Logga in
Logga ut

Christer Gustafson & Kenny Wiis

Speedwaybloggen

Davidsson ett klassnyförvärv

Norrköping Det krävdes några varv med dammsugaren.
Men till slut hittade jag bloggen igen. Den var dammigare än en åskådare i ansiktet efter att ha stått en hel match i kurvan på Dunteberget en torr sommardag.
Jag kände att, eftersom det är april och våren är här på allvar, det passar sig alldeles utmärkt med att damma av (höhö) ett inlägg här på bloggen.
Varför inte några ord om allsvenskan?


Allsvenskan består återigen av sex lag. Norra speedwayalliansen har blivit Max 500 speedway (töntigt namn, men det har vi överseende med). Nässjö har blivit Team Småland och Piraternas plats tog av det nyskapade laget VIP Speedway där bland annat Motalaklubben ingår som en av de drivande krafterna.
Sex lag är bra. Det går inte att förvänta sig mer när det gäller svensk speedway 2019.
Allsvenskan är en ganska skön serie.
Här finns förare av hög internationell klass: Andreas Jonsson.
Här finns svenska förare av hög kaliber: Peter Ljung, Kim Nilsson och Linus Sundström.
Här finns svenska ungtuppar som vill ta nästa kliv: Joel Andersson, Victor Palovaara och Joel Kling.
Här finns intressanta utlänningar: Dimitri Bergé, Ricky Wells och Timo Lahti.
Och här finns svenska förare som har lagt av, men som är med i trupperna och kanske gör comeback: Sebastian Aldén, Robin Aspgren och David Ruud.
Det är en jäkla mix. Det omfamnar vi.

 

Vad ska vi säga om Vargarnas lagbygge?
Jo tack, det ser bra ut. Daniel Davidsson tror jag visar sig bli ett klassnyförvärv efter sitt bleka fjolår där han aldrig riktigt kom igång. Henrik Bergström, född 2000 (hur unga är folk nu för tiden?) blir också synnerligen spännande att följa. Henrik har rätt inställning och förutsättningarna som krävs för att ge sig själv chansen att lyckas i den här smala, men bevisligen svåra sporten att bli riktigt bra i.


15 maj går tejpen upp för Vargarna i allsvenskan. Den gör det på Kråkvilan mot Valsarna.
Säg inte att ni inte längtar efter att känna doften av metanol och höra ljudet av motorer som varvas upp.
Googlar du "balsam för själen" så borde det vara det som kommer upp i flödet.

/KW

De är alltid ready to remble

Norrköping 2014 gjorde Vargarna sin senaste säsong i elitserien, de fina salongerna.
Sedan dess huserar de i allsvenskan, ett mer alldagligt hak.
Det finns ett grundintresse för speedway i allmänhet och Vargarna i synnerhet i Norrköping med omnejd, men det växer inte till sig för varje säsong klubben gör i allsvenskan.
Sanningen är att det krymper.
Sakta men säkert.
Som om du kör en t-shirt som ska tvättas i 40 grader, men rattar in 60 grader på tvättmaskinen.


IFK Norrköping kommer alltid att vara ohotad etta publikt i Norrköping. Att det ska ändras krävs det något extraordinärt för. Norrköpingsborna är alltid ready to remble på Östgötaporten.
Vita Hästen har också ett hyfsat intresse kring sig. Det är, om inte annat, alltid drag kring hockeyklubben från Himmelstalund.
Där bakom ligger Vargarna just nu, ihop med Dolphins herrlag. Vargarna har potential att vara klar tvåa publiksnittmässigt bakom IFK Norrköping, men en bra bit att vandra.


Jag gillar speedway. Det är världens roligaste sport. Om vi tittar på underhållningen och spänningen i heaten så skiljer det sig i princip ingenting mellan elitserien och allsvenskan.
Den stora skillnaden för publiken är namnen.
Och det är faktiskt en stor faktor.
För även om Joel Andersson kan bjuda på stor show när han rundar Rasmus Broberg, så är det en viss skillnad när Tai Woffinden och Fredrik Lindgren kör fram till tejpen.
Det blir en annan anspänning.
En annan förväntan.
En stjärnglans som allsvenskan inte är i närheten av.
Sånt spelar roll.


