Logga in
Lutfiskens dag Löfsveds Valdemarsviksblogg Löfsveds Valdemarsviksblogg
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Föräldrars alkohol- och drogmissbruk

Norrköping När barnets bästa i vårdnadsmål ska bedömas ska särskilt avseende fästas vid fyra så kallade riskområden vilket framgår av 6 kap. 2 a § FB:

• övergrepp mot barnet

• övergrepp mot någon annan i familjen

• olovligt bortförande och kvarhållande av barnet

• att barnet annars far illa.

När det gäller riskfaktorer är det viktigt att de betraktas i sitt sammanhang. Man kan tala om stor risk, liten risk och ingen risk, men det är ytterst alltid en fråga om det enskilda barnet. Det finns barn som tycks gå oskadda genom en viss risksituation, andra barn som klarar sig någorlunda och några som verkligen far illa. Ett barn som har en alkoholiserad förälder kanske inte utvecklar några problem medan ett annat barn tar stor skada.

Det finns flera riskfaktorer kopplade till vårdnadshavarna som ofta förekommer i kombination med andra riskfaktorer för såväl misshandel som sexuella övergrepp på barn. Det är till exempel:

• missbruk

• psykisk ohälsa

• personlighetsstörningar.

Om dessa riskfaktorer samt kognitiva/utvecklingsmässiga och intellektuella funktionsnedsättningar förekommer samtidigt med de riskfaktorer som visat sig medföra störst risk för fysisk misshandel – föräldraaggressivitet, våld i parrelationen och brist på familjesammanhållning – förhöjs risken för att barnet kan fara illa.

Föräldrars alkohol- och drogmissbruk är en väl känd riskfaktor för misshandel av barn . Sambandet mellan föräldrars alkoholmissbruk och misshandel av barn och pekar på att olika studier visar på olika resultat, men drar ändå slutsatsen att något slags samband rimligen måste existera, oftast i kombination med andra riskfaktorer. Alkohol- och drogmissbruk är även vanligt hos vuxna som begår sexuella övergrepp mot barn. Dessa riskfaktorer delas också av dem som begår andra brott än sexuella mot barn.

Det går att dra några generella slutsatser utifrån forskningen om risk- och skyddsfaktorer.

För det första ökar risken med antalet riskfaktorer. Det finns alltså ett samband mellan mängden riskfaktorer och hur riskerna faktiskt faller ut. Olika riskfaktorer är olika allvarliga; tidigare misshandel är exempelvis en allvarlig riskfaktor jämfört med om en förälder har låg utbildningsnivå eller är ensamstående. De senare är också riskfaktorer, men kan inte i och för sig ses som en allvarlig risk 

För det andra utförs forskning om risk- och skyddsfaktorer ofta på gruppnivå, där förutsägelserna uttrycks som andelar uppvisade utfall. Ett statistiskt samband som påvisats i en forskningsstudie behöver alltså inte gälla för ett specifikt barn. Sambanden kan vara mer eller mindre starka, men de är nästan aldrig totala, det vill säga alla barn med en viss riskfaktor kommer inte att få samma utfall. Barn som lever i långdragna tvister med hög konfliktnivå mellan föräldrar kan betecknas som en riskgrupp.

För det tredje finns det ingen definitiv koppling mellan en viss riskfaktor och att barnet kommer att utvecklas ogynnsamt eller fara illa. Däremot måste varje riskfaktor uppmärksammas. Utgångsläget bör därför alltid vara att en riskfaktor hos ett enskilt barn innebär en risk och att en skyddsfaktor inte alltid skyddar.

Grovt förtal av journalist

Norrköping
Tingsrätten har i dag dömt en kvinna för grovt förtal av en manlig journalist. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och 100 dagsböter. Kvinnan ska också betala skadestånd till mannen med sammanlagt 90 000 kr.

Kvinnan och mannen träffades 2006. Hon anmälde 2011 att hon blivit våldtagen av honom 2006. Förundersökning inleddes, men lades senare ned. Mellan oktober 2017 (i samband med metoo-uppropets genombrott) och augusti 2018 publicerade kvinnan flera inlägg om mannen på Instagram och Facebook. Inläggen fick mellan ca 2 000 och 37 000 ”gilla”-markeringar. Det är med anledning av dessa inlägg som kvinnan åtalades.

Tingsrätten konstaterar i domen att kvinnan i de aktuella inläggen pekar ut mannen som våldtäktsman och att hon därigenom lämnat uppgifter som är förtalsgrundande. Den som lämnat förtalsgrundande uppgifter ska ändå inte dömas för förtal, om det varit försvarligt att lämna uppgifterna.

Tingsrätten har kommit fram till att det inte varit försvarligt av kvinnan att peka ut mannen som våldtäktsman på det sätt hon gjort.

 

Aktsamhetsbedömningen för advokat

Norrköping
Högsta domstolen har tidigare avgjort frågor om en advokats skadeståndsansvar. Nyligen prövades ett mål om en advokat varit oaktsam vid sin processföring. Nu följer domstolen upp det avgörandet med ytterligare ett mål. Detta rör främst frågan om hur aktsamhetsbedömningen ska gå till när en advokat lämnat rådgivning i skattefrågor.

En företagsgrupp genomförde s.k. paketering av fastigheter för försäljning till utomstående. Ett liknande förfarande underkändes sedan av Skatterättsnämnden i förhållande till en annan part. I det läget anlitade företagsgruppen en advokat på en advokatbyrå för att lämna juridiska råd i den uppkomna situationen. Advokatbyrån krävdes senare på skadestånd för felaktig rådgivning. I Högsta domstolen var huvudfrågan om rådgivningen varit oaktsam.

Högsta domstolen konstaterar till en början att en advokat i sin verksamhet ska utföra de uppdrag som anförtrotts henne eller honom redbart och nitiskt och iaktta god advokatsed. Dessa riktlinjer för fackmässighet bildar utgångspunkt för den aktsamhet som en advokat bör visa.

För att närmare avgränsa de förpliktelser som advokaten har i förhållande till klienten är uppdragsavtalet av central betydelse. Om inget sägs om uppdragets omfattning ligger det enligt Högsta domstolen nära till hands att tolka ett givet uppdrag som att det omfattar vad som typiskt sett kan förväntas av en advokat vid den aktuella sortens rådgivning. I det aktuella fallet kom Högsta domstolen fram till att uppdraget gällde att ge råd hur risken för skattetillägg kunde undvikas utan att företagen skulle behöva yrka beskattning av vinsten från fastighetsförsäljningarna. Aktsamhetsbedömningen skulle alltså utgå från detta mer begränsade uppdrag.

Enligt Högsta domstolen är det fråga om en sedvanlig aktsamhetsbedömning. En rad skilda omständigheter ska beaktas. Bedömningen ska inte ta sikte på i vilken utsträckning som advokatens uttalande i en rättsfråga står sig vid en senare prövning. I stället ska den inriktas främst på den metod som advokaten har använt sig av och om hans eller hennes bedömningar utgör en fackmässig undersökning av rättsläget som det framstod vid tiden för rådgivningen. Är rättsläget oklart får det betydelse om advokaten har presenterat rättsläget, med välgrundade påpekanden om eventuella osäkerheter, på ett rättvisande sätt för klienten.

Vid en samlad bedömning anser Högsta domstolen att omständigheterna i målet – där domstolen bl.a. beaktar de reservationer advokaten gjort och att uppdraget bestod i att i efterhand avvärja vissa risker som uppstått genom den ursprungliga transaktionen – inte är sådana att advokaten vid sin rådgivning kan anses ha varit oaktsam.

20 minuter per dag hjälp med sminkning.

Norrköping Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att behov av hjälp med sminkning inte ingår i det grundläggande behovet personlig hygien.

En person som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med s.k. grundläggande behov kan från kommunen få biträde av en personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans. Om detta hjälpbehov uppgår till i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan har denne rätt till statlig assistansersättning.

Alla behov som kan anses viktiga för en person utgör inte grundläggande behov, utan dessa behov är uttömmande angivna i lagstiftningen (9 a § LSS). Till grundläggande behov räknas t.ex. hjälp med måltider, att klä av och på sig och hjälp med den personliga hygienen.

Målet i Högsta förvaltningsdomstolen gällde frågan om sminkning ingår i det grundläggande behovet personlig hygien.

För att den försäkrade skulle anses ha behov av personlig assistans för sina grundläggande behov i en omfattning som översteg i genomsnitt 20 timmar i veckan, och således ha rätt till assistansersättning, krävdes att hennes behov av hjälp med sminkning rymdes inom det grundläggande behovet personlig hygien.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den närmare innebörden av begreppet personlig hygien inte har behandlats eller närmare kommenterats i förarbetena. Begreppet har därför inte givits något specifikt innehåll i detta sammanhang.

Den normalspråkliga innebörden av begreppet hygien är att det avser åtgärder för avlägsnande av smuts och ohälsosamma ämnen från människans omgivning eller från människan själv.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att det inte finns något uttalande i förarbetena som talar för att med begreppet personlig hygien har avsetts något annat än vad som utgör den normalspråkliga innebörden av begreppet, d.v.s. att hålla människokroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen. Vissa formuleringar i förarbetena, såsom att ”klara sin hygien” och att ”sköta sin hygien”, talade snarast för att det är just denna normalspråkliga innebörd av uttrycket som har avsetts. Att inte kunna sminka sig kan inte sägas innebära att man inte klarar eller kan sköta sin hygien.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg därmed att behov av hjälp med sminkning inte kan anses innefattas i det grundläggande behovet personlig hygien. Den försäkrades behov av personlig assistans för de grundläggande behoven uppgick därmed inte till i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan, varför någon rätt till assistansersättning inte förelåg.

 

Knutbypastorn får fängelsestraff tidsbestämt till 26 år

Norrköping Den nu 48-årige man som i media kallats för Knutbypastorn har fått sitt livstids fängelsestraff tidsbestämt till 26 år. Han dömdes 2004 av Svea hovrätt till livstids fängelse för anstiftan av mord i ett fall och anstiftan av försök till mord i två fall.

Mannen och åklagaren, som varit motpart i målet, har varit överens om att livstidsstraffet ska omvandlas till ett tidsbestämt straff, men varit oense om längden på det tidsbestämda straffet. Mannen har begärt att tingsrätten ska omvandla straffet till fängelse i 25 år medan åklagaren ansett att straffet ska omvandlas till 28 års fängelse.

Tingsrätten har inhämtat yttranden från Kriminalvården och Rättsmedicinalverket för bedöma om 48-åringen skött sin anstaltsvistelse, om han medverkat till att främja en anpassning till samhället och om det föreligger en beaktansvärd och konkret risk för återfall i allvarlig brottslighet. Han har också förhörts i tingsrätten.

Tingsrättens slutsatser i de delarna är att anstaltsvistelsen skötts relativt väl, att 48-åringen medverkat till att främja sin anpassning i samhället och att det inte föreligger någon konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet. Efter att särskilt ha tagit hänsyn till gärningarnas straffvärde och den tid som Kriminalvården ansett vara behövlig för utslussningsåtgärder har tingsrätten beslutat att omvandla 48-åringens straff på livstids fängelse till fängelse i 26 år.

 

Hovrätt friar vid sambovåldtäkter

Norrköping Mannen fick tre års fängelse för våldtäkt på sambo vid Linköpings tingsrätt, men hovrätten friar honom.

Hovrätten anförde.

Målsäganden har lämnat sina uppgifter på ett sätt som gör det svårt för hovrätten att göra en rättssäker granskning av det som hon har beskrivit. Det är därmed svårt att värdera tillförlitligheten av hennes uppgifter.

Enligt hovrättens mening ger målsägandens uppgifter och det som har kommit fram om vad hon har berättat för andra ingen säker vägledning vid prövningen av åtalet, låt vara att vittnen fått intrycket att hon varit utsatt för sexuella handlingar som hon inte samtyckt till. Det som vittnen berättat att XX har sagt till dem är vidare inte tillräckligt precist för att undanröja denna osäkerhet.

Sammantaget medger dokumentationen av skador och vad läkare noterat vid undersökning inte någon säker slutsats i fråga om vad som närmare förekommit vid de åtalade tillfällena och om sexuella handlingar har utförts mot målsägandens vilja. Hovrätten finner sammantaget att målsägandens utsaga och den övriga bevisning som presenterats till stöd för åtalet inte är tillräckligt robust för att kunna ligga till grund för en fällande dom. De åtalade gärningarna är därför, och då XX förnekat dessa, inte styrka. XX ska därmed frikännas.

 

Hovrätten var oenig och där skiljaktiga ville döma för oaktsam våldtäkt.

Kommentar: En central fråga är hur de muntliga uppgifterna ska värderas. Det är svårt att bedöma en utsaga med ledning av det allmänna intryck som förhörspersonen ger eller av icke verbala faktorer i övrigt. I första hand finns det därför anledning att lägga vikt vid faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan. Det förhållandet att en utsaga är klar, lång och detaljrik kan ofta vara tecken på att den är sann, men det saknas egentligt stöd för att anse att konstansbrister (i bemärkelsen att lägga till eller ta bort information) är ett kriterium på bristande tillförlitlighet (se NJA 2010 s 671 och NJA 2017 s 316 I och II). Domstolen måste även vid sin bevisvärdering överväga om det finns något som talar för att en målsägande eller ett vittne medvetet lämnar oriktiga uppgifter eller om den som har hörts kan ha missuppfattat ett händelseförlopp.

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar