Logga in

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Utlämning till Kina vägras

Norrköping Högsta domstolen har i ett yttrande till regeringen förklarat att det föreligger hinder enligt utlämningslagen mot att utlämna en person till Kina för lagföring. En utlämning skulle också stå i strid med Europakonventionen.

Kina begärde under 2018 en kinesisk medborgare utlämnad från Sverige för lagföring av allvarlig ekonomisk brottslighet. Till utlämningsframställningen fogades ett häktningsbeslut och en utredning som bl.a. innehöll domar mot, och förhör med, personer som varit inblandade i den påstådda brottsligheten.

Det är Högsta domstolens uppgift att yttra sig till regeringen i frågan om det föreligger hinder enligt 1–10 §§ 1957 års lag om utlämning för brott mot att personen utlämnas till Kina. Högsta domstolen ska även granska om en utlämning skulle vara oförenlig med Europakonventionen. Om Högsta domstolen finner att det finns hinder enligt utlämningslagen, får utlämning inte ske. Högsta domstolen har nu avgivit sitt yttrande. Innehållet kan sammanfattas så här:

Högsta domstolen har funnit att det i och för sig finns sannolika skäl för att den eftersökta personen har begått i vart fall fyra av de påstådda gärningarna, som begicks 2010 eller 2011. För den femte gärningen, som ska ha förövats 2008, finns hinder mot utlämning på grund av preskription.

Med hänsyn till den eftersöktes politiska engagemang och med beaktande av vad som är känt om Kinas förhållningssätt till oppositionell aktivitet finns det enligt Högsta domstolen en risk för att han i Kina kommer att utsättas för förföljelse av politiska skäl. Det finns därför ett generellt hinder mot utlämning enligt 7 § utlämningslagen.

Högsta domstolen bedömer också att det finns en verklig risk för att den eftersökte kommer att dömas till döden och utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det finns också en risk för att han kommer att bli föremål för en rättegång som påtagligt avviker från de krav på en rättvis rättegång som uppställs i Europakonventionen. Vid den bedömningen har det inte ansetts att en eventuell försäkran från Kina att mannen inte kommer att utsättas för behandling i strid med Europakonventionen kan ges någon avgörande betydelse. Här har det beaktats bl.a. att det är svårt att kontrollera att försäkringar av detta slag efterlevs. 

Köpare förlorar mot mäklare

Norrköping Följande är ostridigt mellan parterna.

Den 21 mars 2015 förvärvade V bostadsrätten till lägenhet nr 01402 (Bostadsrätten) i bostadsrättsföreningen Städet i Helsingborg (Föreningen). Köpeskillingen uppgick till 1 875 000 kr och tillträde ägde rum den 29 april 2015. Bostadsrätten utgörs av 56 kvm boarea och 25 kvm biarea som i den ekonomiska planen är klassad som förråd.

Bostadsrätten förmedlades av K som fram till hösten år 2016 var fastighetsmäklare vid X Fastighetsförmedling i Helsingborg.

Säljarna, varav den ena vid tidpunkten för försäljningen var styrelsemedlem i Föreningen, hade fram till överlåtelsen använt hela Bostadsrättens area som bostad. Förrådet om 25 kvm har använts som sovrum, entré, hall och klädkammare av såväl de tidigare ägarna av Bostadsrätten som av V.

I objektbeskrivningen, i prospektet, som V och övriga spekulanter fått ta del av vid visningen lämnades följande beskrivning avseende Bostadsrättens storlek: ”2 rum och kök. Enligt mäklarbilden 1 rum och kök. Boarea ca 81 kvm”. Under rubriken ”Övrigt” framgick vidare: ”Enligt mäklarbilden från SBC är lägenhetens boarea 56 kvm och lägenheten har 1 rum och kök. Hallen, förrådet och sovrummet klassas alla som förråd och är därför inte inräknat i boarean”.

I § 14 i överlåtelseavtalet finns en särskild skrivning beträffande Bostadsrättens boarea. Bestämmelsen lyder: ”Köparen är upplyst om att bostadens boyta enligt ekonomisk plan är 56 kvadratmeter och 1 rum och kök. Övrig biyta anses vara ett förråd om 25 kvadratmeter”.

Den 12 augusti 2015 blev V kontaktad av Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) som representerade Föreningen. I brevet informerade SBC V om att lägenheten utgörs av en boyta om 56 kvm samt ett tillhörande förråd om 25 kvm och att det följer av bostadsrättslagen (1991:614) att en bostadsrättsinnehavare inte får använda lägenheten för något annat ändamål än det avsedda. SBC uppgav vidare att det kommit till styrelsens kännedom att V, utan tillstånd från Föreningens styrelse, använde förrådet som bostad. SBC hänvisade därefter till att det enligt plan och bygglagen krävs bygglov för att ta i anspråk eller inreda en byggnad helt eller delvis för väsentligen annat ändamål än det för vilket bygglov har lämnats och att tillstånd från föreningen att bruka förrådet som boende därför inte skulle kunna lämnas. V uppmanades slutligen att vidta rättelse genom att utan dröjsmål upphöra brukandet av förrådet som bostad vid äventyr av att nyttjanderätten till bostadsrätten skulle kunna förverkas. Föreningen skulle även vara berättigad att säga upp V för avflyttning. Samma dag som V mottog skrivelsen från SBC ringde han K.

Den 16 mars 2016 skickade V, genom sitt dåvarande ombud C, ett kravbrev till X Fastighetsförmedling enligt vilket han framställde skadeståndskrav mot K om 600 000 kr. K har godtagit att detta utgör en reklamation. Parterna är oeniga om huruvida Ks förmedling, särskilt den information som lämnats i samband med försäljningen av Bostadsrätten, har orsakat V ekonomisk skada om 550 000 kr. Parterna är även oeniga om huruvida V har reklamerat Ks mäklaruppdrag under telefonsamtalet den 12 augusti 2015 samt om reklamationen i annat fall har skett inom skälig tid.

Tingsrätten anförde (i vilket hovrätten instämde).

V har gjort gällande att han reklamerade den 12 augusti 2015 genom att ringa K. V har berättat att han pratade med K efter det att han fått besked om att han inte fick nyttja den fulla arean som bostad. K har instämt i att V på telefon hade kontakt med honom i mitten av augusti med anledning av SBC:s skrivelse men har invänt att det vid samtalet inte framfördes någon reklamation.

V har bevisbördan för att reklamation har skett. Såväl V som K har lämnat kortfattade och tämligen oprecisa uppgifter om vad som sades under telefonsamtalet den 12 augusti 2015. Varken av förhören eller av övrig bevisning har det framkommit att det genom telefonsamtalet framfördes någon reklamation. Det är således inte mot Ks bestridande visat att V reklamerade den 12 augusti 2015. Tingsrätten utgår därför från att reklamation har skett först den 16 mars 2016, vilket har godtagits av K.

Har V reklamerat inom skälig tid? Efter SBC:s skrivelse den 12 augusti 2015 måste det stått klart för V att han inte fick nyttja hela Bostadsrätten som bostad. Med hänsyn härtill, och med beaktande av Vs ståndpunkt att reklamation skulle ha framförts redan den 12 augusti 2015, framgår att han då borde ha insett att K kunde ha lämnat felaktig eller ofullständig information om begränsningarna i nyttjanderätten av Bostadsrätten och att det innebar skada för honom.

V reklamerade dock först den 16 mars 2016, dvs. drygt sju månader senare. I jämförelse med praxis och med beaktande av att fyra och en halv månader i litteraturen ansetts vara en väl generös reklamationsfrist får en reklamation efter sju månader anses ha skett för sent, om det inte framkommer särskilda omständigheter. K hänvisade vid samtalet den 12 augusti 2015 till de uppgifter som Föreningen tidigare lämnat, vilket medförde att V i första hand vände sig mot Föreningen. Detta är en sådan särskild omständighet som leder till att reklamationsfristen förlängs. Reklamationsfristen kan emellertid inte, enbart av denna anledning, anses vara så lång som sju månader. V har inte åberopat några andra särskilda omständigheter som gör att en så pass lång reklamationsfrist som sju månader bör godtas. Han kan således inte anses ha reklamerat inom skälig tid. Eftersom V inte har reklamerat inom skälig tid har han förlorat sin rätt att föra talan om skadestånd enligt fastighetsmäklarlagen mot K. V talan ska därför ogillas.

 

Fotbollsspelare frias från åtal om misshandel

Norrköping Efter matchen skallades motståndaren så allvarligt att han bröt näsan.

S har erkänt att han skallat I som åklagaren påstått.

Han har dock förnekat att gärningen utgjort brott eftersom han handlat i den uppfattningen att han försvarade sig mot ett angrepp. S och I spelar fotboll professionellt i var sitt lag. Lagen hade just mötts i en match. I anslutning till matchslutet uppstod en skärmytsling mellan S och I som urartade till att hånfulla och skymfande ord utväxlades. Avslutningsvis sa båda flera gånger att de ”skulle ses efteråt”. Båda lagen spelade borta och hade var sin buss som väntade alldeles utanför arenan. När S kom ut stod I och pratade med en annan person utanför sin buss.

I har berättat att han och S närmade sig varandra, nästan lite hotfullt, och att han grep tag i halslinningen på det plagg som S bar på överkroppen och försökte fösa bort honom. Han tryckte handen snett uppåt så att underarmen kom att trycka mot S hals alldeles under hakan. S har berättat att han blivit uppskakad efter ordväxlingen i samband med matchslutet och att han nu känt sig hotad och därför skallat I. Förhören och den medicinska utredningen har visat att skallningen gett upphov till de skador som åklagaren påstått. I och S uppgifter tillsammans med den medicinska utredningen är vad tingsrätten i sin bedömning har att utgå ifrån.

Tingsrätten anförde.

Is handlande utgör med hänsyn till omständigheterna inte ett sådant brottsligt angrepp på S som gett denne rätt till nödvärn. I belysning av vad han och I berättat saknas det också skäl att anta att ett sådant angrepp var på väg. Ss invändning är dock inte att han fredade sig från ett angrepp som verkligen var förestående, utan fastmer att han i gärningsögonblicket trodde att ett sådant skulle komma. Även om han missbedömt situationen ska hans uppfattning beaktas på samma sätt som om ett angrepp verkligen varit förestående efter hans uppfattning utesluter uppsåt till brottslig gärning. S ska alltså frikännas.

Nekas medlemskap i brf trots ägarandel

Norrköping G köpte en bostadsrättslägenhet i HSB Brf Hamre i Bollnäs (Föreningen) i augusti 2015. Lägenheten består av två rum och kök och omfattar 52,5 kvm. Syftet med köpet var att hans barnbarn S skulle vara bosatt i lägenheten. Ett andrahandshyreskontrakt upprättades 24 augusti 2015. Föreningen godkände andrahandsuthyrning till den 30 september 2017. Någon ny ansökan om andrahandsuthyrning har inte gjorts för tiden därefter.

G gav tio procent av lägenheten till S i juli 2017 och S ansökte om medlemskap i Föreningen.

Hyresnämnden med vilken hovrätten instämde anförde.

Den som har förvärvat en andel i en bostadsrätt får vägras inträde i föreningen, om annat inte bestämts i stadgarna (se 2 kap. 6 § första meningen bostadsrättslagen). Detta gäller under förutsättning att bostadsrätten efter förvärvet inte innehas av makar eller sambor (se 2 kap. 6 § andra meningen bostadsrättslagen). En bostadsrättsförening har alltså full frihet att reglera fråga om medlemskap vid andelsförvärv förutom när det gäller sambor eller makar.

I Föreningens stadgar anges i § 7 andra stycket att för att den som förvärvat andel i bostadsrätt till bostadslägenhet ska beviljas medlemskap gäller att bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar, sambor eller andra med varandra varaktigt sammanboende närstående personer. S har förvärvat en andel i bostadsrätt och det har i ärendet framkommit att hon och G inte ska varaktigt sammanbo med varandra. Föreningen har därför rätt att vägra S inträde i föreningen och Ss begäran om medlemskap ska därför avslås

Domare erkände brott mot tystnadsplikten

Norrköping Under hösten 2017 föredrogs mål nr XXX om skattetillägg i Högsta förvaltningsdomstolen. AA var ordförande i målet. Den 12 november 2017 skickade AA ett e-postmeddelande innehållande ett utkast till dom i målet till en person som inte var ledamot i domstolen. Utkastet omfattade domen i dess helhet inklusive den skiljaktiga mening som AA och en annan ledamot stod bakom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade dom i målet den 28 november 2017. Domen var likalydande med det utkast som AA hade skickat den 12 november.

Justitiekanslerns bedömning.

AA har under förundersökningen vitsordat de faktiska omständigheterna och förklarat sig beredd att underkasta sig ansvar för brott mot tystnadsplikt. Hon har vidare förklarat att hon har skickat meddelandet medvetet men att hon har agerat av välvilja mot domstolen och av en strävan att få till ett så korrekt domslut som möjligt. Mottagaren av utkastet är en nära vän till henne och en framstående expert på skattetillägg. Hon hade tillsammans med mottagaren diskuterat rättsfrågorna i målet och syftet med att skicka utkastet var att sätta punkt för diskussionerna och visa mottagaren resultatet av deras tankemödor. AA har tillstått att hon hade varit beredd att ändra sin skiljaktiga mening och även försöka få till en ändring av domen om mottagaren hade återkommit med något nytt av avgörande betydelse.

Justitiekanslern konstaterar att AA har känt till bestämmelsen om sekretess för en uppgift om innehållet i en ännu inte meddelad dom och att hon trots det skickat ett utkast av domen till en utomstående person. Hon har i skriftväxlingen med mottagaren dessutom understrukit att utkastet inte får spridas längre än till mottagarens make. Det är härigenom klarlagt att AA gjort sig skyldig till uppsåtligt brott mot tystnadsplikt.

Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts och det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter (20 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken). AA har inte agerat i syfte att skada något av de intressen som den aktuella sekretessbestämmelsen avser att skydda. Fastmer har hennes kontakter med mottagaren skett i syfte att få till en så riktig dom som möjligt. Det syftet hade emellertid AA kunnat uppnå utan att bryta mot sekretessen. Trots det nu sagda bör ändå viss hänsyn tas till de avsikter som låg bakom AA:s agerande (jfr JK:s beslut den 14 februari 1983 med diarienummer 186-83-22).

Det har inte heller framkommit någonting som tyder på att uppgifterna fått annat än en begränsad spridning.Med hänsyn till att mottagaren inte hade något egentligt intresse av målets utgång har risken för ytterligare spridning av innehållet i domen inte heller varit särskilt stor. Det är naturligtvis av största vikt att sekretessen för innehållet i ej meddelade domar och beslut upprätthålls. Trots det kan det med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det här fallet inte anses att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts genom att åtal underlåts. Det kan också antas att ett åtal för brott mot tystnadsplikt i ett fall som det här inte skulle föranleda någon annan påföljd än böter.

Mot den angivna bakgrunden bör AA meddelas åtalsunderlåtelse. Ärendet här avslutas med den allvarliga kritik som ligger i att AA bedöms ha begått ett brott i tjänsten.

 

 

Hovrätten underkänner förbudet mot laserpekare

Norrköping Åklagaren väckte talan för brott mot strålskyddslagen;  F har uppsåtligen eller av oaktsamhet den 16 juli 2018 på Sidsjövägen, Sundsvalls kommun i en bil på allmän plats olovligen innehaft en laserpekare trots att han inte haft tillstånd till det.

Hovrätten anförde.

F har bestritt ansvar för gärningen med invändningen att han varken agerat uppsåtligt eller oaktsamt i förhållande till att laserpekaren är tillståndspliktig. Vad hovrätten inledningsvis har att pröva är dock om det är förenligt med legalitetsprincipen att en utfyllnadsnorm i ett blankettstraffbud i väsentliga delar endast finns tillgänglig på ett främmande språk. Det framgår inte av lag att svenska författningar ska vara upprättade på svenska. Det bör dock inte åligga den enskilde att ordna översättning eller ha tillräckligt goda kunskaper i det främmande språket för att förstå vilka handlingar som är straffbara.

Enligt hovrätten är det inte förenligt med de rättssäkerhetsgarantier som måste upprätthållas i fråga om straffrättslig lagstiftning att en standard som endast finns att tillgå på främmande språk anses tillgänglig för var och en på det sätt som legalitetsprincipen kräver. Då straffbudet för brott mot strålskyddslagen strider mot legalitetsprincipen kan F inte dömas till ansvar för gärningen.

Hans eventuella uppsåt eller oaktsamhet saknar därför betydelse. Tingsrättens domslut, i den del som rör brott mot strålskyddslagen, ska därför stå fast dvs. han frikändes.

Kommentar.

Varje förhållande där den enskilde är okunnig om vad som är straffbart kan dock inte leda till att denne går fri från ansvar. Att det kan krävas efterforskningar från den enskildes sida i fråga om vad som är straffbart har inte ansetts strida mot legalitetsprincipen (se Högsta domstolens avgörande NJA 2016 s. 680).

Det har heller inte ansetts strida mot legalitetsprincipen att straffbestämmelser fylls ut genom hänvisningar (s.k. blankettstraffbud). Om hänvisningen sker till en teknisk standard, så som i förevarande fall, förutsätter det emellertid att kunskap om standarden lätt kan inhämtas av den som berörs av föreskriften. Om en sådan standard endast finns tillgänglig mot betalning har straffbudet ansetts strida mot legalitetsprincipen (se Högsta domstolens avgörande NJA 2017 s. 157).

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar