Mäktig roman om ett Europa för alla tider

Olga Tokarczuk avtäcker en okänd europeisk historia i "Jakobsböckerna" som också påminner om vår samtid.

11 november 1915 11:30

I våras mötte jag den somalisk-brittiska författaren Nadifa Mohamed. Jag minns tydligt när hon sade att hon gillade berättelser som innehöll ständiga förändringar, omkastningar och omvandlingar. Hon, liksom alla andra läsare, får sitt lystmäte om de ägnar sig åt den polska författaren Olga Tokarczuks stora, ja en av höstens mäktigaste, roman "Jakobsböckerna".

Den historiska romanen som utspelar sig under 1700-talen berättar historien om den karismatiske juden och religionsstiftaren Jakob Frank, som också utropade sig till Messias, (1726-91) som föddes i det stora polsk-litauiska väldet under en mycket orolig tid i Europa. Tokarczuk följer noga och mestadels nära det historiska förloppet samtidigt som hon lyckas med den konstfärdiga bedriften att göra den övergripande berättelsen till en allegori över dagens Europa.

Men historien först: Jakob Frank är en lärd jude som i likhet med sina vänner lockas av judendomens mystiska tradition. Genom att studera och resa påverkas han av nya och kätterska idéer. Från den traditionella judiska miljön i Podolien (dåvarande sydöstra Polen, idag Ukraina) som under 1700-talet gränsar till Turkiet och det ottomanska väldet tar han intryck av islam. Sedan leder han en växande skara judar över kontinenten tills han övertygar dem om att i Polen låta döpa sig, övergå till den kristna tron (även om hans anhängare är mest trogna hans lära som idag kallas Frankism) och låta de många i hans skara låta sig adopteras av vänligt inställda delar hos den polska adeln. Det är först då han träder fram som en självutnämnd Messias i sin sekt av trogna följare. Idag beräknar man att frankismen när den var som störst omfattades av 50 000 troende, mestadels polacker.

Det är främst i Tokarczuks ambivalenta skildring av Jakob Frank som romanen lever. För vem är han egentligen i "Jakobsböckerna"? Stundtals framstår han som en typisk sektledare: en auktoritär person som använder sin säkra psykologiska blick för att skapa sin ställning. Han har smak för pengar, lyx och sex (med båda könen). Men samtidigt är han också en människa som underkastar sig lidande och fångenskap för sina idéer. Och sist men inte minst framstår han också som en skicklig strateg och realpolitiker. Hans handlingar, förflyttningar och olika allianser gör att han leder sin grupp till en supersnabb integration. Från fattiga, segregerade judar inte sällan utsatta för hastigt uppblossande pogromer gör han dem till kristnade adelsmän där många blir betydande samhällsmedborgare.

Och ibland undrar jag om inte Olga Tokarczuk behandlar honom som Polen inkarnerad: ibland försvinner han från kartan, ibland är han herreman, ibland fattig. Ibland är han jude, kristen eller muslim eller i den förundrade omgivningens ögon något fjärde. Hans öde påminner om nationen Polen fram till denna dag.

För att förstå "Jakobsböckernas" storhet kan man inte enbart följa den påtagligt konkreta realistiska skildringen på detaljplanet. Själv pendlar jag efter 200 sidor mellan två läsarter. Den på ytan realistiska som följer det historiska förloppet (som inte saknar scener av skimrande poetisk karaktär) samt den på ovanifrån sedda mer abstrakta rörelsen av idéer, överskridanden och gränslöshet. Här får man hjälp av romanens andra viktiga pol. Den gamla judinnan Jenta som är döende mitt under förberedelserna till ett bröllop och som genom att svälja den förbannelse som ska uppskjuta den förblir både levande och död romanen igenom.

"Jakobsböckerna" är ett mäktigt verk om ont och gott, mörker och ljus, historia och nutid, en gnostisk inspirerade romankonstruktion där makterna driver sitt spel också med läsaren.'

Litteratur

Olga Tokarczuk

Jakobsböckerna

Översättning: Jan Henrik Swahn

Ariel

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!