Nu kan det sägas. Jag är i nionde månaden, och det är ju faktiskt du också. För det är det som det latinska ordet november betyder, precis som september betyder den sjunde, oktober den åttonde och december den tionde. Att november dyker upp i almanackans elfte timme, så att säga, har sin historia, som så mycket annat. Och det är en historia med lång historia.
Vi får gå tillbaka till år 152 före Kristus. Fram till dess var november den nionde månaden och romarna började sitt kalenderår med månaden mars och slutade med februari. Under skottåren hade varannan månad (mars, maj, juli, september, november och januari) 31 dagar och de övriga (inklusive februari) hade 30. De år som det inte var skottår fick februari nöja sig med 29 dagar.
Kejsar Augustus införde ett gemensamt taxeringsår och förlängde den sjätte, åttonde och tionde månaden med en dag och kortade samtidigt den sjunde, nionde och tolfte månaden, uppkallade en månad efter sig själv (gissa vilken) och flyttade årsskiftet till den 1 januari. En god bit för kalenderbitaren att njuta av är att november alltid börjar på samma veckodag som mars.