Logga in
Logga ut

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Elitseriesvepet: "Makalöst stark kväll"

Norrköping Mina damer och herrar. 

Det har varit elitseriespeedway ikväll igen och vad passar då bättre än ett gediget svep över det som hänt och inte hänt under aftonen.

Tycker ni att jag har rätt? Läs då vidare.

Tycker ni att jag har fel? Läs ändå. 

Här kör vi kvällens genomgång:

Masarna-Dackarna 53-37

Masarna fortsätter verkligen att överraska. Samtidigt är det definitivt inte roligt för Dackarna, en guldfavorit före säsongen, som har haft orimligt mycket bekymmer med skador och liknande. Tappar man så mycket kraft som Målilla-laget gjort under inledningen på säsongen blir det inte lätt mot något gäng i elitserien. Om vi kollar på de individuella Vargarna i den här matchen så finns det ett gigantiskt plustecken som lagledarduon Peter Jansson och Mats Erixon kan gnugga händerna åt.

Nämligen:

Kim Nilsson 3, 3, 2, 2, 2*, 2. Totalt: 14+1 poäng.
Ankaret i Varglaget är detsamma på Brovallen. Kim Nilsson hade en makalöst stark kväll. Matchens bäste förare fick sex heat totalt och skramlade ihop massor av poäng på det. Säsongen har inlett bra för Nilsson som fortsätter ta steg i sin utveckling. Lagkapten både i Vargarna och Masarna och det är ingen roll som verkar tynga stockholmaren.

I övrigt noterar vi från den här matchen att tidigare Vargföraren Antonio Lindbäck också var stabil i Masarna med sina 13+2 poäng. I Dackarna körde Oliver Berntzon in 12+1 poäng och Jacob Thorssell skramlade ihop 7 poäng. De tidigare Vargförarna var ingen skuld till den tunga förlusten med sina insatser. Lagledare för Dackarna är för övrigt också en gammal "varg" i Peter Karlsson och han har en del saker att lägga pannen i djupa veck över.

Västervik-Kumla Indianerna 45-45

Det är alltid roligt med speedwaymatcher som slutar oavgjort. När det lever in i det sista heatet är det verkligen häftiga kamper över de fyra varven. Rapporterna gör gällande att det här också var en drabbning som var lika spännande och häftig som siffrorna visar. Peter Ljung stor hjälte för Västervik (för vilken gång i ordningen i karriären?) genom att sno åt sig heatsegern i sista heatet när han passerade Chris Holder med ett knappt varv kvar.

Häftigt.

Men nu över till det som hände med Vargögon:

Joel Andersson 2, 1, 0. Totalt: 3 poäng.

Joel Andersson hade en bra kväll för Vargarna i Nyköping på måndagen. Nu körde han som reserv för Indianerna och gjorde det väl helt okej. Varken mer eller mindre, men han fick tuffa heat också mot ett Västervik som kan ha Bartosz Smektala som reserv. 

Många ex-vargar var också igång. I Västervik den dynamiska danska duon Nicki Pedersen (7+1 med ett stopp och en nolla till i sista heatet) och Peter Kildemand (6 poäng). Ingen av dem hade en av sina bästa kvällar i karriären. Bättre då för Tai Woffinden, som jag kommer kalla för världens bästa förare i mitt tycke varje gång jag skriver om honom (så länge jag tycker det, när jag inte längre tycker det kommer jag sluta ...ni fattar). Tai svepte hem 13 poäng för Indianerna och var kvällens bäste tillsammans med just hemmalagets Peter Ljung.

Vetlanda-Rospiggarna 52-38

Rospiggarna kändes som en utmanare i den absoluta toppen inför säsongen. Nu ligger man hittills sist med noll poäng på de tre första omgångarna och en Jason Doyle (tidigare Varg) som inte är form än. Det märks. Vetlanda avgjorde mer eller mindre det här tidigt och det blev ganska avslaget till slut.

Vargögon då?

Om man så letar och gräver upp hela Vetlanda Motorstadion och skogen runt omkring så hittar man ingen nuvarande Vargförare i något av lagen. Men åtminstone ett par som kört här tidigare.

Jason Doyle är redan nämnd. Han noterades för 8 poäng den här kvällen. Ingen katastrof men man har högre krav och förväntningar på en förare av den kalibern. Rasmus Jensen körde som reserv för Rospiggarna och från den positionen blev det tre poäng för dansken. 

