Festival

Norrköpings Folkmusikfestival
Betyg: 4
Norrköping, Värmekyrkan/Flygeln/Crescendo 5/10-19

Det här är framför allt de aktiva musikernas egen festival. Man spelar på en scen, kliver av med instrumentfodralet på ryggen och drar snabbt vidare för att se kollegornas framträdanden. Eller för att lägga en sula på parketten till grupper som Strängar & rör, Klintetten och 232 strängar. Det är ovant att se Crescendo och Värmekyrkan tömd på stolar. De få som är framställda är avlastningsplatser för instrument runt i lokalerna virvlar danspar i vilda polskor så svetten lackar.  

Artikelbild

| Norrköpings Folkmusikfestival.

Programpunkterna är många. Först ut på min lista är ”Slaka Balladforum” i Värmekyrkan. Här får alla delta. De medeltida dansvisorna utan känd upphovsman har traderats muntligt över generationerna och metoden är densamma idag; en berättelse och ett omkväde som upprepas likt en refräng. Marie Länne Persson är grundare av Slaka Musiken och för dagen försångare. Hon berättar först om balladens innehåll, därpå fattar deltagarna varandras händer och till enkla danssteg sjunger man om Näcken och Hin håle, kungariken och prinsessor.  

Därpå är det dags för ”Visstuga” i Crescendo. ”-Det här är som att lägga pussel”, förklarar Sofia Sandén och bjuder in den sångsugna skaran. Visorna framförs ofta på dialekt: ”-Är det ingen här från Västergötland? utbrister en man och sjunger frejdigt om Mas och Slas som flådde en tupp.  

Så till konserterna. Flygeln visar sig vara en alltför stor lokal för trion Northern Resonance, känd i folkmusikkretsar. Synd, för Anna Ekborg, Jerker Hans-Ers och Petrus Dillner bjuder på en musikalisk resa med naturlyriska klanger från Sverige till Norge. Hans-Ers ekvilibristiska upptåg på hardangerfelan gör stort intryck på mig.

Epos – Music on the move är en berättarkonsert och i Lilla värmekyrka är det fullsatt när skådespelerskan Anne Kalmering serverar östeuropeisk festmusik och jiddisch- teater.  

Artikelbild

| Norrköpings Folkmusikfestival.

Kvällens höjdpunkt är gruppen Midgren/Skrobe/ Quarteys framträdande, även det i ett alltför glest besatt Flygeln. Det här är folkmusikaliskt sväng på hög nivå. Tina Quartey är slagverkspionjär inom folk- och världsmusik och jag är särskilt förtjust när hon likt en rusning i nerförsbacke med skenande puls drar gruppen åt världsmusiken och moderna jazz-hållet. Det gör hon bland annat med hjälp av sin bimbau, en brasiliansk musikbåge med rötter i Afrika. Här är folkmusiken gräns- och genrelös, ja den blir världsmusik.