Logga in
Mina BÄSTA julrecept för ett julbord i häl... Hälsocoachen Hälsocoachen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Hets mot folkgrupp: "apornas och svinens avkommor"

Norrköping NN har hållit ett tal på arabiska på Gustav Adolfs torg i Helsingborg under en demonstration som anordnats av Svensk-Palestinska centret i Helsingborg. Under talet uttalade NN att judarna är apornas och svinens avkommor. Talet filmades och lades upp på Svensk-Palestinska centrets facebook-sida. Ett par veckor senare polisanmäldes händelsen av den Judiska Församlingen i Nordvästra Skåne.

Tingsrätten anförde.

För att NN ska dömas för hets mot folkgrupp i detta fall krävs att missaktningen riktats mot judar med anspelning på judars trosbekännelse. Tingsrätten konstaterar att ordet “jude” betyder en person som ansluter sig till den judiska tron. Ordet jude är inte heller synonymt med regimen i Israel. Redan ordalydelsen i sig talar alltså starkt för att det är gruppen judar som den missaktning NN uttryckt riktats mot. NN har vidare uppmanats och hållit talet i egenskap av imam. Han har under talet inte gjort någon distinktion mellan judar i allmänhet och Israels regim. NN har istället målat upp en bild av en lång och pågående motsättning mellan judar och muslimer, bl.a. med hänvisning till muslimska profeter och splittrade stammar. Tingsrätten bedömer att det tydligt framgår av talet i sin helhet att det anspelar på religiösa motsättningar mellan grupperna. NNs invändning om att han under sin uppväxt fått lära sig att ordet judar är synonymt med Israels regim och att ordet ofta används som beteckning på Israels ledning eller militärmakt framstår mot den bakgrunden som en efterhandskonstruktion. Tingsrätten lämnar invändningen utan avseende. Tingsrätten finner därför styrkt att NN uppsåtligen uttryckt missaktning mot judar med anspelning på deras trosbekännelse.

 

 

 

Dom i mål om varning enligt skollagen

Norrköping Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att en legitimerad lärare kan meddelas varning på grund av ett agerande som har skett utanför lärarrollen. Är det fråga om en enstaka händelse krävs att det klandervärda agerandet är av allvarligt slag.

Målet gällde en legitimerad lärare som meddelats en varning för att han, när han agerade i sin roll som rektor, filmat en åttaårig elev som vid tillfället var upprörd och utåtagerande. Den första frågan Högsta förvaltningsdomstolen tog ställning till var om ett agerande som läggs en lärare till last måste ha skett i rollen som lärare för att han eller hon ska kunna anses mindre lämplig att bedriva undervisning enligt 2 kap. 23 § första stycket 3 skollagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bestämmelsens ordalydelse är klar. Enligt den krävs inget samband med yrkesutövningen. Inte heller finns några uttalanden i förarbetena som tyder på att avsikten varit att det måste finnas ett samband. Domstolen ansåg därför att det inte finns något  utrymme för att tolka in ett sådant krav. En person som har lärarlegitimation och som agerar utanför lärarrollen kan därför meddelas en varning om han eller hon bedöms mindre lämplig att bedriva undervisning.

Nästa fråga som domstolen tog ställning till var om varning kan meddelas för en enstaka händelse. Det finns inte något uttalande i förarbetena om att beteendet måste upprepas för att varning ska meddelas. Domstolen menade att ett sådant krav i viss mån också skulle förfela varningsinstitutets funktion. Varning syftar just till att markera att ett beteende skulle kunna leda till en återkallelse om det upprepas. Varning bör därför, enligt domstolen, kunna meddelas även för ett enstaka klandervärt agerande under förutsättning att det är av allvarligt slag. Av samma skäl har det då inte heller någon betydelse hur väl läraren i övrigt har utövat läraryrket.

Vid bedömningen i detta fall fann Högsta förvaltningsdomstolen att det var fråga om ett klandervärt agerande av allvarligt slag och att läraren skulle meddelas en varning. Överklagandet avslogs.

Diskriminering när lekland förbjöd rullstol?

Norrköping N är 9 år. Hon har en funktionsnedsättning som innebär att hon använder rullstol. Den XXX besökte hon leklandet med sina föräldrar P och M. N var gäst till en av hennes kamraters födelsedagskalas.

Tingsrätten gör följande bedömning.

I målet är utrett att N kan sitta, men behöver rullstol för att röra sig. Det är vidare utrett att hon ville sitta i sin rullstol inne på det inhägnade lekområdet i Leklandet för att titta på och kommunicera med sina kamrater, som sprang runt och lekte. Det är vidare utrett att Lekland har en policy som inte tillåter hårda och vassa föremål inom den inhägnande lekytan (Storstan).

Enligt bilder, produktinformation och övrig utredning är rullstolen av hårt material, batteridriven, väger 60 kg och konstruerad med flera utstickande och något vassa delar. Det finns inte skäl att ifrågasätta Leklandets uppgift att policyn finns med hänsyn till barnens säkerhet och hygienskäl samt att den inte i och för sig hindrat N från att sitta eller vara inne i lekområdet och där kommunicera med sina kamrater. Enligt tingsrättens mening innebär Leklandets policy inte att N behandlats sämre än någon annan i en adekvat jämförbar situation. Även om tingsrätten skulle ha kommit fram till att det varit fråga om ett missgynnande i en jämförbar situation finns inte något som talar för att detta skulle ha orsakssamband med funktionsnedsättningen. Tingsrätten finner därför att någon direkt eller indirekt diskriminering därför inte har förelegat.

Leklandets verksamhet bedrivs under skadeståndsansvar och det måste ställas höga krav på att lekmiljön är utformad på ett sätt som inte äventyrar barns säkerhet och hälsa. Den aktuella policyn framstår under alla förhållanden som lämplig och nödvändig för att N och andra barn inte ska riskera att fara illa. Beträffande den efterföljande ordväxlingen mellan föräldrarna och personalen råder olika meningar om vad som förevarit och hur orden fallit. Vad som framkommit om detta ger inte vid handen att det förekommit någon diskriminering som skulle kunna ge rätt till ersättning. Med hänsyn till det anförda ska käromålet lämnas utan bifall.

 

 

Skogsröjning i kjol godtas inte

Norrköping

En person blev anvisad och tackade ja till en praktikplats hos Skogsstyrelsen. som en del i jobb- och utvecklingsgarantin. I arbetet ingick att använda motorsåg och röjsåg längs bl.a. vandringsleder och järnvägar. Av religiösa skäl vägrade praktikanten att arbeta utan kjol och vägrade därför att använda de skyddsbyxor som ingår. Arbetsförmedlingen beslutade då att återkalla hennes anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin.

Praktikanten överklagade beslutet till förvaltningsrätten och hävdade att hon utsatts för diskriminering. Hos domstolen begärde hon dels att få tillbaka sin praktikplats, dels även diskrimineringsersättning och skadestånd. Förvaltningsrätten fann dock att det av säkerhetsskäl var motiverat att kräva att praktikanten bär skyddsbyxor och inte bär kjol. Arbetsförmedlingens beslut ändrades därför inte. Förvaltningsrätten avvisade också begäran om diskrimineringsersättning och skadestånd.

 

Socialen får rätt i 90 % av LVU-målen

Norrköping Det som särskilt utmärker LVU-målen är att domstolarna som regel beviljar tvångsomhändertagande av barn. Enligt uppgift får socialnämnden rätt att omhänderta barnet i 90 % av fallen. När vårdnadshavarna överklagar till kammarrätten så får de rätt i drygt 10 % av fallen dvs. i 90 % av fallen så går kammarrätten på förvaltningsrättens linje.

Socialnämndens utredning, som utgör det centrala processmaterialet, ska vara objektiv. Detta innebär att socialnämnden även ska beakta omständigheter som talar mot ett omhändertagande. Socialnämndens utredning är i regel mycket omfattande. Läkarintyg, psykologutlåtanden och vittnesmål m.m. är vanligt förekommande bevisning i dessa utredningar.

Advokatens roll är i praktiken att hitta brister i socialtjänstens utredning och anföra dessa inför förvaltningsrätten och kammarrätten. 

Det allmänna utgår från att rättssäkerhet garanteras genom att den unge (barnet) och föräldrarna (vårdnadshavarna) får egna advokater som företräder deras sak och domstolen har en utredningsskyldighet (enligt 4 § förvaltningslagen ska myndighet [såväl socialjänsten som domstolen] se till att ärendena blir så pass utredda som dess beskaffenhet kräver).

Vad händer i praktiken?

- domstolen granskar föräldrarnas eller barnets beteende utifrån socialtjänstens utredning;

- domstolen granskar inte socialtjänstens insatser eller om myndigheten verkligen gjort allt för att undvika ett tvångsomhändertagande.

Det förklarar att socialtjänsten vinner 90 % av målen i förvaltningsrätten och får även bifall i 90 % av målen som går till kammarräten då vårdnadshavaren överklagar.

Domstolens prövning

Rättsfaktum vårdbehov och påtaglig risk.

”Påtaglig risk” är inget beviskrav men det ger en antydan om beviskravets nivå och utgörs som regel av en prognosbedömning.

I praxis uttrycks i regel endast att beviskravet i LVU-mål ska vara lägre ställt än i brottmål, men utan någon vidare precisering av beviskravet vilket brukar uttryckas som ”visat”. I doktrin anges att domstolen, i LVU-mål, ska utgå från beviskravet ”sannolika skäl”.

I miljöfallen enligt 2 § LVU ska den unge skyddas från sin omgivning vilket generellt anses motivera ett lägre ställt beviskrav i förhållande 3 § LVU som avser den unges eget beteende.

I förarbetena anges att det måste finnas konkret utredning och bevis för de förhållanden som läggs till grund för prognosen om barnets framtida utveckling och att de bakomliggande orsakerna ska medföra presumtionsverkan för exempelvis vårdbehovet. Därmed räcker det som regel med att en brottsmisstanken är ”styrkt” eller ”visat” för att det ensamt ska kunna leda till ett omhändertagande enligt LVU. När det gäller övriga omständigheter är bevisvärderingen fri och varje enskilt bevis kan värderas utan något krav på att enskilda omständigheter måste vara ”styrkt”. Anledningen är att det strider mot principen att beviskrav inte får uppställas för bevisfakta.

Under alla förhållanden är rättsläget beträffande hur beviskravet ska preciseras i LVU-mål oklart vilket innebär att beviskravet befinner sig någonstans på skalan ”sannolikt” till ”styrkt” med övervikt mot ”sannolikt”. 

Så går processen kring ett tvångsomhändertagande till:

  • Socialtjänsten startar en utredning.
  • Socialtjänsten utreder barnets situation och föräldrarnas förmåga genom samtal med barnet, vårdnadshavare och referenspersoner. Fokus ligger på barnets hälsa, känslo- och beteendemässiga utveckling, sociala uppträdande och förmåga att klara sig själv. När det gäller vårdnadshavaren ligger fokus på den grundläggande omsorgsförmågan, känslomässig tillgänglighet, stabilitet och gränssättning. Därtill utreds även familjens nätverk, bakgrund, boende och ekonomi.
  • Om socialtjänsten bedömer vårdbehov ska detta ske på frivillig väg. Om det inte fungerar, lämnas utredningen vidare till socialnämnden, som efter prövning ansöker om att omhänderta barnet med tvång med stöd i Lagen om vård av unga (LVU), hos förvaltningsrätten.
  • Förvaltningsrätten avslår eller bifaller ansökan. 90 % av ansökningarna vinner bifall. Förvaltningsrättens dom/beslut kan överklagas till kammarrätten. Kammarrätten gör ändring i 10 % av målen.
  • Tvångsomhändertagande omprövas var sjätte månad.

Jäv i Ghostmålet

Norrköping Göta hovrätt har i dag beslutat att avslå invändningen om jäv i det s.k. Ghostmålet. Hovrätten anser inte att domaren i tingsrätten var jävig enbart för att domaren och en av parterna i målet är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Det fanns inte heller någon personlig relation mellan domaren och parten som gjorde domaren jävig. Det innebär att rättegången i tingsrätten inte måste tas om.

Det var i oktober förra året som Linköpings tingsrätt meddelade dom i tvisten mellan sångaren i hårdrockbandet Ghost och fyra tidigare deltagare i bandet. Tingsrätten avslog de tidigare deltagarnas talan och beslutade att de skulle betala sångarens rättegångskostnader i målet.

Båda parter har överklagat målet till hovrätten. I hovrätten har de tidigare deltagarna anfört att rättens ordförande i tingsrätten var jävig eftersom han och sångaren i Ghost är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Enligt dem gör det att domarens opartiskhet i målet kan ifrågasättas.

 

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar