Jag tillhör den generationen som när man föddes fick en gåva från Sparbanken i form av en sparbanksbok med insatta fem kronor. Sedan var det en höjdpunkt när man gick med mor och far till Sparbanken för att sätta in på sin bankbok, de pengar man sparat i den lilla ovala sparbössan. Det fanns en personlig kontakt som verkligen värnade om kunden. Tyvärr var detta en tid som inte kommer tillbaka.
I dag måste man vara lönsam för att kallas kund hos Swedbank. Det finns exempel på att lån på cirka 140 000 kronor inte beviljas, trots att säkerhet finns. Inte heller accepteras borgenslån. Uppenbart är det för små belopp och inte lönsamt för banken att befatta sig med. Det är den egna profiten som kommer i första hand och att hjälpa en hederlig och trogen kund i en viss situation är tydligen av underordnad betydelse. Det vore intressant att veta var brytpunkten går för att man ska betraktas som lönsam kund? Kanske att man skulle bli intressantare om man önskade låna en miljon? Det behovet finns dock inte.
Sparandet med 0-ränta är ett kapitel för sig. Där finns det rådgivning att få, hur man ska placera det kapital som många skrapat ihop under sin livsgärning. Rådgivning där man får förslag på fonder, försäkringar med mera, där det även där går ut på att banken och rådgivaren ska gör den bästa affären. Redovisade miljardvinster talar sitt språk.
De pressade låneräntorna gör att spararna får stryk i form av 0-räntor, banken ser ju till att tjäna bra på räntedifferensen. Kanske blir det snart minusränta på sparkonton. Återigen, man ska låna för att vara lönsam, men ändå inte.
I tider som dessa när det blåser på Swedbank efter misstänkta skumraskaffärer så borde de vara försiktiga och värna om sitt renommé och att vara en attraktiv spelare på marknaden. Färdriktningen i dag känns som om kompassen är felställd.