Fy bubblan så populär Eskil blev

På 1950-talet var han Rasmus med hela svenska folket Men efter tre filmer och lika många radioföljetonger fick det vara nog för Eskil Dalenius.

28 december 2015 02:00

Sedan fyra år bor Eskil Dalenius i Linköping med sin hustru Eva. Skälet till flytten var främst att komma lite närmare dottern.

Och Eskil Dalenius har bara positivt att säga om Norrköpings grannstad, Sveriges femte största stad. Här finns ett universitet, till huset finns en fin trädgård och omgivningarna är vackra.

– Och här finns både Clas Ohlson och Kjell & Co, och det är ju tryggt, säger han och skrockar lite.

Intresset för teknik har han haft med sig hela livet. Han berättar att han under sin tid som barnskådespelare fascinerades av de stora kamerorna. Och så fort han fick chansen hängde han med killarna i ljudbussen.

Anledningen till att han fick rollen som Rasmus var han råkade vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Astrid Lindgren hade skrivit radioserien ”Kalle Blomkvist och Rasmus” – och sökte en liten pojke mellan fem och sex år som kunde läsa.

– Astrids väninna Elsa Olenius jobbade som bibliotekarie på Medborgarhuset. Hon fick syn på mig där jag satt, liten och späd och läste, och tog med mig till Astrid. Det var så det började, berättar Eskil Dalenius.

Succén var omedelbar. Berättelserna var spännande och roliga. Rasmus blev en enormt populär figur. Fortfarande lever hans små uttryck kvar som ”Fy bubblan, då tycker jag du är dum”. På fem år blev det totalt tre filmer och tre radioserier med Rasmus i olika skepnader, samt ”Lillebror och Karlsson på taket” där Eskil spelade Lillebror.

Men allt var inte frid och fröjd.

– Det började med en mer negativ påverkan för mig som person. Jag höll på till 1957, då jag var i yngre tonåren. Jag hade inga tankar på att fortsätta. Men på skolgården tyckte de att det var roligt att retas med mig. Det var jobbigt några år fram till att jag var 17 år. Sedan försvann det.

Eskil Dalenius valde att i stället utbilda sig till läkare. Via sitt teknikintresse blev han så småningom narkosläkare. Sitt första jobb fick han 1971 på Falu lasarett.

Där stannade familjen fram till 1991 då Eskil Dalenius värvades till Försvarets sjukvårdsstyrelse, flyttade till Karlstad och blev byråkrat.

– Jag hade tröttnat på att springa i kulvertarna i vita träskor om nätterna. Sedan var det väl den där 40-årskrisen, ”ska jag flytta till Nya Zeeland eller byta jobb?” I mitt fall blev det byta jobb.

2005 valde han att gå i pension. Då hade Eskil Dalenius uppnått officersgrad, överste och var chef för Försvarsmaktens sjukvårdscentrum.

Han är nöjd med sina val.

–  Det var en tid när jag själv fick barn som jag kunde känna att det skulle ha varit roligt att filma igen. Men på det stora hela är jag nöjd och stolt över de tre sjoken i mitt liv – skådespelare, läkare och byråkrat.

Det finns annat han önskar att han kunde ha ändrat på.

– Jag är inte är någon social människa och har inget behov av att mingla och träffa andra. Det är väl ett drag jag borde jobba med, men jag har bestämt mig för att det är för sent. Jag accepterar det, sedan är det bara att hoppas på att omgivningen också gör det. (TT)

Vem är det?

Namn: Eskil Dalenius.

Fyller: 70 år i dag.

Firar: ”I stillhet med hustrun, dottern och mågen.”

Bor: I Linköping.

Familj: Hustrun Eva, dotter och svärson.

Är: Pensionär.

Läser: ”Gärna engelskspråkig litteratur, i original. Lillian Beckwith är en favorit.”

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lena Wreede