En spännande bisyssla

Biodling har blivit en populär aktivitet under de senaste åren och fler och fler väljer att skaffa egna bisamhällen. Inför honungens dag besökte vi bitillsyningsman Charlotta Winroth och hennes bin.

19 augusti 2017 08:00

Charlotta kommer gående ner för grusvägen i full mundering – en heltäckande overall, gummihandskar och en hatt med nät. Hon ska strax gå ner till sina sex bisamhällen och då måste hon vara utrustad så att hon inte blir stucken.

– Men mina bin är väldigt snälla, berättar hon.

Ibland kan biodlare dock ha oturen att få en drottning som ger aggressiva avkommor, men så är inte fallet här.

Charlotta har haft ett intresse för bin ändå sedan hon var liten och hon har länge velat prova på biodling. Och för sju år sedan var tiden inne och nu är hon frälst. Hon fick hjälp av den erfarne biodlaren Åke Oscarsson och så småning om utbildade hon sig till bitillsyningsman, och i dag åker hon runt och inspekterar andra biodlares samhällen.

– Men det är väl mest en bisyssla, säger hon lite skämtsamt.

Annars arbetar hon på gården där hon driver en ridskola, men hon medger att bina tar upp mycket av hennes tid. Speciellt nu under sommaren när honungen ska slungas och tappas upp på burk.

För det är inte bara att skaffa bin utan vidare. Man måste anmäla innehav och uppställningsplats hos länsstyrelsen, man måste förvara kuporna på rätt sätt och det är även fördelaktigt att gå kurser där man lär sig hur man tar hand om sitt bisamhälle. Och innan ett samhälle ska flyttas måste en bitillsyningsman, som Charlotta, kontrollera att bina är friska. Hon berättar att det just nu finns mycket varroa i länet – kvalster som parasiterar bin och gör att de blir svaga.

– Man behandlar sådant med tymol, oxalsyra och myrsyra som gör att varroan hålls på en bra nivå. Det måste man göra, annars dör samhället.

Charlotta går ner till dungen bakom stallet där hennes bisamhällen bor. Hon öppnar upp den ena kupan där bina flitigt arbetar med att omvandla nektarn som de ha samlat från blommorna till honung. Bina kryper på Charlotta och hon rör inte en min, men påpekar att det snart är dags att slunga honung igen. De arbetar i en väldig fart.

– Om man inte tar hand om honungen blir det för trångt och då börjar bina svärma. Och drottningen får inte plats att lägga ägg.

För att utvinna honungen tar Charlotta ur ramen med vaxkakan och plockar bort vaxet, innan hon sätter in den i en slunga så att honungen rinner ner. Sedan tar hon upp den och silar den både grovt och fint och när det är gjort ska honungen röras. Charlotta brukar röra två gången om dagen i ungefär en vecka tills honungen har kristalliserats.

– Man bibehåller mer smak om man gör det försiktigt, berättar hon.

Biodling är inte bara en skojig aktivitet, utan den bidrar även till en bättre miljö.

– Bin pollinerar och vi märker stor skillnad på våra växter här ute.

Hon brukar uppmuntra andra att skaffa bin, och speciellt kvinnor, då det traditionellt sett är män som har varit biodlare.

Varför har det varit så?

– Det är ganska tungt arbete och det är mycket att bära. Och kanske är fler kvinnor rädda för bin. Men vi blir fler och fler.

Bins olika roller

Drottningen: Är den enda kvinnliga individen som är fullständigt könsutvecklad och kan lägga upp till 3000 ägg per dygn. Drottningen styr livet i samhället.

Arbetsbina: Är också honor, men deras könsorgan är inte fullt utvecklade. De har hand om inomhustjänst, så som matning av larver och vaxbygge. Och även utomhustjänst som bland annat består av att samla in nektar och pollen.

Drönare: Är hanarna i samhället vars huvuduppgift är att para sig med ungdrottningen. De drönare som lyckas para sig dör när könsorganet fastnar i drottningen och slits av från drönarens bakkropp.

Ett bisamhälle kan bestå av 60 - 80 000 individer, som alla samverkar för samhällets fortlevnad och expansion.

Källa: Sveriges biodlares riksförbund.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Sofia Hårdänge