Vargarna gör mycket rätt med sitt lagbygge. Viktor Bergström och Henrik Bergström (hur tusan ligger släktskapet till där egentligen? Är de ens släkt?) är bra pjäser att ha i truppen med sin lokala förankring. Kim Nilsson har också klubbens DNA djupt rotat i sin själ. Det är viktiga kulturbärare.
Men publiksnittet minskade i fjol, och det lär inte öka i år är jag rädd. Team Småland, VIP Speedway och Team Rapid (Ja, Max 500 hann byta namn innan serien startade) lockar inte någon extra själ till Kråkvilan.
Jag tror att Vargarna skulle behöva köra i elitserien igen – och det så fort som möjligt.
Helst redan i fjol.
Senast om två år.


Västervik tog steget tillbaka i rätt läge. Piraterna likaså. Men det är ett gigantiskt ekonomiskt steg. Man måste vara rustad.
En återkomst till finrummet behövs för att få upp speedwaytemperaturen i Norrköping igen – innan den går från ljummen till kall.
23 september 2009. Finalmatch 1. Vargarna slår Lejonen med 54–42 inför nästan 7 500 åskådare.
I år är risken påtaglig att det inte räcker att ta bort en nolla för att få fram publiksnittet.

 

/KW

Fredagsmatcher är lockande

Norrköping Vi fick in ett tips och jag slog en signal till Tony Olsson.
Den sista bossen på Svemo.
Han hade saker att berätta.

Det är klubbarna i elitserien som gärna vill lägga en match per omgång på torsdag. Detta för att då finns möjligheten att den blir tv-sänd, vilket är bra för elitserieklubbarna på många sätt, inte minst ekonomiska.
Att elitserien lägger en match i veckan på en torsdag är ingen jättegrej för dem, även om tisdagen är närmast helig. Men det kommer att röras om betydligt mer i den allsvenska grytan.
Allsvenskan har under många år kört sina matcher på torsdagar. Så kommer inte att bli fallet 2019, om förslaget som ligger ute blir till verklighet.
I stället kommer lagen i allsvenskan att få välja vad som passar deras hemmafighter bäst av antingen måndag, onsdag eller fredag.
En stor förändring.
Som inte låter dum alls.

Jag köper att elitserien går i första hand. Att allsvenskan får rätta sig lite i ledet är inget att vrida och vända sig i plågor över. Och även om torsdag är djupt rotad bland den allsvenska publiken, så öppnar det här upp fler möjligheter än att det ställer till problem.
Att klubbarna får välja mellan tre dagar är bra. Det finns alternativ. Och jag känner spontant att fredagsmatcher skulle kunna vara ett lyckat koncept.
En skön avslutning på arbetsveckan. Sovmorgon dagen efter.
Vargarna–Griparna på en fredag kommer inte att locka färre åskådare än Vargarna–Griparna på en torsdag.
Snarare tvärtom.

/KW

Sjuan som hade blåst alla av banan

Norrköping Hur Vargarna ska forma sitt lag inför nästa säsong är ganska svårt att sia om.

En sak är dock säker.

Det lag jag ska presentera nu kommer INTE köra för Vargarna 2019, mer än troligen en förare. De andra har sina bästa år bakom sig, alternativt är alldeles för bra för allsvenskan.

Men i väntan på att något matnyttigt händer runt stans speedwaygäng den här hösten tänkte jag presentera min startsjua när det gäller förare jag själv bevakat genom åren. Taget direkt ur minnet så jag kan mycket väl glömma någon jag borde ha med, men så här känner jag spontant att jag skulle ställa upp ett sådant lag.

Hänsyn till snitt tas naturligtvis inte med tanke på att de flesta inte har något färskt sådant att skylta med - och det måste alltså vara förare jag själv följt ordentligt under min tid som skribent.

Här är de, sjuan som hade blåst banan av alla andra om alla peakade samtidigt:

1) JOE SCREEN

Kommentar: Inget Varglag är komplett om inte Joe Screen är med. Det är en regel som jag håller hårt på. En lika stor stjärna vid sidan av ovalen. Bara att han tog sitt ansvar och var kvar i klubben efter degraderingen till allsvenskan 2006 och även var med och tog laget tillbaka igen säger en del om engelsmannens hjärta för klubben.

Screens eleganta åkstil, sköna jargong och vägvinnande personlighet med en ärlighet som få var skön att ta del av.

På tal om klubbhjärta så fick Screen inte plats i uppställningen när man 2009 körde SM-final inför över 7 000 åskådare på Kråkvilan.

Screen kom ändå och från Vargarnas håll pratades det just om att det berodde på att han brann så hårt för klubben. Vi ville förstås höra honom säga det själv så i ett kort tv-klipp frågade vår reporter helt enkelt varför han valde att komma trots att han inte skulle få köra.

”Because they told me to”, svarade Screen.

”För att de sa åt mig att göra det.”

Där kom möjligen känslorna lite på skam, men vem hade inte velat köra en SM-final om man hade chansen till det?

2) PETER NAHLIN

Kommentar: Lagkaptenen var i flera säsonger en mycket stabil kugge i Vargarnas lag. Eskilstuna-sonen kom till klubben 1997 när man precis hade gått upp i elitserien igen och blev ganska snabbt en uppskattad och omtyckt ledare både på banan och i depån.

Nahlin gjorde alltid sitt yttersta i Vargvästen och var inte sällan en av de som det lades mycket förhoppningar på från lagledningens håll när matcherna skulle avgöras.

Nahlin stannade i Vargarna till och med säsongen 2000 innan han drog vidare.

3) TAI WOFFINDEN

Kommentar: Jag minns när dåvarande och nuvarande lagledaren Peter Jansson började prata om den där talangfulle unge engelsmannen (född i Australien) som kunde bli något alldeles extra.

Woffinden såg inte mycket ut för världen, men var väldigt mogen och artig för sin ålder redan när han som 16-åring drog på sig Vargarnas väst för första gången. Han blev väldigt snabbt en favorit på Kråkvilan och en förare som alltid känns som en ”varg” även om det var länge sedan han körde i Norrköping nu.

När Woffinden var som bäst var han svårslagen i Norrköping – något han numera är även på en högre nivå där han nyligen körde hem sin totalt tredje VM-titel. Jag hoppas att Woffinden någon mer gång i karriären får chansen att dra på sig Vargarnas väst, men som det ser ut just nu är det en ganska bra bit dit såklart.

4) KIM NILSSON

Kommentar: Här har vi en förare som faktiskt kan vara med både i mitt lag och i det riktiga 2019. Kim Nilsson har blivit en Vargförare i själ och hjärta där han bara har blivit bättre och bättre.

Var borta från klubben några år när det inte passade med klubbvalen, men kom tillbaka för några år sedan när Vargarna var tillbaka i allsvenskan.

Nu är han troligen den Vargarnas sportgrupp skriver ner allra först när lagbygget för nästa säsong ska planeras upp.

Nilsson har en given plats i den här startsjuan.

5) JASON CRUMP

Kommentar: Med ett temperament som få var han inte alltid lätt att intervjua i depåerna efter matcherna. Samtidigt en lagförare av rang som alltid gjorde sitt mesta och bästa för Vargarna och en omtyckt förare i klubben under alla de åren han körde på Kråkvilan.

Även han kom som ung och på väg uppåt och blev en stjärna under tiden han körde i Vargarna.

Han lämnade klubben för Vetlanda och lyfte ännu mer där. Jason Crump är givetvis en av de bästa genom åren med tre VM-titlar och ytterligare sju medaljer på den högsta nivån individuellt.

Det är svårslaget.

I Vargarna gick han knappt att tas med när han stod på sin topp och dominerade hemmamatcherna i Norrköping.

6) NIKLAS KARLSSON

Kommentar: Ett starkt lagbygge behöver stabila och bra reserver. Niklas Karlsson var inte den störste stjärnan, men en habil lagförare som sällan gjorde en dålig match.

Med Karlsson på position sex torde det här laget ha stora chanser att hålla emot starkt i reservheaten.

Han var inte alltid den mest pratsamme, men trevlig och lite tillbakadragen gjorde intryck på sitt eget sätt.

7) JASON LYONS

Kommentar: Australiensaren var en aning ojämn, men i sina bästa stunder kunde han mycket. Åtminstone hemma på Kråkvilan där han inte sällan gjorde bra tävlingar.

Lyons kanske aldrig utmanade den yppersta världstoppen, men han gjorde någon säsong i GP-cirkusen och hade en bra potential i sina bästa stunder.

Som sjua i mitt lag halkar han in i tuff konkurrens.

 

Bubblare: Jimmy Nilsen. Daniel Nermark. Adam Skornicki. Scott Nicholls. Ronni Pedersen. Mikael Blixt (hade förmodligen varit given om jag sett honom mer, men han var bra lite för tidigt innan jag hann börja bevaka sporten ordentligt.)

/CG

Allsvenskan Awards 2018

Norrköping Allsvenskan är slut sedan ett par veckor och det blev Piraterna som blev mästare efter att ha besegrat ett skadeskjutet Griparna i finalen.
Huruvida Piraterna ska köra i elitserien nästa år eller inte verkar högst oklart för tillfället. Vi får vänta och se.
Då kan vi passa på att dela ut ett stycke utmärkelser till förare som huserat i allsvenskan den gångna säsongen.
Nu kör vi.

 

Årets mest värdefulle förare för sitt lag: Kim Nilsson.
Som alltid är Kim Nilsson en gigant i allsvenskan. Han bar i flera matcher Vargarna på sina axlar och bara matar in heatsegrar. Kör både smidigt och tufft. Om den individuella SM-finalen skulle köras på Kråkvilan så skulle Nilsson har en ypperlig chans att vinna.

Årets lyft: Oliver Berntzon.
Ett enkelt val. Berntzon har haft några tyngre säsonger efter genombrottet 2014. I år kom Anderstorpssonen tillbaka på allvar och fick utdelning på sitt stora och målmedvetna slit då han flög fram. Den stora faktorn till att Griparna gjorde en så fenomenal grundserie.

Årets ändring: Kai Huckenbeck i stället för Victor Palovaara.
Det är aldrig roligt när svenskar åsidosätts för utländska förare. Men i det är fallet gjorde Fredrik Staaf helt rätt. Piraterna ville vinna allsvenskan, och det hade laget med stor sannolikhet inte gått med Palovaara (ljummen säsong) i stället för Kai Huckenbeck. Tysken visade för den svenska publiken att han är en toppchaufför på den här nivån.

Årets besvikelse: Daniel Davidsson.
Hans älskade Piraterna blev förvisso mästare, men Daniel Davidsson hade inte alls någon bra säsong. "DD" var mil ifrån 2017-formen och kom så långt ner som på 22:a plats i snittlistan. Men ni vet vad det här brukar betyda? Att Daniels nästa år blir lysande.

Årets mest kortvarige: Benny Johansson.
Gamle fina Benny fick chansen i Piraternas startsjua i premiären och mäktade bara med två poäng på sex heat. Nattsvart – och sedan var det färdigkört i allsvenskan. Inte så konstigt då junioren Anton Karlsson tog massiva steg framåt under sommaren och lade beslag på den platsen i laget.

Årets mest mystiske: Rafal Konopka.
Ingen visste vem Konopka var innan säsongen. Vi blev inte klokare under året heller. Körde endast en match för strykgänget Norra Speedwayalliansen. Var det någon som såg hur han såg ut? Hur såg körningen ut? Vad gör han nu? Ska han köra nästa säsong? Vi tar tacksamt emot all info.

Årets slagpåse: Norra Speedwayalliansen.
Tio raka torsk och 280–607 i förarkvot. Säsongen blev mardrömslik för alliansen. Det är dock inte så konstigt om toppförarna i laget heter Daniel Henderson och John Lindman.

Årets tröttaste: Magnus Karlsson.
Hade återigen en säsong med klena poängskördar. Rutinerad, men något vidare driv verkar inte finnas kvar alls.

Årets deppigaste: Wennerstam och Edberg lägger av.
Kenny Wennerstam och Alexander Edberg har inte gått framåt ett smack på länge. Jag kan köpa att de har tappat sugen. Det är emellertid alltid tråkigt när svenska förare i ung ålder lägger av. Vi behöver alla förare vi kan få.

Årets All Star: Peter Ljung.
Det Zlatan gör med en apelsin gör Peter Ljung med allsvenskan.

Årets amerikan: Luke Becker.
Några har försökt, men ingen förare från USA har lyckats att nå någon högre nivå på mycket länge. Hur länge ska Greg Hancock behöva köra för att USA ska ha en riktigt bra förare? Till han är 67? Luke Becker är i alla fall en förare som Hancock coachar och hoppas på. Becker fick fyra matcher med Nässjö i år utan att imponera. Kämpa, Hancock.

/KW

Christer Gustafson och Kenny Wiis är sportreportrar med ett litet extra speedwayintresse. Här kommer vi blogga om det som dyker upp - stort som smått. Fokus är på Vargarna, men det kan landa även annat i bloggen beroende på dagsform och nyhetsläge.

  • Twitter
  • @ChristerGson

Bloggar

Sportbloggar

Politiker

Politikerbloggarna stängs

Politikerbloggar Från och med den 1 februari avslutar vi våra politikerbloggar på nt.se.

Anledningen till att vi stänger bloggarna är främst att vi ser att bloggandets roll har flyttats över till sociala medier. Det har fått till följd att läsningen av våra bloggar har blivit lidande.
Jag vill passa på att tacka alla bloggare för er tid och era blogginlägg, och samtidigt också passa på att tacka alla läsare.

Maria Kustvik, ansvarig utgivare Öst Media