Historier bakom diagrammen

Man kan fånga migrationsströmmar i kurvor och tabeller – ”ändå visste han att varenda en av de där prickarna i hans diagram hade en historia som inga kurvor kunde åskådliggöra”.

6 februari 2015 14:15

Så tänker den unge doktoranden Jamal Abbas, själv andra generationens invandrare, i Abdulrazak Gurnahs roman "Den sista gåvan". Botemedlet mot statistikens abstraktion heter förstås skönlitteratur.

Den brittisk-tanzaniske författaren Gurnah, som häromåret introducerades för svenska läsare med romanen Paradiset, är upptagen med att återge sådana historier om flykt och identitet, maktrelationer och kolonialism. I Den sista gåvan handlar det om ett berättande med förhinder. Huvudpersonen Abbas, Jamals pappa, har i alla år som familjefar i England förtigit sitt förflutna, och när han äntligen vill lätta sitt hjärta är han sängliggande efter en stroke som allvarligt hämmar talförmågan. Hans historia utvecklar sig inte i den riktning man först kunde förvänta sig.

Gurnah väver en romanintrig med motiv som går in i och ut ur varandra. Abbas hustru Maryam är hittebarn, och varför hon rymde från sin fosterfamilj är en annan av familjens hemligheter som söker ett svar.

Romanen är lättviktigare än man kunde tro av den lysande inledningen om Abbas kollaps – ja, förvandlas snart till ett rätt så varmhjärtat relationsdrama som rullar på i normalprosans hjulspår – men saknar inte sina poänger. Det handlar om exilens hemlöshet och främlingens dåliga självförtroende som går i arv, men också om hur mönster kan brytas. En process där berättelserna om det förflutna spelar en väsentlig roll.

Litteratur

Abdulrazak Gurnah

Den sista gåvan

Översättning: Helena Hansson

Celanders förlag

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!