Lejonen-Eskilstuna Smederna 48-42

Smederna får det inte riktigt att stämma än. Bara en seger på fyra matcher för de regerande mästarna är inte helt enligt kalkylen. Som min bloggvapendragare konstaterade nyss på Twitter (han är för övrigt hetare än någonsin där så gå in och följ!) så får Eskilstunalaget just nu för lite från sitt reservpar. Alexander Woentin och Linus Eklöf tog två poäng ihop ikväll och förlorade den speciella kampen reserverna emellan med 2-15. Då är det tufft.

Som den lokaltidning vi är riktar vi dock genast blicken mot de förare som emellanåt får dra på sig Vargarnas väst. Det fanns en sådan även i den här matchen och här är hans kväll i siffror:

Mathias Thörnblom 2*, 1, 2*. Totalt: 5+2 poäng.

Thörnblom var ojämn i Vargarnas senaste match på Svanstabanan men gjorde en godkänd insats här från reservplats för Lejonen. Slog bland annat Smedernas "femma" Przemyslaw Pawlicki en gång. Thörnblom är en stabil kille och har inlett säsongen helt okej får man säga.

Många förare i den här matchen har kört i Norrköping tidigare och vi tar väl en sammanfattning även av dem. Krzysztof Kasprzak tog 6+1 poäng för Lejonen från position nummer fem. Inget han kommer att skicka telex om hem till släkt och vänner men en okej kväll. Adrian Miedzinski tog 5+2 för Smederna vilket leder till ungefär samma typ av svala reaktioner. Michael Jepsen Jensen var däremot ett starkt kort bakom Fredrik Lindgren i bortalaget. Det var de två som presterade okej mer eller mindre men med enbart två förare som är på hugget är det tufft. Ex-vargen Jepsen Jensen tog 10+1 poäng, ett habilt facit. 

* * * * * * * * 

Om vi gör en slags analys av tabellen så här långt i elitserien kan det vara bra att först göra en sak.

Presentera tabellen.

Här är den:

1) Kumla Indianerna 5 poäng.

2) Västervik 5 poäng

3) Vetlanda 4 poäng

4) Masarna 4 poäng

5) Lejonen 4 poäng

6) Eskilstuna Smederna 2 poäng

7) Piraterna 2 poäng

8) Dackarna 2 poäng

9) Rospiggarna 0 poäng

Analys: Om vi börjar med de lag som överraskat negativt så är de ganska lätta att hitta. Dackarna och Rospiggarna kändes som två riktigt starka lag inför säsongen. Nu är de sist och näst sist. Också två lag som drabbats väldigt hårt av skador på nyckelförare, vilket direkt lyser igenom i en så jämn och tuff serie som elitserien är. Eskilstuna Smederna är också något sämre än jag hade kalkylerat med. Positivt då? Indianerna har ett underskattat gäng (jag erkänner att jag var tveksam före säsongen) men presterar och har ett bra lag. Västervik överraskar också mig en del hittills. Och så Masarna förstås som jag och många med mig såg som det laget som var gjutet på sistaplatsen. Nu har man haft "tur" att få möta exempelvis ett oerhört skadeskjutet Dackarna tidigt på säsongen men man ska inte förringa det laget gjort hittills för det. 

Det får bli slutordet för mig.

Kollega Kenny Wiis sitter förhoppningsvis inne på ett gediget blogginlägg inom en inte alltför lång framtid. Om inte får ni snart dras med mig här igen.

Till dess:

Hörs!

/CG

PANELEN: Här är svaren på de heta frågorna

Norrköping Bloggen är på uppgång och frammarsch. Kul tycker vi som står för den och får se läsarsiffrorna skjuta i höjden (nåja). Lyftet firas med ett nytt inslag i bloggen. 

Tre skarpa frågor. Tre aktuella frågor. Och förstås är det vi som står bakom bloggen som ger svaren.

Här är veckans trippel i frågeställningar:

Vad kommer Mathias Thörnbloms skada betyda för Vargarna?
Kenny Wiis: Snittfyra i allsvenskan är respekt. Klart att det är ett tungt avbräck. För själva startsjuan behöver det inte betyda vrålmycket dock. Man var inställd på att en i trion Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson skulle stå över de flesta matcherna på grund av snittet. I grunden är det där en jämn skara förare där jag håller Thörnblom i mitten. Det här blir en möjlighet för Andersson att visa framfötterna ännu mer.
Christer Gustafson: Här tappar Vargarna en viktig heatledare som inte minst på hemmaplan kan vara med och bära laget. Dock ska sägas att det snittmässigt inte behöver vara totalt mörker för Vargarna om man ser till att någon i den här kategorin i princip alltid måste stå över för att få ihop laget under taksnittet. Mot Team Rapid var det Daniel Davidsson som skulle ha stått över – nu får han gå in och köra istället. Det är en förare av hög klass på den här nivån han också. Men givetvis, Skånes vassaste speedwayförare kommer saknas för breddens – och i sina vassa stunder även toppens – skull.

Vad är du mest spänd på inför veckan som kommer (i Sverige, utomlands eller valfritt)?
Kenny Wiis: Får jag svara kreddigt? Tack – då säger jag bottenmötet mellan Torun och Lublin i polska Ekstra Liga. Torun har Niels-Kristian Iversen, bröderna Holder och Jason Doyle i laget. Lublin har Grigorij Laguta, Andreas Jonsson, Mikkel Michelsen och Robert Lambert i truppen. Ändå har båda klubbarna stora problem. Det säger lite om nivån på polska ligan. Åtta omgångar har gått. Slutspelståget har kommit fram till perrongen. Det blir spännande att se vilket av Torun och Lublin som köper en biljett till den fortsatta kampen. Pressen från fansen är enorm. Det är inte direkt som gubbarna på brassestol i Hagfors.
Christer Gustafson: Två saker och vi börjar med den minst tråkiga först. Det är den om det kommer att kunna bli någon match mellan Team Rapid och Vargarna den här gången? På onsdag försöker lagen igen att få till den allsvenska seriefinalen och jag hoppas att man slipper regn den här gången. I så fall kommer Vargarna att få tuffast tänkbara uppgift att försöka sno med sig en pinne eller två härifrån. Vill SMHI bidra till detta genom att hålla vädergudarna på gott humör? Den andra saken jag är spänd på är hur det ska gå för Sam Norris. En ung brittisk förare, bara i tonåren, som kraschade svårt i Glasgow på söndagen. I brittiska ungdomsmästerskapen på Peugeot Ashfield Stadium var olyckan framme i det 23:e heatet och Norris vårdas nu på intensiven för allvarliga skador. Alla tankar till honom, hela speedwaysporten lär hålla tummarna. Här kan man läsa mer om det som har hänt.

Rospiggarna är sist i elitserien, Vetlanda leder. Det känns som en del skrällar i högsta serien hittills, hur ser du på det?
Kenny Wiis: Kul, jättekul. Mycket hellre en svårtippad serie än en förutsägbar sådan. Att Indianerna går så starkt som de gör är väntat. Ett fint lagbygge. I övrigt har det varit en del överraskningar. Smederna och Dackarna kommer att klättra, det är jag övertygad om. Lika övertygad är jag om att Piraterna kommer att falla. Man undrar ju hur tankarna går i Roslagen. Kliver Micke Teurnberg tillbaka in igen och styr upp den där skutan? Det ska inte behövas. Skadefritt är Rospiggarna ett lag som bara ska ta sig till slutspel.
Christer Gustafson: Skador har påverkat många lag i inledningen. Vem hade exempelvis trott att Dackarna skulle harva i botten? Eller Rospiggarna då för den delen. Skador är en del av den här sporten på gott och ont, och både ”Piggarna” och Dackarna kommer att klättra i sinom tid, det är jag övertygad om. Vetlanda och Indianerna i topp, det var inget jag själv hade tippat. Men båda har fått till det i inledningen och den gamla maktfaktorn från Småland som etta är något man var van vid i ganska många år tidigare. Piraterna och Västervik skuggar också, inte heller givna topplag på förhand. Den som kan tippa en speedwaytabell i det svenska seriesystemet rätt inför en säsong kan troligen också framställa en rymdraket av ett paket cornflakes. Så marigt är det. Vilket ska hyllas, oförutsägbarheten är underbar.

/CG och KW

Det kommer aldrig att hända inom speedwayen

Norrköping Inom hockeyn är det "få pucken in på kassen". I fotbollen återfinns "stå emot första kvarten".
Två av flera klyschor som används i Sveriges två största publiksporter.
Jag har i grunden inget emot klyschor. De har blivit klyschor för att det ligger mycket i det som sägs. För att de är jäkligt sanna.
Speedway har också sina klassiska uttryck som förare och lagledare dammar av x antal gånger varje säsong.
"De är ett erkänt starkt hemmalag" är ett sånt.

Att det är ett frekvent förekommande uttryck är ingen sensation. De flesta lag är ju starka hemma och tar lejonparten av sina segrar på sin egen oval.
Precis som det är i fotboll och hockey de allra flesta säsongerna.
Hemmaplan betyder massor. Vare sig man tycker att det är konstigt eller fullt rimligt.

Speedwayen är dock annorlunda jämfört med hockey och fotboll.
När Djurgården – om vi tar ett exempel – vinner sina matcher på Hovet är publiken en jättefaktor. Det sjungs ramsor för att stötta hemmalaget, det buas för att störa bortalaget och det skriks för att påverka domaren.
Klart att det spelar roll. Även välbetalda hockeyproffs är människor som påverkas.
Och tänk skjutsen mentalt för en hockeyspelare om han gör ett snyggt mål varav ett högt jubel dånar sekunden efteråt. Du har publiken i ryggen och är populär som få i arenan.
Tro fan att det gör dig några procent vassare.

I "metanolens sport" har du inte det stödet. I Sverige ska sägas, I Polen är läktarkulten på speedwayen mer som fotbollen vilket jag ska visa i ett klipp i slutet av detta inlägg, men dit kommer vi senare.
I en elitseriematch slår sig svenskarna ner med matchprogrammet, en penna och en kopp kaffe.
Någon har en flagga och någon har en tuta.
Men någon häxkittel är det sannerligen inte.
I speedwayen är det en annan faktor som gör hemmaplansfördelen så massiv.
Banan.

En speedwaybana är oval, du svänger vänster och det är fyra förare på startlinjen. Ska det vara sån stor skillnad?
Ja, det ska det.
Kolla bara på banorna i Sverige så har du stor skillnad på många av dom.
Vi har Kråkvilans långa rakor och tvära kurvor, vi har Västerviks jättebreda bana med korta rakor. Vi har dessutom Kumlas dräparbana och Dackarnas bana som är en slags hybrid. Så där fortsätter det.
Gamle föraren Peter Karlsson, nu lagledare i Dackarna, sa i en intervju till Sveriges Radio Kalmar för några år sedan:
"Det är som natt och dag i skillnad mellan olika banor"
"Det är både stor skillnad på att ställa in cykeln och i åkteknik mellan korta och långa banor. Det är ingen slump att vissa förare kör bättre på en del banor än andra".

Peter – efter runt 120 år som aktiv förare – vet så klart vad han pratar om.
Det är så mycket att tänka på när du tar dig an en bana. För det första skiljer det enormt mycket hur lätt/svårt det är att vinna starten från olika startspår. Ta bara Västervik – där har bana 4 gått från en kyrkogård till att vara ett startspår med goda möjligheter efter den ändrade doseringen.
Sedan är materialet på banorna långt ifrån likadant. Hur du ska attackera kurvorna skiljer sig åt. Är det bättre att riva av en ytterrökare för en omkörning eller är den kortaste vägen också den snabbaste? Hur tydligt är idealspåret?
Och så det ständiga sökandet efter de rätta inställningarna.
Det är en hel vetenskap.

Så att det är klar majoritet hemmasegrar i speedway är helt i sin ordning. Även om de flesta förare har varit på de flesta banor, så har hemmaförarna (såvida de inte är nyförvärv i början av säsongen) kört ännu fler varv.
Samtidigt som de har den bästa informationen från lagledaren, lagkamrater och banpersonalen kring hur banan är just den här matchen.
En divergens mot hockeyn där rinken är lika stor och blålinjen alltid är på samma ställe.

Vi kommer aldrig att uppleva en speedwaysäsong där bortasegrarna överstiger hemmasegrarna.
Precis som i fotboll.
Exakt som i hockey.
Men i speedwaysporten handlar det inte om publikstödet.
Där handlar det om banan.

Just ja, stämningen på läktarna i Polen var det ja. Här kommer ett klipp på Zielona Goras fans. De sitter inte snällt ner och fyller i matchprogrammet. De kör.

