Logga in
Logga ut
Grått, grått och lite grönt Tuula Ravander (S) Tuula Ravander (S)
Vädersponsor:

Gustav avgår, jaha, och ..?

Sverige  

Den tråkiga verkligheten!


Nu har spekulationerna riktigt kommit igång varför Gustav Fridolin slutar som språkrör.

Han hade ställt sin plats till förfogande samtidigt som Åsa Romson, men övertalades att stanna kvar. Redan då spreds påståenden att Åsa ”offrades” och att språkrören ska egentligen bytas ut samtidigt, men att det gjordes undantag för det manliga språkröret.
Åsa slutade för att pressen blivit för jobbig, hon hade varit en duktig miljöminister och gjorde underverk i Paris när klimatavtalet slöts, men en folklig och politisk motvilja att uppskatta för det hon gjorde bra, och överdrivna reaktioner mot en ibland bristande förmåga att kommunicera på ett sätt som alla förstod, blev för mycket. Men det var ett eget val, och inget som Gustav var inblandad i, mer än som stöd till henne oavsett valen hon fattade. Och det har aldrig varit princip att byta bägge samtidigt, ibland det gjorts, ibland inte.


Och nu när Gustav ska lägga av, så gissas det hej vilt.

Måste erkänna, att personligen är jag förvånad när ledarskribenter gissar att det är ett resultat av ett dåligt val, att det är något som kommit utav massiv intern kritik eller för att öppna för mer samarbete med Allianspartierna.

Nu hade Gustav sagt redan i vintras före valåret, att han bara skulle vara kvar över valet för att ge en viss ”stabilitet”. Jag måste erkänna att jag var förvånad genom valrörelsen att hans kommande avgång aldrig nämndes, och lika förvånad nu med ledarskribenternas spekulationer om orsak. Om detta var ”hastigt beslut” och annat, så är det märkligt om ”hastigt” ska gälla 1,5 år. Om det var en hemlighet, så var den uselt dold, däremot verkar den snarast blivit ignorerad av de som inte ville tala om detta.

Nu är det ju givetvis en ledarskribents uppgift att skapa intresse för det man skriver, och en viss alternativ tolkning av vad ”sanning” innebär har man vant sig vid, men därifrån till att visa genuin okunskap om saker förvånar mig, i synnerhet när en del har som yrke att veta saker för att ha en åsikt om det.

Så ibland är tillvaron så trist, att den enkla sanningen är det som gäller, Gustav Fridolin hade aviserat redan långt före valet att han skulle sluta för att ägna sig åt familj och en lugnare tillvaro, gärna fortsätta undervisa igen, och bereda tid och utrymme för sin efterträdare att vara inarbetad inför valet 2022.

Men visst, anser man att roliga lögner är skojigare än trista och ganska vardagliga sanningar, så är det snarast en tecken hur världen fungerar idag, där man måste skrika hela tiden för att höras.

Och att Miljöpartiet lyckats göra att regeringen gjort de största satsningarna på miljön någonsin, och framgångsrikt pådrivande i många frågor i EU-parlamentet samt stora insatser i Parisavtalets skapande är inget som belönat sig.

Fast jag måste erkänna att kommunikation långt ifrån är partiets paradgren, när det tar sådär 10 månader att få folk att förstå att världens sämst dolda hemlighet faktiskt var sann …

Dags att betala skatt, för alla!

Internet  

Ibland tänker man på konstiga saker.

Som när man på sociala medier ser personer som är oppositionsbildare, som drivits så långt i sina åsikter för att tillfredsställa sina ”följare”, att de inte längre har någon trovärdighet hos sina gamla inkomstkällor.

Från att ha ett bekräftelsebehov, till att vara ekonomiskt beroende av människor är inte bra. Ska man vara krass, så är det enklare för rika personer att ha åsikter som är tillspetsade, för de, kan för det egna egots kickar, betala hyra och mat vilka tokerier de än hittar på, utan att behöva bry sig om konsekvenserna.
Men de ”oberoende journalister” som fiskar pengar i trollsjön, får inga inkomster av lagoma åsikter, för där är det ingen som bryr sig och är absolut inte villiga att betala för nyanser.

Och då tigger man donationer, för att för att kunna fortsätta det enda alternativet som återstår. ”Swish” har finansierat mycket av halvfakta, halvlögner eller inte sällan, åsikter väl förankrade i tomma luften!

Och då känner jag att jag blir fundersam. Hur man än vänder sig, så är tiggande av pengar en inkomst. Och vi pratar inte om att sitta med en filt och en begagnad kaffemugg utanför ICA, utan personer som kan åka land och rike kring för ”undersökande journalistik” eller finansiering av någon bok, som ska bevisa vad nu fansen än vill läsa för att deras åsikter ska kännas bekräftade, oavsett vad riktig forskning än säger.
Hur jag än ser det, så är det en form av lön dessa får, och i vissa fall högre vad många heltidsarbetande skattebetalare har.
Och det är klart, får man pengar på kontot genom ett telefonnummer utan redovisningsskyldighet och inte tänker skatta för detta, borde det kanske inte vara läge att klaga på olika gruppers brottslighet, bristande samhällsengagemang eller annat, men självkritik ingår absolut inte i konceptet.

Så visst blir jag tillfredsställd att skattemyndigheterna tänker kräva in skatt på detta svartarbete. Jag vill inte skriva skadeglad, för det är jag inte, för i ett fungerande samhälle krävs att alla gör sin insats, eller åtminstone försöker efter förmåga.

Så, så småningom ser jag fram emot kränkta inlägg hur dessa opportunister ”straffats” för att de inte har ”PK”-åsikter och en bunt människor kommer roa sig med diverse mer eller mindre korkade konspirationsteorier. Fast de kanske skulle nöja sig med ett uppfriskande ärligt: ”Va’ fan, får man inte längre jobba svart i det här djävla landet?”

Och jo, då kanske det finns utrymme för lite skadeglädje, jag är trots allt inte mer än människa ...

Regeringsbildande, det ska inte vara lätt!

Sverige  

Nu har Moderaterna gett upp att bilda regering.

Och det kryllar av folk som är upprörda, de som kletar ihop Alliansen till ett sorts enpartitänkande, nu lite förstärkt med ett högerpopulistparti (som säkert går att kontrollera på något sätt, kanske ...).

Fast Alliansen var en Tulipanaros, lätt att säga, svår att göra!
Att mixa fyra partier, som socialkonservativa Moderaterna, konservativa Kristdemokraterna med socialliberala Folkpartiet (Liberalerna) och (Ny)liberala, men pragmatiska, Centerpartiet hänger till stor del ihop med individerna som ledde partierna.
Reinfeldt ledde moderaterna som förvandlades till ett mer nyliberalt parti, och detta gick bra i ett parti, vant vid toppstyrning och ovant vid framgång. Hägglund hade KD:s kristna tradition att värna de svaga, flyktingar och annat, och prioriterade detta framför frågor som saknade utrymme för framgång, som abortfrågan och homosexuellas juridiska status. Alltså närmade sig de konservativa de liberala. Att Alliansen förlorade 2014 hängde mest ihop att regeringar får stryk, folkrörelsen ”Missnöjesgnäll” hade fått ökat utrymme, förstärkt genom påverkan utav krafter (Svenska och andra, som inte är "Sverigevänliga") och det var ganska uppenbart att Alliansregeringen var regeringstrött.

Och är man intresserad av politik och inte är infekterad med automatiskt politikerförakt (d v s inte gillar vad 40-50 000 personer ägnar sig åt på sin fritid), så var det ganska uppenbart att Alliansen är döende.

Och idag har den Moderata motreaktionen mot Reinfeldts styre gjort Moderaterna mer konservativa än innan han blev partiledare, och dessutom är partiets verbala förnyelse direkt obehaglig när de lyfter fram Bali och kompani. Kristdemokraterna har även de ändrats till mer amerikansk kristen högerretorik och populism. Det är inte min uppgift att recensera andra partiers politiska förändring, men jag tycker däremot deras retorik har fått en hel del brister, mer säljande populistisk yta än ärligt engagemang för sin ideologi.

Nu har vi landat varför Alliansen var körd efter ett tag, det enkla faktum att Konservatism och Liberalism inte går ihop under normala förhållanden, de är för olika helt enkelt.

Så, någonstans skär det sig när det finns folk som skriker att L och C sviker Alliansen, när de håller vallöftet att inte regera på Sverigedemokraternas nåder. Att själva tanken på att vara beroende av ett parti, som redan 2015 ansåg att ansvar för Sverige kunde sammanfattas med ”Give them hell” borde räcka, men det gör det inte i de lättkränktas värld.

Men Sverige ligger i toppen av det mesta av undersökningar, företagande, miljö (till stor del genom MP f ö), sjukvård, levnadsstandard, ekonomi osv, och det hänger ihop med den politik som bidrog till att bygga upp landet, från första världskriget och framåt. Och den politiken baserades på Socialdemokrati, Socialliberalism och folkrörelsepartiet Centerpartiet. Givetvis har det funnits kloka människor hos både dåvarande högern och kommunisterna, men knappast mer än enstaka insatser.

Och nu har vi en bunt upprörda personer, i M, SD och KD som anser sig vara det bästa för Sverige. Och C och L vägrar ge utrymme för SD, och då indirekt de andra.

Och nu först kommer jag till vad det handlar om (Jo, det var lite transportsträcka), SD är mycket uttalade motståndare mot de Liberala idéerna, oavsett ifall det rör sig om Socialliberalism, eller (i min smak), betydligt obehagligare Nyliberalism.
SD vill föra en politik som är extremt osvensk, med föredömen från exempelvis Ungern och Polen, som jämfört med Sverige har haft en extremt kort demokrati och då styrts att starka högerkrafter. Bönderna var förtryckta och folkrörelserna som var bas för många av de svenska sederna vi har idag, fanns inte. SD vill alltså ändra Sverige i grunden, till en form av styre som landet aldrig varit i närheten av, och utan de svenska traditionerna eller framgångarna . Ibland har det i andra länder funnits ”goda” högeransatser, men vareviga gång har det efterhand förvandlats till de styrandes och deras ekonomiska bundsförvanters särintressen, och gått ut över vanliga Svenssons, eller vad fok hetat i länderna som drabbats.

Så till försvar för L och C, så är jag glad över att de inte sålde sin själ och uppfyllde sina vallöften att inte regera på SD:s villkor. Men å andra sidan, så förstår jag inte varför det kryllar av folk som anser att de skulle göra detta? Styra på ett partis villkor vars främsta syfte är att utrota liberalernas grundideologi? Hur fan resonerar man då?

Alltså, jag är inte ett dugg upprörd av alla dessa turer för att skapa en ny regering, det är ett krångel som alla förutsatte skulle ske, i det läge som skulle uppstå efter valet.

Jag inser förstås att i ett land där man ser offerkoftor som en basvara, inte vill acceptera att politiker vill driva politik för vad de tror på. Socialliberalism, Socialdemokrati, Socialism, Konservatism, Grön Ideologi osv. Nedvärderande uttryck som ”maktkåta” ger i det närmaste antidemokratiska vibbar, men de som säger sådant skulle nog inte gilla alternativen som skulle uppstå om partierna, (som ibland faktiskt käbblar småfånigt, erkännes), försvann.

Och det finns partier som ogillar att ge regeringsmakt till ett parti som verkar ha devisen: ”Give them hell”.

Men borde inte det ses som ett sundhetstecken?

Allt förblir som vanligt MIljöpartiets fel!

Norrköping
Dessa märkliga turer i Norrköping.

Kvartetten som styrt i kommunen de senaste fyra åren, S, L, C och KD förlorade i valet och kom i minoritet. De har dock valt att fortsätta styra i minoritet, helt ok.

Av tradition så brukar oppositionen göra ett tekniskt valsamarbete, efter förra valet så blev det ett arbete med V, MP och FI, med delar i samarbetet med M.

Kvartetten insåg efter valet 2018 att de var i minoritet, och det kom en liten diskussion med MP och ett bud, som gav partiet några symboliska platser, men inget kommunalråd (på deltid). MP skulle inte ingå i styret eller ens påverka budgetar. Underförstått var att MP skulle mer eller mindre i alla fall stödja minoritetsstyret till större delen under mandatperioden.

Nu blev det ett tekniskt samarbete med M och V i stället, och det första som diskuterades att man kunde göra, så att styrets sex kommunalråd skulle minska till fem och oppositionens råd öka från tre till fyra, det vill säga mera likna valutgången.

Med detta tekniska valsamarbete fick bieffekten att i kommunstyrelsen blev oppositionen större än styret, precis som i de större nämnderna.

Och på något jättekonstigt sätt, så påstås detta vara Miljöpartiets fel!

Rent konkret, Miljöpartiet styrde ihop med S och V i åtta år.
Valet 2014 gick illa, så S dumpade V och MP och ersatte dom med L, KD och C. Trist, men politik är inga livslånga förhållanden.
Under mandatperioden som följde, så stödde MP ofta majoriteten, åtta års styre ger de effekterna.

Men nu har kvartetten insett att de är i minoritet, men ville inte ta konsekvenserna av detta.
Och plötsligt så tas stora dynggrepen fram mot Miljöpartiet, där de tycker att styrets oförmåga att ge ett konkret bra bud för att få en direkt eller indirekt majoritet i kommunfullmäktige, det är MP:s fel!

Rent konkret, att för några symboliska posters skull få agera släpjolle till ett minoritetsstyre i kommunen i fyra år är inte attraktivt, antingen får man vara med att styra på något sätt, eller också gå i opposition. Och med tanke på att MP fick rejält stryk i valet, vore ett passivt beteende utan tydlig roll i kommunen ett bra sätt att avskaffa partiet. Kanske inte sörjt av många, men partier i kommunfullmäktige förväntas föra den politik som deras väljare vill ha, inte bara fylla sittplatser.

