Martin gillar utmaningar

För Martin Gustafsson är tatueringar som årsringar på ett träd, men han hjälper gärna andra som ångrar sina motiv.

11 oktober 2017 05:30

Martin började som tatuerar-lärling på studion Lucky 7 tattoos 1999, där jobbar han fortfarande kvar. Han upplever att det var ungefär då som synen på tatueringar förändrades och ”vanligt folk” började tatuera sig i större omfattning.

– Innan dess var det ganska obskyrt med tatueringar. Det var ju mest vi hårdrockare och annat lömskt folk som hade det, säger han.

Fler började också välja större motiv, som inte alltid var helt genomtänkta.

– Det handlade mer om ATT göra en tatuering än om VAD för tatuering. Och det kanske gör att de, när de blir äldre, tänker att de kunde ha använt ytan till något helt annat.

Att det inte finns någon ledig plats på kroppen är ett ganska vanligt skäl att göra en cover up, som det kallas när man täcker en gammal tatuering med en ny. Ett annat är att man har en liten på armen, men vill ha ett stort heltäckande motiv i stället.

Att folk vill täcka över namn på gamla flick- eller pojkvänner är inte så vanligt som man kan tro. Inte heller politiska symboler, även om det händer ibland. Martin berättar att han har fått täcka över ett par rejäla hakkors.

– Symboler med laddad innebörd kanske är jättefränt att göra när du är 20, men när du är 35 och ska lämna på dagis så är det inte lika tufft längre.

Men när folk ångrar sig rör det sig oftast om tribaler – svarta mönster utan symbolisk betydelse.

–  När jag började som tatuerare ville många ha stora svarta tatueringar, men de ville inte behöva förklara sig eller stå för dem – det var faktiskt många som uttryckte det så.

I dag är det nästan tvärtom.

– Det kan vara japanska karpar, döskallar och blommor. Och alla har det, så det är ingen som kommer fram och frågar varför.

Martin berättar att de flesta som kommer till honom har en tydlig uppfattning om vilken sorts tatuering de vill ha, och då tar han fram ett förslag utifrån deras idé. Han är tecknare i grunden och använder sig aldrig av färdiga standardmotiv.

Själv har han kroppen full av färg och han ångrar sig inte. Han ser tatueringarna som årsringar på ett träd och har knappt ens koll på vad som finns där.

– Jag tänker att gjort är gjort, men jag hjälper gärna andra som inte är nöjda med det de har.

Han gillar att göra cover ups, kanske för att det ofta är en utmaning.

– Jag är tävlingsmänniska. Om jag ser något som verkar vara riktigt svårt att täcka, då kommer jag täcka det.

Även tatueringar som förändrats med åldern går att fixa till, menar han, men själv tycker han det är snyggt med lite ”wear and tear”.

– Gamla sjömanstatueringar är bland det finaste jag vet. Det kan vara ett virrvarr av blurr, men jag tycker det ser häftigt ut för det var sånt jag såg när jag var liten.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Nina Broman

Ämnen du kan följa