/KW

Det kokade från Klockaretorpet till Lindö

Norrköping 7 472 åskådare hade tagit sig till Kråkvilan. Det var 29 september 2009 och Vargarna skulle köra den första av två SM-finalmatcher mot Lejonen.
Det kokade ända från Klockaretorpet ut till Lindö.
Vargarna mönstrade följande startåtta under ledning av Peter Jansson. Ja, det var på den tiden då varje lag fick ha med en åttonde förare (svensk junior) att kasta in vid behov.
1) Adrian Miedzinski 2) Adam Shields 3) Scott Nicholls 4) Adam Skornicki 5) Krzysztof Kasprzak 6) Kim Nilsson 7) Tai Woffinden 8) Jonas Andersson.
Lejonen kontrade med dessa gubbar:
1) Nicki Pedersen 2) David Ruud 3) Mikael Max 4) Piotr Swiderski 5) Chris Holder 6) Anton Göthberg 7) Dave Watt 8) Christian Agö.


Det var en skrällfinal. Vetlanda – med Jason Crump, Jaroslaw Hampel och Lee Richardson i täten – vann serien klart före Västervik (anfört av Bjarne Pedersen, Tomasz Gollob och Chris Harris) som nästan var lika klar tvåa. Båda smålandslagen eliminerades dock i semifinalen av hungriga lejon och vargar.
Visst är det roligt med nostalgi?

Vargarna och Lejonen var två ytterligheter sett till banorna. Vargarna med sin knixiga bana med tvära kurvor. Lejonen med sin långa, svepande dräparbana.
Att det skulle bli två hemmasegrar kunde man förutse.
Frågan var bara om Vargarna skulle vinna tillräckligt stort hemma för att kunna försvara försprånget i returen i Gislaved?
54–42 vann Vargarna med. En klar seger som grundlades med tre raka femettor i heat 5, 6 och 7.
Nicki Pedersen hade en usel match med hans mått mätt (7 poäng på sex heat), David Ruud och Mikael Max hängde inte alls med och tog bara en poäng ihop och för Lejonens del var det livsviktigt att australiensarna Chris Holder och Dave Watt, tillsammans med Piotr Swiderski gjorde bra insatser och höll nere siffrorna.
Swiderski och Holder avslutade matchen med en femetta mot Miedzinski och Skornicki vilket var en mental boost att ta med sig till de västersmåländska skogarna.

Vargarna hade verkligen ett lag som var optimerat för Kråkvilan. En ung Tai Woffinden var från England van vid tajta banor. Scott Nicholls led inte heller under hemmamatcherna. I Adam Skornicki hade de en polack som var bättre på små än stora banor vilket inte är supervanligt. Dessutom fanns Adam Shields som bemästrade Kråkvilan på ett galant sätt.

Returen kom. 7 137 promenerade genom vändkorset på Gislaveds motorstadion. Adrian Miedzinski satte Nicki Pedersen på plats i heat 1, så långt allt väl för Vargarna.
Drömmar skapades
Men sedan var det roliga slut.
Det blev en helt annan match med helt andra inställningar på cyklarna och helt andra tillvägagångssätt att hantera kurvorna. Vargarna räckte inte till i lejonkulan.

Hur stor skillnaden är mellan banorna symboliseras av David Ruud, Gislavedssonen. Ruud var poänglös och blev i Norrköping. På banan där han kände till varenda centimeter tog han full pott, 13+2 poäng.
En förare som Adam Shields fick inte med sig mer än två poäng på fem heat, och då var de båda enpoängarna tagna i heat som förlorades med 1–5.
Nicki Pedersen då?
Jo, han fick inte stryk något mer i matchen efter hans första framträdande.
62–34 vann Lejonen med och tog därmed sitt andra raka SM-guld.

Det var ändå en fantastisk höst för Vargarna och speedwayen i Norrköping.
Och att Tai Woffinden var något extra skymtade vi redan i finalen. Han följde upp en bra match hemma med att ta 14 friska poäng i Gislaved.
Nu har han tre VM-guld på meritlistan och går för ett fjärde i år.
Tänk att se "Woffy" åter i vargvästen i elitserien.
Det vore något.

/KW

Hoppas Vargarna vågar ta chansen

Norrköping Elitserien eller inte? Har Vargarna råd? Har Vargarna råd att avstå?

Här kommer ett inlägg i debatten som är tänkt att handla om ett ämne som har diskuterats och debatterats i år och dagar - och som kommer fortsätta att göra det så länge det ser ut som nu.

