Kulturjournalistiken letar utvägar

Var ska journalistiken, inte minst kulturjournalistiken och dess kärna kritiken, ta vägen när medieföretagen sparar?

12 september 2014 09:11

Helsingborgs Dagblads kultursida, av många i branschen prisad för sin höga kvalitet, kommer att försvinna. Det är möjligt att den kultursida som kommer styras från Sydsvenska Dagbladet i grannstaden Malmö kommer att bli bra, men den kommer inte vara unik som HD:s.

Frågan som allt fler ställer sig när de ser mediehusens envisa men hittills inte framgångsrika jakt på nya intäkter och den inte infriade jaktlyckan omsatt i allt fler och allt tätare neddragningar på landets redaktioner är: Hur ska det gå för journalistiken?

Och då åsyftas både det dagliga informationsbehovet och journalistikens samhällsnyttiga, kritiska och opinionsbildande roll.

För min del tror jag att det efter valet och regeringsbildandet kommer att bli en hetare politisk fråga. Det gäller både public service-politiken, presstödet och nya frågor medierna roll och genomslag. Ett arbete pågår redan i den av alliansregeringen tillsatta Demokratiutredningen, vars ordförande Olle Wästberg redan aviserat att sådana frågor kommer att tas upp av utredningen.

Det finns redan ett svar på frågan vart journalistiken tar vägen: den blir litteratur. Antalet svenska reportageböcker växer stadigt och vissa av dem uppmärksammas mycket och säljer riktigt bra. Men det är vissa genrer som har företräde: autentiska brott, politiska skandaler, globala frågor som miljö och migration.

Och det är sannerligen inte illa. Men den går vardagen är svårsåld. Dessutom utgör underlaget för många reportageböcker, publiceringar i dagspress som sedan fördjupas och paketeras om i den varaktigare bokformen.

Det är ingen djärv gissning att detta är ett område som kommer dra nytta av de ökade möjligheterna till självpublicering och egenutgivning.

Fast vad händer med kulturjournalistiken och dess kärna: kritiken?

Där råder större osäkerhet, för att inte säga mörker. Poeten och kritikern Magnus William-Olsson föreslog tidigare i år offentliganställda litteraturkritiker vid landets folkbibliotek som ett svar på neddragningarna. En del stöttes omedelbart bort av tanken på offentliganställda smakdomare, och Magnus William-Olsson ser en "rad knepigheter med hela idén som man måste utreda grundligare" för att det ska bli "trovärdigt".

Å andra sidan kan man titta på vad folkbiblioteken faktiskt gör idag. De tipsar om böcker på sina hemsidor, de driver läse- och bokcirklar och biblioteken har alltid varit ett tillhåll för vänsterknäckande litteraturkritiker. Så kanske idén går att utveckla.

Medierna blir generellt sett mera mikromedier än massmedier. Den breda, samhällsorienterade kulturjournalistiken behövs men få idag tror på en renässans för den i dess traditionella form.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mats Granberg