Korruptionen är rötan

Ayi Kwei Armahs debutroman "De vackra är ännu inte födda" handlar om moraliskt förfall och korruption i det postkoloniala Ghana.

13 januari 2015 11:23

Något är ruttet i Danmarks, förlåt Ghanas rike. Ja, allusioner till stora klassiker finns det många i Ayi Kwei Armahs roman. Shakespeares Hamlet, Sartres Äcklet och Camus Främlingen för att nämna några och de är sammanvävda med kända afrikanska orala myter. "De vackra är inte födda" från 1968 har kallats Ghanas första moderna roman och den kom också att bli en klassiker i sin genre, väl värd att nämnas i samma andetag som den kanske mer kände Chinua Achebe och hans roman Allt går sönder (Nigeria). De båda delar den desillusionerade hållningen och bygger sin utsaga på likartade, dominerande teman: Afrika före kontakten med Europa, kulturkrocken (då allt går sönder), befrielsekampen och slutligen besvikelsen över hur själständigheten i själva verket blev. Även Ngugi wa Thiong’os Om icke vetekornet (Kenya) rekommenderas i sammanhanget.

I det postkoloniala Ghana råder alltså moraliskt förfall. Hela statsapparaten bygger på mutor och korruption men här finns en ensam hjälte som stoiskt vägrar delta. Namnlös genom berättelsen står ”Mannen” emot både hustruns vädjanden liksom övrigas hot och böner. Om själva handlingen behöver egentligen sägas särskilt mycket. Armah ger inte några svar eller presenterar någon lösning på ett samhälleligt problem. Hans hållning är snarare beskrivande, ifrågasättande och mycket indignerad. Som så ofta i den här genren har berättelsen tydligt didaktiska drag. De är ett arv från det traditionella muntliga berättandet där människor inte bara skulle underhållas, de undervisades också. Men ännu viktigare; berättandet blev en möjlighet att bevara gamla traditioner, myter, riter och språk som annars hotade att dö ut under kolonialtiden. Här bör man också ha i åtanke att missionsskolorna länge hade monopol på grundskoleundervisningen. Det kom förstås att påverka synen på berättelsens funktion som sådan. Av böcker ska man lära sig något och de får gärna vara rättesnören.

Armahs roman kan läsas utifrån många aspekter, inte minst filosofiska sådana men det som omedelbart slår läsaren är hur författaren fullkomligt vältrar sig i beskrivningar av smuts, skit, röta, snor, slem, spyor och allsköns vedervärdigheter. Här går inte att ta miste på symbolrikedomen. Det neo-koloniala Afrika är en soptipp, korruptionen är rötan, nästan omöjlig att få bort när den väl satt sig, avföringen är exploateringen och så vidare.

Allegorierna ligger i tiden. De är tydligt inspirerade av 1950-talets franska nya roman där man började intressera sig för långa och detaljerade beskrivningar av ting och situationer utan att ge vika för sådant som är lågt, rått eller tabubelagt. Häri finner läsaren också författarens politiska ärende. Armah kokar av ursinne och frustration. Bitterheten över det egna folkets sviktande hållning är genomgående och här ekar en av de mest erkända teoretikerna kring den västerländska imperialismen och avkolonialiseringen, Frantz Fanon, fransk psykiatriker, filosof och debattör. Fanon förenade marxism med ett psykoanalytiskt perspektiv och hävdade att det första en förtryckt måste göra för att kunna göra motstånd är att sluta se sig själv med den vite mannens ögon, som underställd. Brevidläsning för den vetgirige. Rent allmänt kan sägas att vi européer ofta lättvindigt uttrycker oss om liv, ting och tillstånd i de postkoloniala afrikanska staterna men Fanon, Armah, Achebe och wa Thiong’o torde vara obligatorisk läsning innan man ger sig in i den allt annat än enkla diskussionen.

Litteratur

Ayi Kwei Armah

De vackra är ännu inte födda

Översättning: Jan Ristarp

Modernista

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!