Fiskeläger för livets skull

Istället för fylla och risk för olagligheter fick några ungdomar tillbringa lördagskvällen vid sjön Lillskiren.
- Det är lugnare här. Det känns skönt, säger Erik Edström och tittar till sitt
fiskespö.

29 juni 2009 00:17
Unga Kris (Kriminellas revansch i samhället) har funnits i Finspång sedan
1 november 2008. Utvecklingen har gått spikrakt uppåt. Medlemsantalet ligger runt 120 ungdomar i åldrarna 13-25 år.

 

- Vi är redan femte största lokalförening i hela Sverige. Trots att Finspång är så litet, säger projektledaren Daniel Larsson.

 

Är det bra eller dåligt?

 

- Jag tycker det är bra att ungdomarna kommer till oss. Vi vet vad det handlar om. Dessutom är det långtifrån alla som har problem med droger eller kriminalitet, berättar projekt-
medarbetaren Marit Eliassen.

 

Fast klockan är sju på lördagskvällen värmer solen fortfarande ordentligt. Det är perfekta timmar för fiske, socialt umgänge, grillning och övernattning i tält.

 

Daniel Larsson, nu 32 år, har varit vid Lillskiren av och till sedan han flyttade från Sollentuna till Finspång 1991.

 

- Det är helt underbart här. Jag har varit här periodvis. När jag inte har drogat eller suttit inne, berättar Daniel.

 

Lyckas tillsammans
Daniel och Marit ser på ytan ut som ett lyckligt och välmående par. Det är de också nu.

 

Men inte för så länge sedan hade drogerna makten över deras liv. Tillsammans nådde de botten och tillsammans har de lyckats vända allt negativt till något positivt.

 

- Inte så vanligt att två missbrukare tar sig upp på fötter igen med hjälp av varandra, säger Marit Eliassen.

 

När Daniel inte riktigt hittar orden rycker Marit in.

 

- Det har varit ett hårt och tufft jobb. Men vi har bestämt oss för att använda det driv och den energi vi hade till att jaga droger till något mer värdefullt. Sedan har vi också jobbat mycket med oss själva, fortsätter Marit.

 

- Jämfört med det liv vi lever nu är våra förra liv inte värt någonting. Jag var aktiv missbrukare och kriminell. Jag gjorde hela tiden stölder för att finansiera missbruket. Amfetamin var min huvuddrog. Jag har åkt in och ut på kåken, 18 månader då och 16 månader då, säger Daniel öppenhjärtigt.

 

Båda två tackar också Kris för deras stöd.

 

- Utan Kris hade vi inte varit där vi är i dag, säger Daniel och Marit med fast blick.

 

I Marits fall var det morfin och alkohol som förhöjde hennes liv för stunden.

 

- Det tog lång tid för mig att inse att jag missbrukade "moffe". Först ville jag inte se det. Morfin är ju ett läkemedel.

 

Fest varje dag
Vad hade ni gjort en lördagskväll i era förra liv?

 

- Varje dag var en lördag, det var fest hela, hela tiden. I alla fall försökte vi göra vårt bästa för att det skulle bli så, säger Daniel som inte haft ett arbete i hela sitt liv innan han började på Unga Kris för åtta månader sedan.

 

- Det är ingen som anställer mig. Men det här är livet. Jag kan bli nådd dygnet runt och ställer upp direkt när någon har problem eller behöver prata.

 

Genomskådar alla
Marit och Daniel märker att ungdomarna tyr sig till dem. De har varit där och vet alla lögnerna och kan se rakt igenom dem. Daniel och Marit pratar ett språk som ungdomar på väg in i kriminalitet och droger förstår.

 

- De öppnar sig mer för oss än för en myndighet eller polis, säger Marit som hoppas att de sociala myndigheterna i Finspång ännu mer ska förstå vilken kraft Kris har och till vilken stor nytta de kan vara.

 

Den här kvällen och natten är det fem ungdomar som är med Unga Kris till Lillskiren. En av dessa är Erik Edström, 19 år, Han sitter på den soldränkta klipphällen och ser fundersam ut.

 

- Det är både skönt och lite jobbigt att vara här. Det känns som det är långtifrån allting. Göta Kanal går på tv:n i kväll, säger Erik med ett skratt.

 

Han har skrivit på ett nykterhetskontrakt för en vecka och sommarjobbar just nu på Kris.

 

- Jag vill ändra på mitt liv och göra någonting bra. Komma bort från en del kompisar och dåligt umgänge. Sluta med stölder och droger, förklarar Erik.

 

Vad betyder det att ha Daniel och Marit att kunna prata med?

 

- Allt. De finns alltid där. Jag känner mig trygg med dem.

 

En gigantisk mört hugger räkan som Daniel agnat på kroken. Den klarar inte livhanken. Om ungdomarna i Kris ska komma bort från det destruktiva livet återstår att se. Men Daniel och Marit ger dem verkligen chansen. Resten är upp till dem själva.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mikael Grip