekivokt". Vad nu det innebar, vi kände oss inte särskilt ekivoka, säger trummisen Bengt Hjärtström.

– Men de var väldigt strikta på den tiden. Det var under Franco-tiden. Det kanske inte blev bättre av att vi alla hade blonderat hår för att se "svenska" ut?

Artikelbild

| Det är redan klart vilka låtar som ska förgylla jubileumskvällen.

TV-producenten hade dessutom redan fått en varning i en tidigare show, när även franske rocksångaren Johnny Hallyday lät bli att stå helt stilla när han rockade loss inför TV-publiken.

The Tigers tog en lång paus mellan 1966 och 1990 innan de rycktes med i den allmänna revivalvågen som just då präglade Norrköpings musikliv.

Artikelbild

| Klassiska Vox-förstärkare med personlig touch.

– Liverpool och Stefan Wikström blev populära. Scarlet Ribbons spelade igen. Folk började fråga efter oss också. Det var då vi kom tillbaka. Det tog ett eller två år innan vi fick ihop repertoaren igen men sedan spelade vi ofta på Borgen, säger Benny Wagnberg.

– Numera är vi ett typiskt sommarband. Det brukar bli 15–16 jobb varje sommar. Folk frågar fortfarande efter "Plättlaggen" även om vi har egna låtar också. Det är helt okej. Vi spelar det publiken vill höra. I flera år spelade vi på Håkan Thornells kafé i Kolmården och det var alltid fullt. Frågan är om det var vi eller falukorvsmackorna som drog?

Nu är det alltså dags för jubileumsspelningen, för att hylla de 60 åren med The Tigers.

– Det blir kul. Vi vet ju att publiken kommer, säger Benny Wagnberg.