Logga in

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Testamente ogiltigförklaras

Norrköping Testamente ogiltigförklarades på grund av felaktigt bevittning. 

Handlingen är benämnd ”Testamente föremål och penningbelopp” och har makarnas namnteckningar. I handlingen finns följande skrivelse. ”Undertecknad bestämmer härmed att nedanstående förteckning av min egendom med full äganderätt ska tillfalla nedan angivna personer. Detta är min yttersta vilja och mitt testamente”. Därefter anges i handlingen att C ska erhålla 500 000 kr och någon minnessak, P ska erhålla ”fastighet+övrigt” samt A ska erhålla någon minnessak. I handlingen anges att AR och MR den 23 maj 2017 i Saltsjö Boo har varit testamentsvittnen. I handlingen anges att AR och MR genom sina underskrifter intygat följande. ”Att NN denna dag, med sunt och fullt förstånd och av fri vilja, i bådas vår samtidiga närvaro, förklarat ovanstående förordnande innefatta hans/hennes yttersta vilja och testamente samt därunder tecknat sitt namn”.

Tingsrätten anförde.

Enligt 10 kap. 1 § ärvdabalken gäller formkrav för upprättande av testamente. Enligt bestämmelsen ska ett testamente upprättas skriftligen med två vittnen. Testator ska i båda vittnenas närvaro underteckna testamentet eller vidkänna redan befintlig underskrift på handlingen. Vittnena ska veta om att handlingen är ett testamente, men de behöver inte känna till testamentets innehåll. Vittnena ska vidare bestyrka handlingen med sina namn. Om testamentsvittnena på testamentet har intygat att testamentet har upprättats i enlighet med formkraven ska enligt 10 kap. 2 § andra stycket ärvdabalken detta intyg äga tilltro, om det inte finns omständigheter som gör att intygets trovärdighet kan ifrågasättas. När testamentet innehåller ett sådant intygande från testamentsvittnena finns alltså en presumtion för att formkraven har iakttagits vid testamentets upprättande. Högsta domstolen har i NJA 1994 s. 34 uttalat att det för att vittnesintyget på grund av senare framkomna omständigheter ska frånkännas tilltro krävs att en bedömning av den samlade utredningen leder till slutsatsen att det är sannolikt att testamentet inte har upprättats i enlighet med formkraven. Det är de som klandrar testamentet som har bevisbördan.

AR och MR har berättat att de inte samtidigt närvarat när makarna undertecknade testamentet. De har också berättat att makarna inte heller har vidkänt redan befintliga underskrifter på handlingen i deras samtidiga närvaro. De har dessutom uppgett att de inte visste att de genom sina underskrifter intygade att testamentet var upprättat i enlighet med formkraven. Det som vittnena har berättat innebär alltså att testamentet inte har upprättats i enlighet med formkraven.

 

Fängelsestraff för pengar till terroristorganisationer

Norrköping
Enligt meddelanden på ett öppet Facebookkonto uppmanades allmänheten att överföra pengar till bl.a. Islamiska staten och Jahbat al-Nusra (en syrisk gren av al-Qaida) via två namngivna personer. En man som var ansvarig för och tillhandahöll meddelandena har dömts för brott mot den s.k. rekryteringslagen. Straffet har bestämts till fängelse sex månader.

Frågan i Högsta domstolen gällde främst om det förhållandet att Islamiska staten och Jahbat al-Nusra var parter i en väpnad konflikt i Syrien medför en inskränkning i straffansvaret för brott mot rekryteringslagen. Inskränkningen skulle i så fall härröra från innehållet i internationell humanitär rätt och de undantag från straffansvar för kombattanter och andra stridande parter som gäller för stridshandlingar som inte riktas mot civila. Dessa inskränkningar har stöd i de internationella instrument som ligger till grund för den svenska terroristlagstiftningen, men har inte uttryckligen förts in i den nationella regleringen.

Högsta domstolen har kommit fram till att Islamiska staten och Jahbat al-Nusra, såsom icke-statliga parter i en icke-internationell väpnad konflikt (inbördeskrig i Syrien), inte har haft någon rätt att utföra stridshandlingar enligt den folkrättsliga sedvanerätten. Den svenska lagstiftningen har inte heller i samband med genomförandet av de internationella instrumenten uttryckligen föreskrivit en sådan rätt. Det har funnits möjlighet att på nationell nivå gå längre och låta det straffbara området vara vidare. Någon inskränkning av straffansvaret till följd av den internationella humanitära rätten har därför inte kunnat konstateras.

Högsta domstolen har vidare kommit fram till att när pengar går till inköp av vapen till organisationer som regelmässigt utför terrorhandlingar mot civila som ett led i sin krigföring, är det inte möjligt att skilja mellan att vapnen används mot fiendestyrkorna i den väpnade konflikten och att vapnen används för terrorhandlingar mot civila. Uppmaningarna har därför avsett att ge pengar till särskilt allvarlig brottslighet och den tilltalade har dömts för brott mot rekryteringslagen.

Högsta domstolen har ansett att brott mot rekryteringslagen är ett brott av sådan art att fängelse normalt ska ådömas. Påföljden har bestämts till fängelse i sex månader.

Insidermål och frikännanden

Norrköping Insidermål är sällan framgångsrika för åklagare och senast hade åklagaren framgång i tingsrätten där tre personer fälldes för grovt insiderbrott, obehörigt röjande av insiderinformation samt förverkande av 1 293 714 kr av vinsten pga brotten.

I princip hade insiderutredningen i börsbolaget visat hur en liten grupp ägare handlat aggressivt och vältajmat i aktien, men också planerat att läcka kurspåverkande information. Exakt när och hur den hemliga informationen har spridits kan åklagaren inte bevisa vilket innebär att åklagaren tappar målet i hovrätten.

Nu friar hovrätten och anför:

Hovrätten anser följaktligen att det inte är utrett i målet att NN genom råd eller uppmaning har föranlett AA att avyttra aktier i XX, att NN har försett AA med insiderinformation om XX eller att de misstänkta har haft tillgång till insiderinformation vid sin aktiehandel. Sammanfattningsvis anser hovrätten att det finns alternativa förklaringar till de gärningsförlopp som åklagaren har gjort gällande och att det således inte är ställt utom rimligt tvivel att någon av de tilltalade har gjort sig skyldig till det eller de brott som åtalet gäller. Åtalen mot samtliga tilltalade ska därmed ogillas.

Kommentar: Bevisprövning i brottmål ska gå till så att rätten först bedömer den bevisning som åklagaren åberopat till stöd för åtalet. Om det visar sig att det sammanlagda värdet av den bevisning som har åberopats till stöd för gärningsbeskrivningen inte är så högt, att det räcker för att åtalet ska vara styrkt, saknar bevisning som åberopats mot vad sonfpåstätts betydelse/Den tilltalade ska då frikännas redan på grund av att bevisningen mot honom eller henne är otillräcklig. Om däremot bevisningen är så stark, att den i sig tillräcklig för att beviskravet ska vara uppfyllt, måste den tilltalades berättelse och bevisning som stöder denna granskas. Motbevisas det som läggs den tilltalade till last ska åtalet ogillas. Frikännanden blir också följden om den tilltalades berättelse och annan bevisning som har åberopats mot bevistemat tar sådan kraft från den bevisfakta som talar för detta, att beviskravet inte är uppnått. Innan bevisbedömningen avslutas ska en övergripande och slutlig sammanvägning av samtlig bevisning göras (se NJA 2015 s. 702).

Föräldrars alkohol- och drogmissbruk

Norrköping När barnets bästa i vårdnadsmål ska bedömas ska särskilt avseende fästas vid fyra så kallade riskområden vilket framgår av 6 kap. 2 a § FB:

• övergrepp mot barnet

• övergrepp mot någon annan i familjen

• olovligt bortförande och kvarhållande av barnet

• att barnet annars far illa.

När det gäller riskfaktorer är det viktigt att de betraktas i sitt sammanhang. Man kan tala om stor risk, liten risk och ingen risk, men det är ytterst alltid en fråga om det enskilda barnet. Det finns barn som tycks gå oskadda genom en viss risksituation, andra barn som klarar sig någorlunda och några som verkligen far illa. Ett barn som har en alkoholiserad förälder kanske inte utvecklar några problem medan ett annat barn tar stor skada.

Det finns flera riskfaktorer kopplade till vårdnadshavarna som ofta förekommer i kombination med andra riskfaktorer för såväl misshandel som sexuella övergrepp på barn. Det är till exempel:

• missbruk

• psykisk ohälsa

• personlighetsstörningar.

Om dessa riskfaktorer samt kognitiva/utvecklingsmässiga och intellektuella funktionsnedsättningar förekommer samtidigt med de riskfaktorer som visat sig medföra störst risk för fysisk misshandel – föräldraaggressivitet, våld i parrelationen och brist på familjesammanhållning – förhöjs risken för att barnet kan fara illa.

Föräldrars alkohol- och drogmissbruk är en väl känd riskfaktor för misshandel av barn . Sambandet mellan föräldrars alkoholmissbruk och misshandel av barn och pekar på att olika studier visar på olika resultat, men drar ändå slutsatsen att något slags samband rimligen måste existera, oftast i kombination med andra riskfaktorer. Alkohol- och drogmissbruk är även vanligt hos vuxna som begår sexuella övergrepp mot barn. Dessa riskfaktorer delas också av dem som begår andra brott än sexuella mot barn.

Det går att dra några generella slutsatser utifrån forskningen om risk- och skyddsfaktorer.

För det första ökar risken med antalet riskfaktorer. Det finns alltså ett samband mellan mängden riskfaktorer och hur riskerna faktiskt faller ut. Olika riskfaktorer är olika allvarliga; tidigare misshandel är exempelvis en allvarlig riskfaktor jämfört med om en förälder har låg utbildningsnivå eller är ensamstående. De senare är också riskfaktorer, men kan inte i och för sig ses som en allvarlig risk 

För det andra utförs forskning om risk- och skyddsfaktorer ofta på gruppnivå, där förutsägelserna uttrycks som andelar uppvisade utfall. Ett statistiskt samband som påvisats i en forskningsstudie behöver alltså inte gälla för ett specifikt barn. Sambanden kan vara mer eller mindre starka, men de är nästan aldrig totala, det vill säga alla barn med en viss riskfaktor kommer inte att få samma utfall. Barn som lever i långdragna tvister med hög konfliktnivå mellan föräldrar kan betecknas som en riskgrupp.

För det tredje finns det ingen definitiv koppling mellan en viss riskfaktor och att barnet kommer att utvecklas ogynnsamt eller fara illa. Däremot måste varje riskfaktor uppmärksammas. Utgångsläget bör därför alltid vara att en riskfaktor hos ett enskilt barn innebär en risk och att en skyddsfaktor inte alltid skyddar.

Fängelse för kvinna som dödat sin man

Norrköping
En kvinna i 70-årsåldern dömdes av Uddevalla tingsrätt för dråp till fängelse i två år. Hovrätten för Västra Sverige dömer också kvinnan för dråp, men skärper fängelsestraffet. Hon döms till fängelse i fyra år.

Kvinnan dödade sin man genom att skära honom med en kniv i handleden. Hon försökte sedan ta livet av sig själv på samma sätt. Hon har berättat att hon och maken hade planerat att ta sina liv ihop.

Tingsrättens dom överklagades av åklagaren som ville att kvinnan skulle dömas för mord och att fängelsestraffet skulle skärpas. Hovrätten anser liksom tingsrätten att det finns förmildrande omständigheter som medför att kvinnan ska dömas för dråp och inte mord. Domstolen tar bland annat hänsyn till att kvinnan berättat att hon uppfattade det som att hon uppfyllde mannens verkliga vilja att avsluta hans liv på det sätt som hon gjorde. Situationen skiljer sig dock från klara fall av så kallade barmhärtighetsmord när en svårt sjuk person på ett klart och tydligt sätt ber en nära anhörig om hjälp att få dö.

Straffskalan för dråp är fängelse mellan sex och tio år. I undantagsfall kan domstolen döma till ett lindrigare straff. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten inte att omständigheterna vid brottet är så förmildrande att det av den anledningen finns skäl att understiga minimistraffet. Skälet till det är att utredningen visar att det är tveksamt om mannen var i ett sådant hälsotillstånd att han kunde fatta ett väl övervägt beslut i en så grundläggande fråga som att han önskade avsluta sitt liv. Däremot tar hovrätten precis som tingsrätten hänsyn till kvinnans höga ålder. Hovrätten bestämmer av den anledningen fängelsestraffets längd till fängelse i fyra år i stället för minimistraffet sex års fängelse.

Återkallar taxiförarlegitimation efter misshandel

Norrköping
Transportstyrelsen återkallade en taxiförares legitimation efter att denne dömts för misshandel av en minderårig passagerare som betett sig stökigt under färd. Förvaltningsrätten ändrade Transportstyrelsens beslut och ansåg att det var tillräckligt ingripande att meddela varning. Kammarrätten gör en annan bedömning och anser att taxiförarlegitimationen ska återkallas. En ledamot är skiljaktig och anser att varning är en tillräckligt ingripande åtgärd.

En taxiförarlegitimation ska enligt taxitrafiklagen (2012:211) återkallas om innehavaren genom brottslig gärning, eller andra missförhållanden, visat sig olämplig som taxiförare. Om missförhållandena inte är så allvarliga får istället varning meddelas. Frågan i målet var om taxiföraren, som i övrigt haft ett långt och klanderfritt innehav, skulle anses olämplig på grund av det aktuella brottet och om återkallelse därför skulle ske.

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar