Logga in

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Nya testamente upphävde inte hennes första testamente

Norrköping Mamman hade upprättat två olika testamenten. Frågan uppkom om det första testamentet skulle anses återkallat genom det andra testamentet.

Sakförhållanden

S gifte sig år 1966 med M.

M hade då dottern C sedan ett tidigare forhållande.

C kom att växa upp med S och M. I familjen kom även en dotter som S och M fick tillsammans år 1967 att ingå.

År 1975 ansökte S och M gemensamt om äktenskapsskillnad varvid tingsrätten forordnade att äktenskapsskillnaden skulle foregås av betänketid. Målet kom sedan att avskrivas i juni 1976 av det skälet att ingen av parterna hade fullföljt äktenskapsskilhiadsansökan inom ett år från betänketidens början.

År 1984 ansökte S och M på nytt om äktenskapsskillnad. Även det målet kom dock att skrivas av på grund av utebliven fullföljd. År 1985 erhöll M och hennes bror B - fastigheten XXX (en fritidsfastighet belägen i Munga utanför Västerås) i gåva av deras far M och enligt vad som föreskrevs i gåvobrevet skulle Ms hälft av fastigheten utgöra hennes enskilda egendom.

År 1987 avled Ss och Ms gemensamma dotter.

Den 15 april 1999 upprättade M ett testamente ("testamente l") i vilket hon förordnade att att hennes kvarlåtenskap med full äganderätt skulle tillfalla C. År 2000 köpte M av brodern B dennes hälft av fritidsfastigheten i Munga till följd varav M därefter kom att vara ägare av hela fritidsfastigheten. Senare under år 2000, i december, förvärvade M en bostadsrättslägenhet på Ringduvegatan i Västerås.

Den 22 oktober 2001 upprättade M ytterligate ett testamente ("testamente 2") och i det testamentet förordnade hon att. fastigheten XXX (fritidsfastigheten i Munga) med full äganderätt skulle tillfalla C. Den 1 december 2001 upprättade S och M ett äktenskapsförord enligt vilket den hälft av fritidsfastigheten i Munga som M hade förvärvat av brodern skulle vara hennes enskilda egendom.

Den 6 januari 2016 avled M.

Hovrätten anförde

Återkallelse av testamente kan ske i den ordning som gäller för upprättande av testamente eller genom att testator förstör testomenthandlingen eller annars otvetydigt tillkännager att förordnandet inte längre ger uttryck för hans eller hennes yttersta vilja (se 10 kap. 5 § ärvdabalken).

En återkallelse av ett testamente kan således ske helt formlöst. Huvudsaken är att testator på ett tydligt sätt gett till känna att det tidigare förordnandet inte längre ska gälla. Om sådant tillkännagivande - skriftligt eller muntligt - saknas och den avlidne har efterlämnat flera testamenten uppstår frågan om testator avsett att genom det senare testamentet återkalla det tidigare. Överensstämmer innehållet i testamentena med varandra är utgångspunkten att det senare testamentet uteslutande är avsett att bekräfta det förra. Överensstämmer testamentena endast i vissa delar med varandra har situationen i praxis tolkats så att det tidigare testamentet anses återkallat i de delar förordnandena är oförenliga med varandra (se t.ex. NJA 1930 s. 78 och NJA 1944 s. 78)

När det gäller de av M upprättade testamentena finns det ingenting i det sist upprättade testamentets ordalydelse som tyder på att hon avsett att återkalla det första testamentet. Båda testamentena innehåller endast förordnaden till Chatrine Lundgren - i det första som universell testamentstagare och i det andra som legatarie - och det är möjligt att fullt ut samtidigt verkställa båda testamentena. Innehållet i testamentena kan därför inte anses direkt oförenliga.

S har som enda bevisning till stöd för sin talan åberopat förhör med sig själv och därvid uppgett att Ms ville att C endast skulle få fastigheten XXX och att han skulle få resten av kvarlåtenskapen och "sitta i orubbat bo". Ss uppgifter motsägs emellertid av vad C har uppgett och hennes uppgifter far dessutom i viss mån stöd av vad vittnet B har berättat.

Det som framkommit om Ms ekonomiska och personliga forhållanden ger enligt hovrättens mening inte heller något stöd åt Ss talan. Tvärtom talar flera omständigheter for att det andra testamentet ska ses som en precisering av eller ett tillägg till det första. För denna tolkning talar det förhållandet att M valt att behålla det första testamentet och - vilket framkommit i förhöret med C - förvarat det tillsammans med det andra testamentet. Även den omständigheten att M i det andra testamentet, till skillnad från det första testamentet, intagit ett förordnande om sekundosuccession och att den aktuella egendomen ska utgöra testamentstagarens enskilda egendom talar för att det andra testamentet närmast är en precisering av det första.

Det sagda innebär att S inte kan anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Han har således inte förmått visa Ms avsikt med att upprätta det andra testamentet var att återkalla det första testamentet och att inskränka Cs rätt till kvarlåtenskapen. Hans talan ska därför ogillas.

Muta till spelare i AIK

Norrköping

Åklagaren åtalade männen för grovt givande av muta genom att ha erbjudit en otillbörlig förmån uppgående till ett betydande belopp till en spelare i fotbollsklubben AIK i syfte att förmå spelaren att underprestera sin idrottsliga prestation och därigenom påverka utgången av en fotbollsmatch mellan IFK Göteborg och AIK den 18 maj 2017. Tingsrätten frikände männen eftersom det inte ansågs klarlagt att samtalet mellan dem och spelaren fick ett sådant konkret innehåll att det som framfördes innefattat ett straffbart erbjudande av muta.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom och dömer båda männen för givande av muta. Hovrätten kommer fram till att det är fotbollsspelarens uppgifter som ska läggas till grund för bedömningen av vad som sades mellan männen och honom. Hovrätten kommer vidare fram till att innehållet i det som männen framförde till spelaren har varit så klart och tydligt att det ska betraktas som ett straffbart erbjudande av muta. Hovrätten anser att det är utrett att mutan uppgått till ett betydande belopp.

Enligt hovrätten ska brottet rubriceras som ett brott av normalgraden. Hovrätten bestämmer påföljden för båda männen till villkorlig dom och dagsböter.

Fängelsestraff för pengar till terroristorganisationer

Norrköping
Enligt meddelanden på ett öppet Facebookkonto uppmanades allmänheten att överföra pengar till bl.a. Islamiska staten och Jahbat al-Nusra (en syrisk gren av al-Qaida) via två namngivna personer. En man som var ansvarig för och tillhandahöll meddelandena har dömts för brott mot den s.k. rekryteringslagen. Straffet har bestämts till fängelse sex månader.

Frågan i Högsta domstolen gällde främst om det förhållandet att Islamiska staten och Jahbat al-Nusra var parter i en väpnad konflikt i Syrien medför en inskränkning i straffansvaret för brott mot rekryteringslagen. Inskränkningen skulle i så fall härröra från innehållet i internationell humanitär rätt och de undantag från straffansvar för kombattanter och andra stridande parter som gäller för stridshandlingar som inte riktas mot civila. Dessa inskränkningar har stöd i de internationella instrument som ligger till grund för den svenska terroristlagstiftningen, men har inte uttryckligen förts in i den nationella regleringen.

Högsta domstolen har kommit fram till att Islamiska staten och Jahbat al-Nusra, såsom icke-statliga parter i en icke-internationell väpnad konflikt (inbördeskrig i Syrien), inte har haft någon rätt att utföra stridshandlingar enligt den folkrättsliga sedvanerätten. Den svenska lagstiftningen har inte heller i samband med genomförandet av de internationella instrumenten uttryckligen föreskrivit en sådan rätt. Det har funnits möjlighet att på nationell nivå gå längre och låta det straffbara området vara vidare. Någon inskränkning av straffansvaret till följd av den internationella humanitära rätten har därför inte kunnat konstateras.

Högsta domstolen har vidare kommit fram till att när pengar går till inköp av vapen till organisationer som regelmässigt utför terrorhandlingar mot civila som ett led i sin krigföring, är det inte möjligt att skilja mellan att vapnen används mot fiendestyrkorna i den väpnade konflikten och att vapnen används för terrorhandlingar mot civila. Uppmaningarna har därför avsett att ge pengar till särskilt allvarlig brottslighet och den tilltalade har dömts för brott mot rekryteringslagen.

Högsta domstolen har ansett att brott mot rekryteringslagen är ett brott av sådan art att fängelse normalt ska ådömas. Påföljden har bestämts till fängelse i sex månader.

Insidermål och frikännanden

Norrköping Insidermål är sällan framgångsrika för åklagare och senast hade åklagaren framgång i tingsrätten där tre personer fälldes för grovt insiderbrott, obehörigt röjande av insiderinformation samt förverkande av 1 293 714 kr av vinsten pga brotten.

I princip hade insiderutredningen i börsbolaget visat hur en liten grupp ägare handlat aggressivt och vältajmat i aktien, men också planerat att läcka kurspåverkande information. Exakt när och hur den hemliga informationen har spridits kan åklagaren inte bevisa vilket innebär att åklagaren tappar målet i hovrätten.

Nu friar hovrätten och anför:

Hovrätten anser följaktligen att det inte är utrett i målet att NN genom råd eller uppmaning har föranlett AA att avyttra aktier i XX, att NN har försett AA med insiderinformation om XX eller att de misstänkta har haft tillgång till insiderinformation vid sin aktiehandel. Sammanfattningsvis anser hovrätten att det finns alternativa förklaringar till de gärningsförlopp som åklagaren har gjort gällande och att det således inte är ställt utom rimligt tvivel att någon av de tilltalade har gjort sig skyldig till det eller de brott som åtalet gäller. Åtalen mot samtliga tilltalade ska därmed ogillas.

Kommentar: Bevisprövning i brottmål ska gå till så att rätten först bedömer den bevisning som åklagaren åberopat till stöd för åtalet. Om det visar sig att det sammanlagda värdet av den bevisning som har åberopats till stöd för gärningsbeskrivningen inte är så högt, att det räcker för att åtalet ska vara styrkt, saknar bevisning som åberopats mot vad sonfpåstätts betydelse/Den tilltalade ska då frikännas redan på grund av att bevisningen mot honom eller henne är otillräcklig. Om däremot bevisningen är så stark, att den i sig tillräcklig för att beviskravet ska vara uppfyllt, måste den tilltalades berättelse och bevisning som stöder denna granskas. Motbevisas det som läggs den tilltalade till last ska åtalet ogillas. Frikännanden blir också följden om den tilltalades berättelse och annan bevisning som har åberopats mot bevistemat tar sådan kraft från den bevisfakta som talar för detta, att beviskravet inte är uppnått. Innan bevisbedömningen avslutas ska en övergripande och slutlig sammanvägning av samtlig bevisning göras (se NJA 2015 s. 702).

Föräldrars alkohol- och drogmissbruk

Norrköping När barnets bästa i vårdnadsmål ska bedömas ska särskilt avseende fästas vid fyra så kallade riskområden vilket framgår av 6 kap. 2 a § FB:

• övergrepp mot barnet

• övergrepp mot någon annan i familjen

• olovligt bortförande och kvarhållande av barnet

• att barnet annars far illa.

När det gäller riskfaktorer är det viktigt att de betraktas i sitt sammanhang. Man kan tala om stor risk, liten risk och ingen risk, men det är ytterst alltid en fråga om det enskilda barnet. Det finns barn som tycks gå oskadda genom en viss risksituation, andra barn som klarar sig någorlunda och några som verkligen far illa. Ett barn som har en alkoholiserad förälder kanske inte utvecklar några problem medan ett annat barn tar stor skada.

Det finns flera riskfaktorer kopplade till vårdnadshavarna som ofta förekommer i kombination med andra riskfaktorer för såväl misshandel som sexuella övergrepp på barn. Det är till exempel:

• missbruk

• psykisk ohälsa

• personlighetsstörningar.

Om dessa riskfaktorer samt kognitiva/utvecklingsmässiga och intellektuella funktionsnedsättningar förekommer samtidigt med de riskfaktorer som visat sig medföra störst risk för fysisk misshandel – föräldraaggressivitet, våld i parrelationen och brist på familjesammanhållning – förhöjs risken för att barnet kan fara illa.

Föräldrars alkohol- och drogmissbruk är en väl känd riskfaktor för misshandel av barn . Sambandet mellan föräldrars alkoholmissbruk och misshandel av barn och pekar på att olika studier visar på olika resultat, men drar ändå slutsatsen att något slags samband rimligen måste existera, oftast i kombination med andra riskfaktorer. Alkohol- och drogmissbruk är även vanligt hos vuxna som begår sexuella övergrepp mot barn. Dessa riskfaktorer delas också av dem som begår andra brott än sexuella mot barn.

Det går att dra några generella slutsatser utifrån forskningen om risk- och skyddsfaktorer.

För det första ökar risken med antalet riskfaktorer. Det finns alltså ett samband mellan mängden riskfaktorer och hur riskerna faktiskt faller ut. Olika riskfaktorer är olika allvarliga; tidigare misshandel är exempelvis en allvarlig riskfaktor jämfört med om en förälder har låg utbildningsnivå eller är ensamstående. De senare är också riskfaktorer, men kan inte i och för sig ses som en allvarlig risk 

För det andra utförs forskning om risk- och skyddsfaktorer ofta på gruppnivå, där förutsägelserna uttrycks som andelar uppvisade utfall. Ett statistiskt samband som påvisats i en forskningsstudie behöver alltså inte gälla för ett specifikt barn. Sambanden kan vara mer eller mindre starka, men de är nästan aldrig totala, det vill säga alla barn med en viss riskfaktor kommer inte att få samma utfall. Barn som lever i långdragna tvister med hög konfliktnivå mellan föräldrar kan betecknas som en riskgrupp.

För det tredje finns det ingen definitiv koppling mellan en viss riskfaktor och att barnet kommer att utvecklas ogynnsamt eller fara illa. Däremot måste varje riskfaktor uppmärksammas. Utgångsläget bör därför alltid vara att en riskfaktor hos ett enskilt barn innebär en risk och att en skyddsfaktor inte alltid skyddar.

Fängelse för kvinna som dödat sin man

Norrköping
En kvinna i 70-årsåldern dömdes av Uddevalla tingsrätt för dråp till fängelse i två år. Hovrätten för Västra Sverige dömer också kvinnan för dråp, men skärper fängelsestraffet. Hon döms till fängelse i fyra år.

Kvinnan dödade sin man genom att skära honom med en kniv i handleden. Hon försökte sedan ta livet av sig själv på samma sätt. Hon har berättat att hon och maken hade planerat att ta sina liv ihop.

Tingsrättens dom överklagades av åklagaren som ville att kvinnan skulle dömas för mord och att fängelsestraffet skulle skärpas. Hovrätten anser liksom tingsrätten att det finns förmildrande omständigheter som medför att kvinnan ska dömas för dråp och inte mord. Domstolen tar bland annat hänsyn till att kvinnan berättat att hon uppfattade det som att hon uppfyllde mannens verkliga vilja att avsluta hans liv på det sätt som hon gjorde. Situationen skiljer sig dock från klara fall av så kallade barmhärtighetsmord när en svårt sjuk person på ett klart och tydligt sätt ber en nära anhörig om hjälp att få dö.

Straffskalan för dråp är fängelse mellan sex och tio år. I undantagsfall kan domstolen döma till ett lindrigare straff. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten inte att omständigheterna vid brottet är så förmildrande att det av den anledningen finns skäl att understiga minimistraffet. Skälet till det är att utredningen visar att det är tveksamt om mannen var i ett sådant hälsotillstånd att han kunde fatta ett väl övervägt beslut i en så grundläggande fråga som att han önskade avsluta sitt liv. Däremot tar hovrätten precis som tingsrätten hänsyn till kvinnans höga ålder. Hovrätten bestämmer av den anledningen fängelsestraffets längd till fängelse i fyra år i stället för minimistraffet sex års fängelse.

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar