Musik som berättandets konst

Betyg: 4. "Min väg", Norrköpings Symfoniorkester. Dirigent: Fredrik Burstedt. Solister: Mousa Elias, Sohair Chkair, Mukryan Abubaker Molod.

7 oktober 2016 10:23

De Geerhallen Norrköping, 6/10.

Det är inte ofta som det arabiska musikområdet möter det västerländska vid SON-konserterna. Men i torsdags hände det. Komponisten Peter Bryngelssons verk ”Min väg” (Everybody is a refugee) är skriven för symfoniorkester och tre solister: en sångerska, en oud (arabisk luta) och en soloviolin.

Än mer intressant var den korsbefruktning i tiden som denna musik visade på. Här fanns nykomponerade västerländska tongångar, storbandsinfluenser och orientalisk folkmusik. Invandrad och utvandrad musik. En slags världsmusik i tiden.

Sångerskan Sohair Chkair viskar fram sin stämma, hon talar och hon krämar på i orientaliska slingor mot stråkkluster. Hon glider mellan tonerna, låter lite nasal och berättar en historia. Så förs vi in i en klangvärld vars texter berättar om att vi alltid är på väg, om längtan, om smärta och ondska. Javisst är det politiskt, självklart.

Mousa Elias sliter i lutans strängar, kaskader av klanger och Mukryan Abubaker Molods violin sjunger. Ensamt och naket. Texten och klangerna gifter sig med varandra och verket berör.

Rimskij-Korsakovs symfoniska svit "Scheherazade" med inspiration från "Tusen och en natt" doftar exotism, eller flirtar åtminstone med det orientaliska. Dirigenten Fredrik Burstedt tog oss med på en resa in i fantasin där rytmerna regerar och som bjuder på klangliga färgexplosioner.

Här fick musikerna jobba för lönen. Det sprakar, det smattrar och noterna är många på kort tid. Oftast riktigt tajt. Rent vilsamt blev det när konsertmästaren Emily Nebel lugnade ner tempot med några riktigt romantiska – i dubbel bemärkelse – sekvenser.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Michael Bruze