Bandet firade tio år sedan debutskivan förra året, och är nu ute på turné med den första av de två V-plattorna. Den romerska femman lyser stor bakom bandet och mjukisjackorna åker snart av till förmån för generösa, vita t-thirts. Publiken jublar och dansen fortsätter till ett tajt och välsnidat sound. Det är snyggt och varierat, bakåtlutat och utan överdrifter.

Golvet är fyllt och när vi får höra deras purfärska ”Himlen faller ner” når vi en kulmen, vars höjd gänget lyckas bibehålla nära på fram till konsertens slut.

Mellansnacken kretsar främst kring de svordomar som bjuds. Jo, svära får man redan på dagis i Luleå, förklarar storebror Rensfeldt och saxofonist Joakim Nilsson nickar instämmande. Lillebror Anders håller sig mest på sin hylla, stadigt där, och störst effekt får David Fraenckel, som tycks trycka på någon form av bifallsknapp så snart han får en gnutta eget utrymme med sin trombon.

Artikelbild

Likaså med trumpeten, för den delen. Han och Nilsson delar gärna koreografi och vi får ett storbandstryck mitt i bandets helhet.

Materialet plockas i stort från den senaste plattan, men med inslag av självklarheter såsom ”Na Na Nah!”, ”Halvvägs” och ”Limousin”. Till vårens släpps den andra delen av dubbelalbumet, världen är idel öra.