Logga in
Mina BÄSTA julrecept för ett julbord i häl... Hälsocoachen Hälsocoachen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen handlar främst om aktuella rättsfall men även frågor kring rättsdogmatik, rättshistoria och rättssociologi. När det gäller rättsreglerna så har dessa främst betydelse inför en domstol, som bedömer reglerna i enlighet med gällande rätt.

Det är vanligt att i varje mera betydelsefull rättsfråga kan bevittna att jurister kan vara av helt olika åsikter. Advokat står emot advokat, en domstol dömer på ett sätt, en annan på ett annat och en tredje kanske på ännu ett sätt; ja, även inom domstolarna framträder meningsmotsättningar; likaväl bland rättsvetare och det inte sällan i sådan mångfald, att man kan vara frestad att ställa frågan ”vad som är rätt?” utan att få något svar på frågan.

I praktiken finns tre syften med rättstillämpningen: i) garantera ordning och säkerhet i samhällslivet; ii) återspegla det allmänna rättsmedvetandet, eller som en ledamot i högsta domstolen uttryckte »Lagen bör vara ett eko av det förut stadgade och mognade allmänna tänkesättet.»; samt iii) kravet, att »lika skola behandlas lika».

Bedrägeri med Mobilt BankID

Norrköping HB begärde ersättning med 140 000 kr för obehöriga transaktioner av banken.

I sin anmälan till nämnden uppgav HB följande. Han blev uppringd från bankens privata kundtjänstnummer. Han kände igen numret eftersom han är kund hos banken. En Johan Andersson presenterade sig och sade att han ringde från banken. Johan pratade svenska och frågade var HB för tillfället befann sig. Han svarade att han var hemma i sin lägenhet i Helsingborg. Johan sade att det i Berlin pågick en transaktion på hans konto. För att kontrollera status på sina konton så loggade han omedelbart in på sin internetbank. Inloggningen gjordes på hans laptop och legitimering skedde via Mobilt BankID. Johan sade att de måste blockera transaktionen och bad honom att legitimera sig via Mobilt BankID. HB sade till Johan att det inte kändes rätt att göra det.

Johan var väldigt övertygande och lugn. HB tänkte att han fått ett liknande samtal från banken ungefär tio år tidigare, då hans bankkort hade blivit ”skimmat” och någon tog ut pengar från en bankomat i Peru. Dessutom gick han in på hitta.se och kontrollerade telefonnumret och fick bekräftat att det var bankens nummer. Därför beslutade han sig för att starta den Mobila BankID-appen. Han såg i appen att han var på väg att legitimera sig mot banken. Eftersom han själv redan var inloggad hade han inte en tanke på att han gjorde något annat än att just legitimera sig. Han tryckte in sin kod i Mobila BankID-appen. Johan sade att transaktionen nu kunde stoppas. HB var själv inloggad på sin dator och såg att allt fortfarande verkade normalt. Johan bad honom därefter att legitimera sig igen för att kunna blockera hans Mobila BankID, vilket han då gjorde. Därefter avslutades samtalet.

Strax efteråt såg han att någon gjorde en obehörig Swish-transaktion på 5 000 kr från hans personkonto. Han ringde omedelbart till banken på samma nummer som han nyss blivit uppringd ifrån. Han hamnade i telefonkö och medan han satt i kö såg han hur bedragaren flyttade pengar från hans kapitalkonto till hans personkonto där Swish är anslutet. Han förde tillbaka pengarna till kapitalkontot för att förhindra möjligheten att Swisha, men bedragaren flyttade återigen tillbaka pengarna till personkontot. Innan han kom fram till bankens kundtjänst hade fyra Swish-transaktioner på totalt 140 000 kr gjorts från hans personkonto till tre okända personer.

På bankens hemsida, och i den tillfälliga information som banken gått ut med, kan man läsa att en bedragare kan utge sig för att ringa från banken, men det står inget om att en bedragare till och med kan ringa från bankens eget telefonnummer. Det som var avgörande för att HB, efter noga överväganden och diskussion med Johan, startade Mobilt BankID-appen var att Johan ringde från bankens telefonnummer. HB anser att det är en allvarlig säkerhetsbrist hos banken att någon kan logga in på hans internetbank när han själv redan är inloggad. Bedragarnas inloggning skedde inom några minuter och med största sannolikhet från en helt annan fysisk plats, som han omöjligt hade kunnat förflytta sig till. Banken bör också se över om det ska vara så enkelt att justera beloppsbegränsningen för Swish. Andra banker kräver fler steg med säkerhetsåtgärder.

Allmänna reklamationsnämnden anförde följande.

