Skör nakenhet lockar till tårar

Det är lika varmt som fullsatt och publiken njutningssuckar när den första låten presenteras.

Konsert

CajsaStina Åkerström 

Betyg 3 

Crescendo 26/2

 

Åsa Jinder spelar i sin frånvaro och kompet dansar nätt över tangenterna, lockande Åkerströms sansade stämma att berätta verklighetens berättelser. Basen lyssnar, fyller i, och publikens bifall vittrar god konsert där redan fem minuter in i programmet. 

 

Så rör vi oss till 90-talet där ”Socker, knäckebröd & choklad” lyfter vardag från tristess och bjuder sväng mellan butikens synkophyllor. Röda naglar står snyggt mot svartvit t-shirt och så hennes egen text till Peter Kvints toner i ”Är det såhär det känns att komma hem”. Här får vi också sjungande inlägg från medmusikerna Patrik Svedberg på keyboard och Backa Hans Eriksson, bas, bägge tryggt vaggande den pop- och visbädd trion vilar på. 

Innan paus ges en tvåtaktande 1800-talsvisit med hjälp av Frödings rader till ”Det förskräckliga levernet på kaféet”, och efter mången korv och macka får vi höra Bellman, Taube och hennes senaste ”Vinteräpplen”, en snygg bit skräddarsydd för det som är. Just här. Just nu. Den klär henne. 

 

Så når vi så småningom kvällens absolut höjdpunkt. Det är något med presentationen – skörheten, det ohyggligt nakna – som lockar tårar ut i radernas mörker. ”Om det var du” är tillägnad det barn hon aldrig fick, och för en stund hovrar människans själva essens där över scen och sal. Till vibrerande magi gör hon också som avslut ”Jag ger dig min morgon” och det är genuint uppskattande applåder som blir det sista att ljuda under denna aftons konsert. 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa