I NT den 29/9 kommenterar Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionens representation
i Sverige, en artikel av Åke Karlsson och Merete Furuberg. Dessa beskriver situationen för sina näringar på grund av rådande rovdjurspolitik
i Sverige och Norge. När man läser Pierre Schellekens artikel blir man förskräckt. Har inte den här kommissionen något bakgrundsmaterial för sina åsikter och beslut?

Pierre Schellekens reducerar problemen till att vargen bara tagit 200 får och ett tjugotal hundar och tycker att eftersom fårägarna får ersättning för dessa djur, har vi ingen anledning att klaga i Sverige.

Tror verkligen Pierre Schellekens att hela historien endast handlar om 200 får och 20 hundar som vargen tagit under år 2010? Vad har det förresten för relevans att tala om hur många får och hundar det finns i Sverige? Det är väl i så fall mer relevant att titta på att det endast är 200 vargar som gjort detta.

Sedan nämns det inget om det stora antal älgar, cirka 5 000, rådjur, hjort med mera som också lemlästas och dödas varje år. För Sverige som land handlar det om en årlig kostnad på cirka en halv miljard kronor. 200 miljoner i direkta kostnader för vargprogrammet plus alla indirekta kostnader såsom mycket extra arbete för djurhållare och en totalt förstörd livskvalitet för glesbygdsbefolkningen i de vargtäta områdena där all normal djurhållning och jakt i princip upphört.

Om övriga EU-beslut vilar på liknande blåögda underlag ska vi omedelbart utträda ur denna lekstuga. Uppgiften att vargen är utrotningshotad är ju helt befängd. Man förnekar ju att några vargar satts ut i Sverige utan att dessa invandrat från Finland och Ryssland och hör då till samma population, som består av flera hundra tusen individer. Varför skulle just Sveriges gränser vara ett självständigt område med en egen vargstam?

Då kan man ju lika gärna gå ytterligare ett steg längre och säga att varje län ska ha en livskraftig vargstam, så är det ännu säkrare att aldrig uppnå så kallad bevarandestatus, utan stammen hela tiden måste öka. Nu är det hög tid att Pierre Shellekens med kollegor kommer ut i verkligheten och ser lite längre än näsan räcker.