Logga in
Mina BÄSTA julrecept för ett julbord i häl... Hälsocoachen Hälsocoachen
Vädersponsor:

Marie Bager

Maries NEURO-blogg

Det ser så häftigt ut!

Norrköping Har tillbringat några dagar i ett soligt Stockholm. Varma, soliga dagar i Stockholm får en att tro att alla lever ute dygnet runt!

Utrustad endast med en manuell rullstol, försökte jag att ta mig längs Katarinavägen med Stadsgården nedanför och vidare bort mot Folkungagatan och Renstiernagatan.

Det är kuperat och det känns som om man hela tiden tar sig uppför, även om tillbaka vägen är sluttande så är det lika kämpigt att hålla emot.

Jag blir grymt  avundsjuk på alla dem som susade förbi på sina elsparkcyklar!!  Fy vad det är orättvist, "alla andra" kan ta en spark cykel i ett gathörn och susa fram till sitt mål. Sen är det bara att ställa cykeln och plocka upp en annan cykel nästa stund när behovet uppstår igen.

En kväll satt jag på en restaurang med uteservering på Götgatan, hela tiden var det en jämn ström av elsparkcyklister - det är mycket frustrerande och se dem susa förbi, Götgatan går upp och ner, det är kämpigt för den som drar mig också, hela tiden dra eller hålla emot!

Jag vet att man bara talar om hur många olyckor som hänt med dessa cyklar  - det hjälper inte mig - jag tycker det är hur häftigt som helst!

Här och nu mitt i Stockhom så känner jag mig faktiskt mer utanför, kanske tom mer funktionsnedsatt! Nej, det gör jag inte, men möjligheterna till egen, enklare förflyttning har inte våra grupper fått del av - som vanligt?

Tänk om vi i varje fall kunde få en enkel möjlighet att förse våra manuella rullstolar med - påhängsmotor, som det finns ett antal olika modeller av - då kunde jag kanskerätta in mig i ledet tillsamamns med elsparkcyklisterna!

Funka för livet - inte för oss?

Norrköping Funka för livet en mötesplats om funktionsnedsättning, en mässa som ägde  rum i slutet på förra veckan i Linköping.

Arrangörer var bla Region Östergötland, Linköpings kommun och funktionsrätt Östergötland.

Funktionsrätt Östergötland är våra länsförbunds paraplyorganisation. Länsförbunden som är medlemmar i Funktionsrätt Östergötland fick frågan om de ville delta som utställare. Neruo för bundet Östergötland svarade JA och vi var representanter från Bla Norrköping och Motala på plats.

Vi tycker alltid att det har ett mervärde i att vara med där vi kan synas, vi möter nya människor och vi träffar andra organisationer och på Mässan i Linköping mötte vi olika utställare som man kan få nya kunskaper av.

Men att lyssna på föreläsningarna, det är helt uteslutet för våra organisationer, oss som det mesta handlar om?? Eftersom det kostade ett par tusen kronor att kliva in i föreläsningssalarna!!

Det känns inte BRA att stå utanför dörrarna, det blir tyst även i utställnigshallen, när dörrarna stängts, tjänstemän och politiker från hela länet finns innanför och lyssnar på ngn som ur olika aspekter talar om frågor som rör funktionsnedsättningar.

Men vi är utanför?

Friskvård på Thapperska?

Norrköping Vi och drygt 20 föreningar flyttade till Thapperska förra sommaren. De föreningar som varit på ett besök, inbjudna av kommunen, våren 2017, var mycket positiva, fina expeditioner, ett 15- tal grupprum i olika storlekar, aula och gymsal.

Men det blev inte riktigt så!! Nu har vi tre grupprum för allas verksamhet. Inklusive det väldigt fina köket som gjordes iordning för oss,  vi kan använda gymsalen efter kl 15.00 vardagar och hela helgerna. Aulan delar vi med kommunen - vilket känns helt OK (den rymmer 100 personer)

För Neuro förbundet och tex även för reumatikerna har det visat sig att gångsträckan från buss är för lång. Vi tappar medlemmar som kan delta aktivt! Det blev inte fler anpassade parkeringsplatser (3 stycken idag, mot 7 på Sandbyhov).

Om salarna på Sandbyhov fick vi alla skickat kontrakt från kommunen för att kunna använda gymsalen och styrketräningsrummet även under våren 2018. När kontrakten var påskrivna och återskickade och meddelande gått ut till medlemmar så drar kommunen tillbaka alltihop. Är dialogen obefintlig inom kommunen?

Vi har tappat ett bad, en gymsal och ett styrketräningsrum,dessutom var vi färre föreningar på Sandbyhov och det har ersatts med en gymsal som kan användas efter kl 15.00.

För Neuro:s del är kl 15.00 precis på håret vad som är möjligt, våra medlemmar har inte ork att träna eller delta i en träningsaktivtet efter kl 15.00. Reumatikerna har samma problem åtminstone delvis.

Våra föreningar har stort behov av anpassade lokaler och anpassning i anslutning till lokalerna samt nära kommunikationer lokalerna är mycket BRA anpassade frächa och välkomnande!

Men någonstans brister det totalt i kunskap om vilka grupper av människor det är som behöver använda lokalerna och för vilket ändamål föreningarna vill serva sina medlemmar och vilken verksamhet som ska genomföras i lokalerna. I vårt arbete ingår att puscha medlemmar till aktivitet, att vara ett stöd för att bli aktiva, eftersom det ger en bättre hälsa för våra medlemmar.

Vi ska vara stödet i perioderna, mellan intensiv träning, då var och en måste ta ansvar för sin egen träning.

I alla sammanhang talas om behovet av aktivitet, träning m m, men när det ska bli verklighet, då vill ingen inkludera dem med kroniska diagnoser

Deras behov stämmer inte med övrigas, det fordrar nära till transporter, korta gångsträckor, anpassad miljö osv.

Gångsträckan är för lång!

Norrköping Idag kan vi läsa en insändare i NT, en medlem i reumatikerföreningen som inte är nöjd med tillgängligheten till Thapperska, jag tycker att det har dröjt innann någon har tagit till orda och höjt rösten!

Thapperska är alldeles väldigt BRA för dem som är färdtjänstresenärer, alla chaufförer hittar dit och det fungerar väl!

Jag tror fortfarande att Thappeska kan bli alldeles väldigt bra för organisationerna som driver frågor kring funktionsnedsättning, men en hel del praktiska problem återstår för att det ska fungera för merparten.

Inte alla föreningars medlemmar har problem med kort gångsträcka, men det är tillräckligt många föreningar som har problemet så att det påverkar verksamheten och frågan lyfts mellan föreningarna till och från.

Just gångsträckan från buss eller parkering fram till entre är ett verkligt problem. Sen får vi inte glömma att gångsträckan inne i lokalerna ställer till ett lika stort problem för en del föreningars medlemmar.

Jag kan idag inte säga hur långt det är från busshållplats till entre, men det rör sig om flera hundra meter, från parkeringen är det från den närmaste rutan ca 170  till entren, sen är det minst samma sträcka innan man är inne i en lokal, där verksamhet bedrivs.

En del av föreningarna har fått påpekanden från medlemmar att det är för lång gångsträcka, för att de ska kunna delta i en aktivitet.

Det är klart att ska föreningarna kunna bedriva verksamhet, måste busshållplatser flyttas, annars går det inte att erbjuda verksamhet i den utsträckning som medlemmarna har önskemål om och som de kräver för att fortsätta vara medlemmar!

 

att få testa, tycka och prova!

Norrköping Jag har varit och testat rullstolar på Hjälpmedelscentrum i Linköping. Jag tackade ja , när jag fick frågan. En av orsakerna är att jag har ett uppdrag i länsbrukarrådet i Regionen för hjälpmedel. Då tycker jag att man ska försöka lära sig så mycket som möjligt  och ta del av olika hjälpmedel så att man sen kan ha synpunkter i rådet.

I andra län gör man ofta så att det finnas brukargrupper som får möjlighet att vara med, testa och prova när nya hjälpmedel ska ersätta gamla, eller kanske fylla ytterligare behov. Det tillsätts testgrupper på en del håll.

Så har vi inte haft möjlighet att göra i Östergötland, men nu tog Sodexo initiativet till ett provtillfälle och där fanns flera arbetsterapeuter från några olika kommuner och vi provade diskuterade och gav synpunkter. Sodexo har avtal med Regionen och kommunerna och har hand om upphandling av beslutade hjälpmedel och de ska se till att vi får de hjälpmedel som har förskrivits osv.

Jag tyckte det var både lärorikt och intressant. En fråga som kom att lyftas med många funderingar och synpunkter var just sittkomforten, något som jag tycker är en väldigt viktig del i valet av rullstol, men som jag mfl ofta inte upplever som så viktig som den verkligen är. Men här kom sittkomforten fram och ventilerades.

Det är inte vanligt att den som kan gå och förflytta sig sitter på samma stol hela sin vakna tid, desto viktigare att man lägger mycket tid på att fundera ut hur just min rullstol ska fungera och vilket behov den ska tillgodose, särskilt om jag sen måste sitta i den hela min vakna tid varje dag!

En sak är säker man behöver haavverkat flera stolar innan man börjar förstå sitt eget behov!

Åter en färdtjänstresa med ?

I fredags skulle tre medlemmar i Norrköping åka på en sammankomst till Ekoxen i Linköping.

En hämtas i Lindö färdas till VIN för att sammanstråla med andra resenärer mot Linköping.

En åke från Haga till VIN för att sammanknytas med övriga resenärer till Linköping

En åkte från Taborgsberg till VIN för samma sak

Alltså åker två på tvärs genom hela Norrköping för att åka samma väg tillbaka!

Alla tre är rullstolsanvändare, de får en gemensam bil till Linköping, när chauffören kommer in i Linköping och har klart för sig att alla tre ska till Ekoxen - tar chauffören initiativet och frågar om de vill bli avsläppta när han kör förbi Ekoxen, eller vill de följa med upp till US, byta bil och åka tillbaka?

SVAR: NEJ.

Chauffören meddelar US att han släpper de tre resenärerna på vägen! Hoppsan en som vågade tänka själv!!

Söndag, efter lunch ska samma tre personer med varsin rullstol  ska färdas åter mot Norrköping!

Bil nr 1: en caddy, med plats för alla tre, NEJ, jag ska ha en resenär! - det är Lindö resenären som ska hämtas och som åker ensam från Ekoxen direkt hem!

Bil nr 2: en vanlig kombi som kan ta två personer, men bara en rullstol, en lång diskussion och kontakt med centralen m m , slutar med att en resenär får ta sin rullstol med sig och åka hem.

Bil nr 3: den tredje resenären får ta sig in i hotell foajen igen och vänta, en timme sen kommer en bil som kör denna resenär, ensam direkt hem till bostaden i Norrköping

Jag beskrev en liknande transport i våras och tycker det är plats för en ny rundresebeskrivning om samma sak??

Är detta ekonomisk och effektiv samordning av länsfärdtjänstresor? 

 

Välkommen till Marie Bagers NEURO-blogg. Marie Bager är aktiv i NEURO förbundet i Norrköping/Söderköping. (NEURO förbundet är fd NHR). Namnbytet har beslutats eftersom ordet handikapp i ett organisationsnamn inte längre är politiskt korrekt. NEURO förbundet är en partipolitiskt obunden ideell intresse , service och kamratorganisation för alla med neurologisk diagnos och deras anhöriga. Jag har flera förtroendeuppdrag, lokalt, regionalt och på riksnivå. Min uppgift är att företräda människor med neurologiska diagnoser och att sprida kunskap om livet med en neurologisk diagnos. Målet är att alla ska få så mycket kunskap så vi tillsammans formar ett samhälle med plats även för dem som inte kan prestera 100%.

Bloggar

Sportbloggar