Så, nej, Miljöpartiet öppnade dörren för ett konkret samarbete med kvartetten, men fick inget vidare bud. Moderaterna öppnade dörren för V och MP och kom med ett anständigt bud som accepterades. Inte för att de älskar MP och V, utan för att de helt enkelt räknat ut att de själv tjänade på detta, det är detta valtekniskt samarbete går ut på, den matematik inte kvartetten lyckades med.

 

Och jo, ett gissningsvis förvånat och roat SD tittar på och behåller sin vågmästarroll, nu när inte kvartetten inte ville ha MP:s stöd.

Och för att vinkla till det, i region Östergötland finns det ett minoritetsstyre med S, L, C och MP. Där har KD, som ingår i kvartetten i Norrköping gjort motsvarande valtekniskt samarbete med M och V.

Så i Norrköping påstås MP på något märkligt sätt gett SD makt, men i region Östergötland, där kvartettenpartiet KD gjort exakt samma sak, med samma resultat, har inte gett SD makt ...

Personligen har jag stor respekt för Kvartettens styre de senaste åren, de har gjort hyfsat ifrån sig och jag har träffat på många politiker där som förtjänar stor respekt, så jag erkänner gärna en besvikelse över den retorik som nu används efteråt.

Moderaterna kunde använda miniräknaren och gav ett bud därefter, majoriteten insåg inte sitt minoritetsläge och gjorde det inte.

Sorgligt på många sätt, MP kunde tillfört mycket, i synnerhet inom miljöpolitiken där ribban kunde höjas. Men som det blev, får man hoppas att det åtminstone var ekologiska rönnbär som de röda rävarna anser vara för sura, för även sura rönnbär kan vara nyttiga …

En gammal anka behöver inte vara seg!

Ankeborg
Nu fyller Kalle Anka-tidningen 70.

Jag har aldrig dolt mitt intresse för den tecknade kulturen och Kalle Anka är en gammal vän.

Man kan ignorera den för att vara en barntidning, och det är den givetvis.

Fast om man ser i ett lite längre perspektiv kan man se mycket mer. Man kan se hur olika kulturer förändras genom åren och hur man beskriver karaktärer på olika sätt.

Italiensk Kalle är intressant, förr var Musse Pigg den intressantaste karaktären, men efterhand tog Kalle över, och exempelvis Stål-Kalle utvecklades som en superhjälteparodi. Kajsa har fått en tuffare image, från bifigur i detta katolska land till en genuin tuffing som kan ta för sig. Tyvärr är det lite tendenser att farbror Joakim blir elakare, från girig, snål men innanför lagens gränser (under viss vånda ibland, men ändå) till en hänsynlös kapitalist som inte har problem att utradera marker med sällsynta djur och affärer på gränsen till bedrägeri.

Amerikansk Farbror Joakim hr förvandlats från en "self-made man" till en än mer äventyrargestalt, från tuff affärskämpe tll någon som håller sig evigt ung genom att söka utmaningr.

Björnbusarna är tyvärr allt oftare elakare, vilket speglar att oehederliga människare (eller beaglar i detta fallet) inte är obehagligt nog, nu måste de vara farliga också. Säger mycket av dagens samhälle.

Jo, jag kan hålla på ett bra tag, men vad det handlar om är att saker kan ofta ha mer djup än man anar när man har tid och lust att ägna sig åt det. Man kan se skiftande värderingar ändra med tiden, olika kulturers utveckling och en speging av dagens samhälle, med lite eftersläpning.

Jo, Kalle Anka är en tidning jag gillar, periodvis har den varit dålig, och allt är inte bra idag heller, men den har varit en trognare vän än man kan ana, med mer djup än man först tror, och det är med ett självgott Alexander Lukas-leende jag tittar på mina 70 årgångar på hyllan!

Mer Kvack åt folket! 

Jens Lindell


Informationssekreterare för Miljöpartiet Östergötland.


Facebook:


Jens Lindell MP


 


Informationssekreterare för Miljöpartiet Östergötland. Suttit i Norrköpings kommunfullmäktige och varitr ersättare i Östergötlands Regionfullmäktige. Sitter i socialnämnden. Nämndeman i Förvaltningsrätten. Är intresserad av sociala frågor, sjukvård för de absolut mest utsatta i samhället. Aktiv i rättsfrågor och långsiktiga politiska lösningar.
Privat seriesamlare/älskare, modellbyggare, Macanvändare, Science Fiction-biten och gillar motorcyklar, i synnerhet italienska. Betraktar mig som en obotlig nörd med samhällsengagemang.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se