Konsert
Melissa Horn
Betyg: 4
Flygel, Norrköping 15/11
Melissa Horn lockar en publik av både unga och gamla, kanske för att olycklig kärlek inte är åldersspecifik. Så inte heller längtan eller känslor i allmänhet. Melissa kan formulera dem och berätta dem som små noveller i format av musikalisk minimalism. Det gör hon under den här konserten, som är bättre än väntat.
En farhåga jag har är att det ska bli ett ångbad av melankoli. Ibland kan jag känna så när jag lyssnar på den inspelade musiken. Låtarna har ett liknande sound och en återkommande deppighet, som hon själv ofta skojar om i mellansnack. Och ja, tematiken är visserligen den samma i liveformat, men helhetsintrycket är ändå spännande och engagerande.
Låtarna kommer i en ordning som skapar variation i tempot. Fraseringarna och betoningarna i sången ger också nya tolkningsmöjligheter. Och ljussättningen med harmoniskt uppställda lampor, som ibland blinkar som försiktiga stjärnor, ger en stämningshöjande effekt. Mot slutet tar också bandet allt större plats i ett crescendo av kvällens känsloresa. Från Långa nätter (2008) till Konstgjord andning (2019), det är underbar lyssning.
Melissa har publiken med sig hela vägen, till och med när hon glömmer bort att hon spelat i Flygeln förut. ”Vi älskar dig ändå Melissa”, skriker någon, och sångerskans humor och ödmjukhet räddar upp allt som skulle kunna bli obekvämt.