Det konstateras att en bedragare förmådde kontohavaren HB att använda sitt Mobila BankID till att identifiera sig/signera mot banken två gånger. Därigenom kunde bedragaren logga in på hans internetbank och skapa ett nytt Mobilt BankID. Bedragaren skapade därefter ett Swishkonto, bytte telefonnummer för Swish och förde över 140 000 kr från HBs konto via Swish.

Frågan är om HB:s agerande har inneburit att han varit grovt oaktsam i lagens mening.

Nämnden konstaterar att HB, som visserligen trodde att samtalet kom från bankens telefonnummer, identifierade sig mot banken med hjälp av sitt Mobila BankID efter att ha blivit uppringd av en okänd person. Nämnden anser att HB därmed inte hanterat sitt Mobila BankID på ett betryggande sätt i enlighet med avtalsvillkoren för Mobilt BankID. Nämnden anser, vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet, att HB agerat på ett sätt som varit grovt oaktsamt. Han ska därför enligt 6 § lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument i vart fall ansvara för förlusten till ett belopp om 12 000 kr.

Om HB dessutom ska anses ha agerat särskilt klandervärt ska han ansvara för hela beloppet.

Nämnden konstaterar att HB har blivit utsatt för ett förslaget bedrägeri. Han blev uppringd från bankens telefonnummer, han trodde att han pratade med banken och han befann sig i en pressad situation. Han trodde sig inte göra något annat än att identifiera sig mot banken med hjälp av sitt Mobila BankID. Det saknas utredning om vilken information som visades för HB i displayen när han använde sitt Mobila BankID. Han lämnade inte ut några koder till bedragaren. Nämnden konstaterar också att det inte finns någon möjlighet för konsumenterna att styra över bankernas säkerhetslösningar. Oavsett bankens varningar för bedrägerier, står det klart att HB som konsument inte förstod att hans användning av BankID:t kunde få så långtgående konsekvenser. Nämnden bedömer att HB:s agerande inte har inneburit att han varit likgiltig inför risken för obehöriga transaktioner. Nämnden anser att han inte heller agerat på något annat sätt som medför att han ska anses ha varit särskilt klandervärd. Banken ska därför ersätta HB för de obehöriga uttagen, med avdrag för 12 000 kr.

Dom i mål om varning enligt skollagen

Norrköping Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att en legitimerad lärare kan meddelas varning på grund av ett agerande som har skett utanför lärarrollen. Är det fråga om en enstaka händelse krävs att det klandervärda agerandet är av allvarligt slag.

Målet gällde en legitimerad lärare som meddelats en varning för att han, när han agerade i sin roll som rektor, filmat en åttaårig elev som vid tillfället var upprörd och utåtagerande. Den första frågan Högsta förvaltningsdomstolen tog ställning till var om ett agerande som läggs en lärare till last måste ha skett i rollen som lärare för att han eller hon ska kunna anses mindre lämplig att bedriva undervisning enligt 2 kap. 23 § första stycket 3 skollagen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bestämmelsens ordalydelse är klar. Enligt den krävs inget samband med yrkesutövningen. Inte heller finns några uttalanden i förarbetena som tyder på att avsikten varit att det måste finnas ett samband. Domstolen ansåg därför att det inte finns något  utrymme för att tolka in ett sådant krav. En person som har lärarlegitimation och som agerar utanför lärarrollen kan därför meddelas en varning om han eller hon bedöms mindre lämplig att bedriva undervisning.

Nästa fråga som domstolen tog ställning till var om varning kan meddelas för en enstaka händelse. Det finns inte något uttalande i förarbetena om att beteendet måste upprepas för att varning ska meddelas. Domstolen menade att ett sådant krav i viss mån också skulle förfela varningsinstitutets funktion. Varning syftar just till att markera att ett beteende skulle kunna leda till en återkallelse om det upprepas. Varning bör därför, enligt domstolen, kunna meddelas även för ett enstaka klandervärt agerande under förutsättning att det är av allvarligt slag. Av samma skäl har det då inte heller någon betydelse hur väl läraren i övrigt har utövat läraryrket.

Vid bedömningen i detta fall fann Högsta förvaltningsdomstolen att det var fråga om ett klandervärt agerande av allvarligt slag och att läraren skulle meddelas en varning. Överklagandet avslogs.

Diskriminering när lekland förbjöd rullstol?

Norrköping N är 9 år. Hon har en funktionsnedsättning som innebär att hon använder rullstol. Den XXX besökte hon leklandet med sina föräldrar P och M. N var gäst till en av hennes kamraters födelsedagskalas.

Tingsrätten gör följande bedömning.

I målet är utrett att N kan sitta, men behöver rullstol för att röra sig. Det är vidare utrett att hon ville sitta i sin rullstol inne på det inhägnade lekområdet i Leklandet för att titta på och kommunicera med sina kamrater, som sprang runt och lekte. Det är vidare utrett att Lekland har en policy som inte tillåter hårda och vassa föremål inom den inhägnande lekytan (Storstan).

Enligt bilder, produktinformation och övrig utredning är rullstolen av hårt material, batteridriven, väger 60 kg och konstruerad med flera utstickande och något vassa delar. Det finns inte skäl att ifrågasätta Leklandets uppgift att policyn finns med hänsyn till barnens säkerhet och hygienskäl samt att den inte i och för sig hindrat N från att sitta eller vara inne i lekområdet och där kommunicera med sina kamrater. Enligt tingsrättens mening innebär Leklandets policy inte att N behandlats sämre än någon annan i en adekvat jämförbar situation. Även om tingsrätten skulle ha kommit fram till att det varit fråga om ett missgynnande i en jämförbar situation finns inte något som talar för att detta skulle ha orsakssamband med funktionsnedsättningen. Tingsrätten finner därför att någon direkt eller indirekt diskriminering därför inte har förelegat.

Leklandets verksamhet bedrivs under skadeståndsansvar och det måste ställas höga krav på att lekmiljön är utformad på ett sätt som inte äventyrar barns säkerhet och hälsa. Den aktuella policyn framstår under alla förhållanden som lämplig och nödvändig för att N och andra barn inte ska riskera att fara illa. Beträffande den efterföljande ordväxlingen mellan föräldrarna och personalen råder olika meningar om vad som förevarit och hur orden fallit. Vad som framkommit om detta ger inte vid handen att det förekommit någon diskriminering som skulle kunna ge rätt till ersättning. Med hänsyn till det anförda ska käromålet lämnas utan bifall.

 

 

Skogsröjning i kjol godtas inte

Norrköping

En person blev anvisad och tackade ja till en praktikplats hos Skogsstyrelsen. som en del i jobb- och utvecklingsgarantin. I arbetet ingick att använda motorsåg och röjsåg längs bl.a. vandringsleder och järnvägar. Av religiösa skäl vägrade praktikanten att arbeta utan kjol och vägrade därför att använda de skyddsbyxor som ingår. Arbetsförmedlingen beslutade då att återkalla hennes anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin.

Praktikanten överklagade beslutet till förvaltningsrätten och hävdade att hon utsatts för diskriminering. Hos domstolen begärde hon dels att få tillbaka sin praktikplats, dels även diskrimineringsersättning och skadestånd. Förvaltningsrätten fann dock att det av säkerhetsskäl var motiverat att kräva att praktikanten bär skyddsbyxor och inte bär kjol. Arbetsförmedlingens beslut ändrades därför inte. Förvaltningsrätten avvisade också begäran om diskrimineringsersättning och skadestånd.

 

Socialen får rätt i 90 % av LVU-målen

Norrköping Det som särskilt utmärker LVU-målen är att domstolarna som regel beviljar tvångsomhändertagande av barn. Enligt uppgift får socialnämnden rätt att omhänderta barnet i 90 % av fallen. När vårdnadshavarna överklagar till kammarrätten så får de rätt i drygt 10 % av fallen dvs. i 90 % av fallen så går kammarrätten på förvaltningsrättens linje.

Socialnämndens utredning, som utgör det centrala processmaterialet, ska vara objektiv. Detta innebär att socialnämnden även ska beakta omständigheter som talar mot ett omhändertagande. Socialnämndens utredning är i regel mycket omfattande. Läkarintyg, psykologutlåtanden och vittnesmål m.m. är vanligt förekommande bevisning i dessa utredningar.

Advokatens roll är i praktiken att hitta brister i socialtjänstens utredning och anföra dessa inför förvaltningsrätten och kammarrätten. 

Det allmänna utgår från att rättssäkerhet garanteras genom att den unge (barnet) och föräldrarna (vårdnadshavarna) får egna advokater som företräder deras sak och domstolen har en utredningsskyldighet (enligt 4 § förvaltningslagen ska myndighet [såväl socialjänsten som domstolen] se till att ärendena blir så pass utredda som dess beskaffenhet kräver).

Vad händer i praktiken?

- domstolen granskar föräldrarnas eller barnets beteende utifrån socialtjänstens utredning;

- domstolen granskar inte socialtjänstens insatser eller om myndigheten verkligen gjort allt för att undvika ett tvångsomhändertagande.

Det förklarar att socialtjänsten vinner 90 % av målen i förvaltningsrätten och får även bifall i 90 % av målen som går till kammarräten då vårdnadshavaren överklagar.

Domstolens prövning

Rättsfaktum vårdbehov och påtaglig risk.

”Påtaglig risk” är inget beviskrav men det ger en antydan om beviskravets nivå och utgörs som regel av en prognosbedömning.

I praxis uttrycks i regel endast att beviskravet i LVU-mål ska vara lägre ställt än i brottmål, men utan någon vidare precisering av beviskravet vilket brukar uttryckas som ”visat”. I doktrin anges att domstolen, i LVU-mål, ska utgå från beviskravet ”sannolika skäl”.

I miljöfallen enligt 2 § LVU ska den unge skyddas från sin omgivning vilket generellt anses motivera ett lägre ställt beviskrav i förhållande 3 § LVU som avser den unges eget beteende.

I förarbetena anges att det måste finnas konkret utredning och bevis för de förhållanden som läggs till grund för prognosen om barnets framtida utveckling och att de bakomliggande orsakerna ska medföra presumtionsverkan för exempelvis vårdbehovet. Därmed räcker det som regel med att en brottsmisstanken är ”styrkt” eller ”visat” för att det ensamt ska kunna leda till ett omhändertagande enligt LVU. När det gäller övriga omständigheter är bevisvärderingen fri och varje enskilt bevis kan värderas utan något krav på att enskilda omständigheter måste vara ”styrkt”. Anledningen är att det strider mot principen att beviskrav inte får uppställas för bevisfakta.

Under alla förhållanden är rättsläget beträffande hur beviskravet ska preciseras i LVU-mål oklart vilket innebär att beviskravet befinner sig någonstans på skalan ”sannolikt” till ”styrkt” med övervikt mot ”sannolikt”. 

Så går processen kring ett tvångsomhändertagande till:

  • Socialtjänsten startar en utredning.
  • Socialtjänsten utreder barnets situation och föräldrarnas förmåga genom samtal med barnet, vårdnadshavare och referenspersoner. Fokus ligger på barnets hälsa, känslo- och beteendemässiga utveckling, sociala uppträdande och förmåga att klara sig själv. När det gäller vårdnadshavaren ligger fokus på den grundläggande omsorgsförmågan, känslomässig tillgänglighet, stabilitet och gränssättning. Därtill utreds även familjens nätverk, bakgrund, boende och ekonomi.
  • Om socialtjänsten bedömer vårdbehov ska detta ske på frivillig väg. Om det inte fungerar, lämnas utredningen vidare till socialnämnden, som efter prövning ansöker om att omhänderta barnet med tvång med stöd i Lagen om vård av unga (LVU), hos förvaltningsrätten.
  • Förvaltningsrätten avslår eller bifaller ansökan. 90 % av ansökningarna vinner bifall. Förvaltningsrättens dom/beslut kan överklagas till kammarrätten. Kammarrätten gör ändring i 10 % av målen.
  • Tvångsomhändertagande omprövas var sjätte månad.

Jäv i Ghostmålet

Norrköping Göta hovrätt har i dag beslutat att avslå invändningen om jäv i det s.k. Ghostmålet. Hovrätten anser inte att domaren i tingsrätten var jävig enbart för att domaren och en av parterna i målet är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Det fanns inte heller någon personlig relation mellan domaren och parten som gjorde domaren jävig. Det innebär att rättegången i tingsrätten inte måste tas om.

Det var i oktober förra året som Linköpings tingsrätt meddelade dom i tvisten mellan sångaren i hårdrockbandet Ghost och fyra tidigare deltagare i bandet. Tingsrätten avslog de tidigare deltagarnas talan och beslutade att de skulle betala sångarens rättegångskostnader i målet.

Båda parter har överklagat målet till hovrätten. I hovrätten har de tidigare deltagarna anfört att rättens ordförande i tingsrätten var jävig eftersom han och sångaren i Ghost är medlemmar i Svenska Frimurare Orden. Enligt dem gör det att domarens opartiskhet i målet kan ifrågasättas.

 

Född 1970. Gift och har två barn. – Jurist från Uppsala universitet. – Skriver om aktuella rättsfall samt är publicerad inom juridik med böcker och artiklar. – Utbildningsmässigt Nordplus stipendiat vid Juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet; stipendiat från Juridiska fakulteten i Uppsala vid Faculté de droit, des sciences criminelles et d'administration publique (Université de Lausanne); juris kandidatexamen från Uppsala universitet; högskoleexamen med EG-rättslig inriktning från Linköpings universitet; fortbildning inom Fakultetskurser vid Stockholms Universitet och IUR Institutet för Utländsk Rätt; advokatexamen och genomgått advokatsamfundets kurser inom advokatetik och god advokatsed, klientpsykologi, lagen om penningtvätt samt stress och effektivitet i advokatyrket.

Bloggar

Sportbloggar