Logga in
Mina BÄSTA julrecept för ett julbord i häl... Hälsocoachen Hälsocoachen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Nya testamente upphävde inte hennes första testamente

Norrköping Mamman hade upprättat två olika testamenten. Frågan uppkom om det första testamentet skulle anses återkallat genom det andra testamentet.

Sakförhållanden

S gifte sig år 1966 med M.

M hade då dottern C sedan ett tidigare forhållande.

C kom att växa upp med S och M. I familjen kom även en dotter som S och M fick tillsammans år 1967 att ingå.

År 1975 ansökte S och M gemensamt om äktenskapsskillnad varvid tingsrätten forordnade att äktenskapsskillnaden skulle foregås av betänketid. Målet kom sedan att avskrivas i juni 1976 av det skälet att ingen av parterna hade fullföljt äktenskapsskilhiadsansökan inom ett år från betänketidens början.

År 1984 ansökte S och M på nytt om äktenskapsskillnad. Även det målet kom dock att skrivas av på grund av utebliven fullföljd. År 1985 erhöll M och hennes bror B - fastigheten XXX (en fritidsfastighet belägen i Munga utanför Västerås) i gåva av deras far M och enligt vad som föreskrevs i gåvobrevet skulle Ms hälft av fastigheten utgöra hennes enskilda egendom.

År 1987 avled Ss och Ms gemensamma dotter.

Den 15 april 1999 upprättade M ett testamente ("testamente l") i vilket hon förordnade att att hennes kvarlåtenskap med full äganderätt skulle tillfalla C. År 2000 köpte M av brodern B dennes hälft av fritidsfastigheten i Munga till följd varav M därefter kom att vara ägare av hela fritidsfastigheten. Senare under år 2000, i december, förvärvade M en bostadsrättslägenhet på Ringduvegatan i Västerås.

Den 22 oktober 2001 upprättade M ytterligate ett testamente ("testamente 2") och i det testamentet förordnade hon att. fastigheten XXX (fritidsfastigheten i Munga) med full äganderätt skulle tillfalla C. Den 1 december 2001 upprättade S och M ett äktenskapsförord enligt vilket den hälft av fritidsfastigheten i Munga som M hade förvärvat av brodern skulle vara hennes enskilda egendom.

Den 6 januari 2016 avled M.

Hovrätten anförde

Återkallelse av testamente kan ske i den ordning som gäller för upprättande av testamente eller genom att testator förstör testomenthandlingen eller annars otvetydigt tillkännager att förordnandet inte längre ger uttryck för hans eller hennes yttersta vilja (se 10 kap. 5 § ärvdabalken).

En återkallelse av ett testamente kan således ske helt formlöst. Huvudsaken är att testator på ett tydligt sätt gett till känna att det tidigare förordnandet inte längre ska gälla. Om sådant tillkännagivande - skriftligt eller muntligt - saknas och den avlidne har efterlämnat flera testamenten uppstår frågan om testator avsett att genom det senare testamentet återkalla det tidigare. Överensstämmer innehållet i testamentena med varandra är utgångspunkten att det senare testamentet uteslutande är avsett att bekräfta det förra. Överensstämmer testamentena endast i vissa delar med varandra har situationen i praxis tolkats så att det tidigare testamentet anses återkallat i de delar förordnandena är oförenliga med varandra (se t.ex. NJA 1930 s. 78 och NJA 1944 s. 78)

När det gäller de av M upprättade testamentena finns det ingenting i det sist upprättade testamentets ordalydelse som tyder på att hon avsett att återkalla det första testamentet. Båda testamentena innehåller endast förordnaden till Chatrine Lundgren - i det första som universell testamentstagare och i det andra som legatarie - och det är möjligt att fullt ut samtidigt verkställa båda testamentena. Innehållet i testamentena kan därför inte anses direkt oförenliga.

S har som enda bevisning till stöd för sin talan åberopat förhör med sig själv och därvid uppgett att Ms ville att C endast skulle få fastigheten XXX och att han skulle få resten av kvarlåtenskapen och "sitta i orubbat bo". Ss uppgifter motsägs emellertid av vad C har uppgett och hennes uppgifter far dessutom i viss mån stöd av vad vittnet B har berättat.

Det som framkommit om Ms ekonomiska och personliga forhållanden ger enligt hovrättens mening inte heller något stöd åt Ss talan. Tvärtom talar flera omständigheter for att det andra testamentet ska ses som en precisering av eller ett tillägg till det första. För denna tolkning talar det förhållandet att M valt att behålla det första testamentet och - vilket framkommit i förhöret med C - förvarat det tillsammans med det andra testamentet. Även den omständigheten att M i det andra testamentet, till skillnad från det första testamentet, intagit ett förordnande om sekundosuccession och att den aktuella egendomen ska utgöra testamentstagarens enskilda egendom talar för att det andra testamentet närmast är en precisering av det första.

Det sagda innebär att S inte kan anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Han har således inte förmått visa Ms avsikt med att upprätta det andra testamentet var att återkalla det första testamentet och att inskränka Cs rätt till kvarlåtenskapen. Hans talan ska därför ogillas.

Dom i mål om varning enligt skollagen

Norrköping Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att en legitimerad lärare kan meddelas varning på grund av ett agerande som har skett utanför lärarrollen. Är det fråga om en enstaka händelse krävs att det klandervärda agerandet är av allvarligt slag.

Målet gällde en legitimerad lärare som meddelats en varning för att han, när han agerade i sin roll som rektor, filmat en åttaårig elev som vid tillfället var upprörd och utåtagerande. Den första frågan Högsta förvaltningsdomstolen tog ställning till var om ett agerande som läggs en lärare till last måste ha skett i rollen som lärare för att han eller hon ska kunna anses mindre lämplig att bedriva undervisning enligt 2 kap. 23 § första stycket 3 skollagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bestämmelsens ordalydelse är klar. Enligt den krävs inget samband med yrkesutövningen. Inte heller finns några uttalanden i förarbetena som tyder på att avsikten varit att det måste finnas ett samband. Domstolen ansåg därför att det inte finns något  utrymme för att tolka in ett sådant krav. En person som har lärarlegitimation och som agerar utanför lärarrollen kan därför meddelas en varning om han eller hon bedöms mindre lämplig att bedriva undervisning.

Nästa fråga som domstolen tog ställning till var om varning kan meddelas för en enstaka händelse. Det finns inte något uttalande i förarbetena om att beteendet måste upprepas för att varning ska meddelas. Domstolen menade att ett sådant krav i viss mån också skulle förfela varningsinstitutets funktion. Varning syftar just till att markera att ett beteende skulle kunna leda till en återkallelse om det upprepas. Varning bör därför, enligt domstolen, kunna meddelas även för ett enstaka klandervärt agerande under förutsättning att det är av allvarligt slag. Av samma skäl har det då inte heller någon betydelse hur väl läraren i övrigt har utövat läraryrket.

Vid bedömningen i detta fall fann Högsta förvaltningsdomstolen att det var fråga om ett klandervärt agerande av allvarligt slag och att läraren skulle meddelas en varning. Överklagandet avslogs.

Diskriminering när lekland förbjöd rullstol?

Norrköping N är 9 år. Hon har en funktionsnedsättning som innebär att hon använder rullstol. Den XXX besökte hon leklandet med sina föräldrar P och M. N var gäst till en av hennes kamraters födelsedagskalas.

Tingsrätten gör följande bedömning.

I målet är utrett att N kan sitta, men behöver rullstol för att röra sig. Det är vidare utrett att hon ville sitta i sin rullstol inne på det inhägnade lekområdet i Leklandet för att titta på och kommunicera med sina kamrater, som sprang runt och lekte. Det är vidare utrett att Lekland har en policy som inte tillåter hårda och vassa föremål inom den inhägnande lekytan (Storstan).

Enligt bilder, produktinformation och övrig utredning är rullstolen av hårt material, batteridriven, väger 60 kg och konstruerad med flera utstickande och något vassa delar. Det finns inte skäl att ifrågasätta Leklandets uppgift att policyn finns med hänsyn till barnens säkerhet och hygienskäl samt att den inte i och för sig hindrat N från att sitta eller vara inne i lekområdet och där kommunicera med sina kamrater. Enligt tingsrättens mening innebär Leklandets policy inte att N behandlats sämre än någon annan i en adekvat jämförbar situation. Även om tingsrätten skulle ha kommit fram till att det varit fråga om ett missgynnande i en jämförbar situation finns inte något som talar för att detta skulle ha orsakssamband med funktionsnedsättningen. Tingsrätten finner därför att någon direkt eller indirekt diskriminering därför inte har förelegat.

Leklandets verksamhet bedrivs under skadeståndsansvar och det måste ställas höga krav på att lekmiljön är utformad på ett sätt som inte äventyrar barns säkerhet och hälsa. Den aktuella policyn framstår under alla förhållanden som lämplig och nödvändig för att N och andra barn inte ska riskera att fara illa. Beträffande den efterföljande ordväxlingen mellan föräldrarna och personalen råder olika meningar om vad som förevarit och hur orden fallit. Vad som framkommit om detta ger inte vid handen att det förekommit någon diskriminering som skulle kunna ge rätt till ersättning. Med hänsyn till det anförda ska käromålet lämnas utan bifall.

 

 

Skogsröjning i kjol godtas inte

Norrköping

En person blev anvisad och tackade ja till en praktikplats hos Skogsstyrelsen. som en del i jobb- och utvecklingsgarantin. I arbetet ingick att använda motorsåg och röjsåg längs bl.a. vandringsleder och järnvägar. Av religiösa skäl vägrade praktikanten att arbeta utan kjol och vägrade därför att använda de skyddsbyxor som ingår. Arbetsförmedlingen beslutade då att återkalla hennes anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin.

Praktikanten överklagade beslutet till förvaltningsrätten och hävdade att hon utsatts för diskriminering. Hos domstolen begärde hon dels att få tillbaka sin praktikplats, dels även diskrimineringsersättning och skadestånd. Förvaltningsrätten fann dock att det av säkerhetsskäl var motiverat att kräva att praktikanten bär skyddsbyxor och inte bär kjol. Arbetsförmedlingens beslut ändrades därför inte. Förvaltningsrätten avvisade också begäran om diskrimineringsersättning och skadestånd.

 

Socialen får rätt i 90 % av LVU-målen

Norrköping Det som särskilt utmärker LVU-målen är att domstolarna som regel beviljar tvångsomhändertagande av barn. Enligt uppgift får socialnämnden rätt att omhänderta barnet i 90 % av fallen. När vårdnadshavarna överklagar till kammarrätten så får de rätt i drygt 10 % av fallen dvs. i 90 % av fallen så går kammarrätten på förvaltningsrättens linje.

Socialnämndens utredning, som utgör det centrala processmaterialet, ska vara objektiv. Detta innebär att socialnämnden även ska beakta omständigheter som talar mot ett omhändertagande. Socialnämndens utredning är i regel mycket omfattande. Läkarintyg, psykologutlåtanden och vittnesmål m.m. är vanligt förekommande bevisning i dessa utredningar.

Advokatens roll är i praktiken att hitta brister i socialtjänstens utredning och anföra dessa inför förvaltningsrätten och kammarrätten. 

Det allmänna utgår från att rättssäkerhet garanteras genom att den unge (barnet) och föräldrarna (vårdnadshavarna) får egna advokater som företräder deras sak och domstolen har en utredningsskyldighet (enligt 4 § förvaltningslagen ska myndighet [såväl socialjänsten som domstolen] se till att ärendena blir så pass utredda som dess beskaffenhet kräver).

Vad händer i praktiken?

- domstolen granskar föräldrarnas eller barnets beteende utifrån socialtjänstens utredning;

- domstolen granskar inte socialtjänstens insatser eller om myndigheten verkligen gjort allt för att undvika ett tvångsomhändertagande.

Det förklarar att socialtjänsten vinner 90 % av målen i förvaltningsrätten och får även bifall i 90 % av målen som går till kammarräten då vårdnadshavaren överklagar.

Domstolens prövning

Rättsfaktum vårdbehov och påtaglig risk.

”Påtaglig risk” är inget beviskrav men det ger en antydan om beviskravets nivå och utgörs som regel av en prognosbedömning.

I praxis uttrycks i regel endast att beviskravet i LVU-mål ska vara lägre ställt än i brottmål, men utan någon vidare precisering av beviskravet vilket brukar uttryckas som ”visat”. I doktrin anges att domstolen, i LVU-mål, ska utgå från beviskravet ”sannolika skäl”.

I miljöfallen enligt 2 § LVU ska den unge skyddas från sin omgivning vilket generellt anses motivera ett lägre ställt beviskrav i förhållande 3 § LVU som avser den unges eget beteende.

I förarbetena anges att det måste finnas konkret utredning och bevis för de förhållanden som läggs till grund för prognosen om barnets framtida utveckling och att de bakomliggande orsakerna ska medföra presumtionsverkan för exempelvis vårdbehovet. Därmed räcker det som regel med att en brottsmisstanken är ”styrkt” eller ”visat” för att det ensamt ska kunna leda till ett omhändertagande enligt LVU. När det gäller övriga omständigheter är bevisvärderingen fri och varje enskilt bevis kan värderas utan något krav på att enskilda omständigheter måste vara ”styrkt”. Anledningen är att det strider mot principen att beviskrav inte får uppställas för bevisfakta.

Under alla förhållanden är rättsläget beträffande hur beviskravet ska preciseras i LVU-mål oklart vilket innebär att beviskravet befinner sig någonstans på skalan ”sannolikt” till ”styrkt” med övervikt mot ”sannolikt”. 

Så går processen kring ett tvångsomhändertagande till:

  • Socialtjänsten startar en utredning.
  • Socialtjänsten utreder barnets situation och föräldrarnas förmåga genom samtal med barnet, vårdnadshavare och referenspersoner. Fokus ligger på barnets hälsa, känslo- och beteendemässiga utveckling, sociala uppträdande och förmåga att klara sig själv. När det gäller vårdnadshavaren ligger fokus på den grundläggande omsorgsförmågan, känslomässig tillgänglighet, stabilitet och gränssättning. Därtill utreds även familjens nätverk, bakgrund, boende och ekonomi.
  • Om socialtjänsten bedömer vårdbehov ska detta ske på frivillig väg. Om det inte fungerar, lämnas utredningen vidare till socialnämnden, som efter prövning ansöker om att omhänderta barnet med tvång med stöd i Lagen om vård av unga (LVU), hos förvaltningsrätten.
  • Förvaltningsrätten avslår eller bifaller ansökan. 90 % av ansökningarna vinner bifall. Förvaltningsrättens dom/beslut kan överklagas till kammarrätten. Kammarrätten gör ändring i 10 % av målen.
  • Tvångsomhändertagande omprövas var sjätte månad.

Jäv i Ghostmålet

Norrköping Göta hovrätt har i dag beslutat att avslå invändningen om jäv i det s.k. Ghostmålet. Hovrätten anser inte att domaren i tingsrätten var jävig enbart för att domaren och en av parterna i målet är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Det fanns inte heller någon personlig relation mellan domaren och parten som gjorde domaren jävig. Det innebär att rättegången i tingsrätten inte måste tas om.

Det var i oktober förra året som Linköpings tingsrätt meddelade dom i tvisten mellan sångaren i hårdrockbandet Ghost och fyra tidigare deltagare i bandet. Tingsrätten avslog de tidigare deltagarnas talan och beslutade att de skulle betala sångarens rättegångskostnader i målet.

Båda parter har överklagat målet till hovrätten. I hovrätten har de tidigare deltagarna anfört att rättens ordförande i tingsrätten var jävig eftersom han och sångaren i Ghost är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Enligt dem gör det att domarens opartiskhet i målet kan ifrågasättas.

 

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar