Den ungerske regissören László Nemes debutsuccé med koncentrationslägerskildringen "Sauls son" (2015) är en fin framgångssaga. En djupt originell historia väckte global uppmärksamhet, som resulterade i ett formidabelt prisregn toppat med en Oscar för bästa icke engelskspråkiga film.

Nemes dubbades raskt till landsmannen Béla Tarrs arvinge och tog sig an nästa projekt, tydligen det dyraste som gjorts i Ungern. Högt ställda förväntningar vilar alltså över "Sunset", som handlar om den unga Irisz Leiter (Juli Jakab). Hon är en ung modist som återkommer till Budapest för att söka en plats i sina avlidna föräldrars välkända och mycket eleganta hattbutik.

Året är 1913 och hela staden vibrerar av konstig stämning. Den nye ägaren Brill och hans nästan helkvinnliga stall av anställda tar emot Irisz mycket avvaktande. Irisz är heller ingen muntergök och man anar att hennes ärende i butiken och staden handlar om något mycket mer än att bara få ett jobb.

Artikelbild

| Herr Brill äger den hattbutik där den unga Irisz söker ett jobb i inledningen av "Sunset". Pressbild.

Den första timmen av "Sunset" är spännande. Det dyker upp en okänd bror, en sorgsen grevinna, våldsamma män med möjlig anarkistisk anknytning. Det är suggestivt och oroväckande, en stark känsla av att ingen och inget är vad de synes vara vilar över de sepiatonade bilderna. Precis som i "Sauls son" är fotot hårt hållet, Irisz är i närbild nästan hela tiden, kameran hovrar strax framför eller bakom hennes ansikte och skärpedjupet är kort.

I "Sauls son" kändes det greppet som en självklar del i det förskräckliga narrativ som utvecklade sig. I "Sunset" känns det mer oklart varför Nemes har valt att jobba på det här klaustrofobiska viset. Överhuvudtaget känns så småningom hela projektet alltför kryptiskt.

Möjligen inte för den som har stenkoll på utvecklingen i den strax kollapsande stormakten Österrike-Ungern. Men efter nästan två och en halv timme av suggestiv mystik och gravallvarliga repliker som "du är vacker som en ros, vet du om det" så är man ganska mätt på stämning och suktar efter lite mer plot att hålla i handen. Men hattarna är mycket stiliga.