Jag tycker så här:

Givetvis ska Vargarna ha som målsättning att köra i Sveriges högsta serie. Det är där det stora intresset finns, det är där jag tycker att klubben hör hemma. Man ska givetvis inte gå upp till vilket pris som helst, att det är omgärdat med ganska mycket större kostnader i elitserien än i allsvenskan är uppenbart.

Men samtidigt är det inte bra för intresset och känslan för speedwaysporten, speciellt hos de som inte redan är frälsta, när allsvenskan blir tunnare och tunnare som det ser ut nu. Matcher som mot VIP Speedway (ett "konstruerat" lag) senast, där de inte ens dyker upp på Ica Maxi Arena med fullt lag gör i slutändan ingen bra reklam för sporten.

Speedwaysporten sliter och kämpar och har det emellanåt inte lätt. Det är få klubbar kvar och förarna är inte heller så många i Sverige längre. Men jag hoppas att Vargarna ändå är beredda att ge det chansen. Att man redan nu försöker bearbeta sponsorer, publik och fans för att försöka möjliggöra en resa mot elitserien.

Om inte till nästa säsong så senast 2021.

Det måste vara målet och det arbetet måste göras redan nu.

Jag gillar klubbens väg de senaste åren med satsning på egna förare, att man försökt ge Norrköpingsförarna chansen. Det är helt rätt. Det är såklart svårare i elitserien även om ett par kan färga även där. Men jag vill ändå se de största stjärnorna på ovalen i Norrköping igen. Och så länge allsvenskan för den tynande tillvaro som den gör nu är jag säker på att de flesta av de som går på speedway vill det också.

Så ge det en rejäl chans och börja redan nu, Vargarna.

Går det inte? Äventyra såklart inte klubben och ekonomin för det men det måste vara det givna målet inom en inte alltför avlägsen framtid. Där är jag obeveklig i min ståndpunkt.

Med det sagt kommer jag försöka följa fortsättningen av den här allsvenska säsongen med nyfikenhet. Vargarna känns som den givna vinnaren när allt ska summeras. Låt oss hoppas att det blir utan en massa matcher som den förra veckan där det skiljer ljusår mellan lagen bara. 

Se där, ett inlägg i debatten så här på tisdagseftermiddagen. Ibland fräser det om bloggen som för övrigt får fler och fler läsare för varje vecka just nu.

Där snackar vi formtopp.

Ha det gott, alla speedwayvänner.

/CG

Det var snudd på sensationellt

Norrköping Vargarna inte bara vann mot VIP Speedway.
De fullständigt manglade laget i de vita och gula huvorna och seglade iväg till 66–23.
Det var inte direkt samma dramatik som under ett Rederiet-avsnitt 1999.
Vad gör Bengt Bauler nu för tiden förresten? Carl var en skön karaktär.

Att Vargarna tokdominerade var inte så konstigt. VIP Speedways store stjärna, Linus Sundström, saknades. Enligt uppgift berodde det på att han åkte ner till Polen för att träna i stället. Dessutom så hade Joel Larsson kallats in för att jobba och lämnade återbud.
VIP körde R/R för Sundström och kom till start med sex förare. Det innebar att det blev två heat där de bara kunde skicka ut en förare och en match där Vargarna var totalt överlägsna.
Jag vet inte hur många gånger Mathias Thörnblom, Joel Andersson och Daniel Davidsson har tagit full pott i allsvenskan – men det här var garanterat det enklaste tillfället för alla tre.
Att Kim Nilsson inte blev en fullpoängare är snudd på sensationellt.

Det här att VIP kommer till Norrköping med det laget de gjorde är givetvis ingen bra pr för allsvenskan som produkt.
När Valsarna kom till Kråkvilan i premiären saknade värmlänningarna Pontus Aspgren och Kenneth Hansen.
Vargarna har inte satts på prov i en hemmamatch ännu.

Det var ändå nyttigt för förare som Timi Salonen och Oscar Holstensson att bygga självförtroende och plocka poäng.
Om jag får vara en glädjedödare och granska Holstenssons poäng, finfina 8+3 (5), så slog han faktiskt bara Philip Olofsson hos Valsarna.
Men jobbet ska göras och att slå Olofsson i samtliga interna möten är strongt av Holstensson.
Han har inte gjort sin sista match i allsvenskan den här säsongen.

 

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar