Logga in

David Iwung

Fotbollsbloggen

Gustafsson behöver EL-framgång

NORRKÖPING 2019 gled snabbt tillbaka i osäkerhetens fåra.

På en vecka gick IFK Norrköpng till 2-0 mot AIK till 0-1 mot Sirius och på något sätt känns det talande.

 "Nu kommer de väl få stryk av Sirius bara för det" hördes från ett par håll efter skalpen i Solna.

Det är så vi lärt känna Kamraterna (och så föds 90 procent med ett pessimistiskt DNA i den här stan, icke att förglömma). 

Jens Gustafsson vann taktikmatchen mot den kanske lurigaste av dem alla när det gäller tjuv-och rackarspel, Rikard Norling, men när Gustafssons lag skulle vara det spelförande och kontrollerande laget på hemmaplan blev det som det blivit för ofta när IFK möter betongförsvar och bottenlag.

IFK bollade bort sig själv.

Det var en  35-gradig gratäng att spela i och Sirius (med en rad tunga namn borta)  gjorde det bra - men jag vågar påstå att det var en av de sämsta IFK-matcherna på länge. 

Här vädrade jag ur mig i en spalt om hjärtat och inställningen verkligen var den rätta.  

Och med ett par dagars distans till plattmatchen kan jag inte påstå att jag ändrat inställning i frågeställningen.

Det fanns inte den där frenesin som kan krävas och det är självklart illa att man inte vill mer, men det är extra frapperande med tanke på att IFK hade gått upp på samma poäng som AIK vid seger och tagit sig själva in i matchen om en Europaplats.

Det var till stor del en säsong på spel.

I stället: Noll poäng, det medschwung som AIK-segern innebar pyste ut och med Häcken och Djurgårdens segrar under måndagskvällen minskade framtida marginaler till nya snedsteg. 

Jens Gustafsson tog på sig den svaga insatsen och menade att han inte hade lyckats förbereda laget tillräckligt bra inför eller under match, men när han sedan fick följdfrågor vad han menade så blev det inga fördjupande svar utan ett "IFK Norrköping behöver prestera bättre än vad vi gör idag"-svar och att "det togs för många konstiga beslut".

Det var inte så att IFK-managern gav intrycket att han uppskattade mina frågor till den grad att han kände för att hoppa fram och bjuda upp till dans framför kollega Henrik Rydström (som såg grymt vältränad ut, förresten). 

Här har ni presskonferensen som UNT filmade och publicerade på deras site.

Känslan var att IFK-managern ville skydda sina spelare, en god intention, men att han inte var speciellt sugen på att bryta ned diskussionen varför det såg så illa ut. 

Så det får väl hamna i det här forumet att försöka reda ut. Och jag har försökt, både i tanken och i samtal med andra som följer laget nära.

Det är inte så att åsikterna klingar i ljuv samsyn och frågan som bränner hetast är hur det här tippade och rustade topplaget fortfarande saknar en trygghet.

En självklarhet.

Ett spelsätt och en grundidé hur man ska ta sig an matcher och vad man vill göra ute på planen.

Peking ska passa och Peking ska springa, det är klart men hur väl passar det in med det material som utgör årets trupp?

Egentligen?

På väg up till måndagens U21-match slog mig tanken: "Har IFK en enda spelare i laget som kan klassas som vass i en mot en?".

90 minuters frustrationsfotboll mot Sirius skrek efter en lirare som på egen hand kunde röra om, göra något på egen hand och bryta det där passningsmönstret som nio av tio gånger skedde i sidled.

Pontus Almqvist kom jag fram till. Jordan Larsson, men stänger man av möjligheten att gå till vänster går han inte alls. 

Mer? 

Simon Thern kan driva förbi en eller par motståndare centralt, liksom Alexander Fransson men det sker inte bara för sällan - det leder lika sällan till något i nästa moment.

David Moberg Karlsson, Niclas Eliasson och Nicklas Bärkroth var en behaglig medspelare att skicka ut bollen till när bollen mest skickades runt.

Nu är Kamraterna lättlästa och för lätta att styra bort. 

Gnälligt och negativt i överkant?

Det var ju trots en bra trend innan och en kanonmatch mot AIK.

Kanske, men IFK Norrköping är sexa i den allsvenska tabellen, tio poäng efter Malmö FF och jag tror inte någon känner ett lugn att de kommer att kunna slåss särskilt länge i Europa eller fixa en ny Europaplats som den här säsongen utvecklat sig. 

Var det placerar oss?

Well, det är svårt att bortse ifrån att Jens Gustafsson behöver en framgång i Europa League-kvalet.

För hans egen skull, för klubbens och för att behålla ett allt mer ifrågasatt förtroende på rätt sida av vad som är accepterat. 

IFK Norrköping är ett av de lag i allsvenskan med flest importer. Då slår det alltid hårdare om det inte fungerar. Investerar man dyrt och inte får resultat är måltavlan på ryggen per automatik större. 

Om man inte får samman ett vinnande lag med grabbar från stan så finns det ett stabilare skyddsnät. 

En halv allsvenska och ett Europaspel väntar. IFK Norrköping har en hel del att bevisa. Till att börja med skulle jag vilja se en tydlig bild vad gäller spelsystem, grundidé och vad man vill få ut.

Lita på spelarnas individuella skicklighet att lösa saken fungerar ibland, inte alltid.

Lite som IFK Norrköpings spel. 

 

 

 

Unken doft av 2014

HELSINGBORG Även om IFK Norrköping helhjärtat försökte att plocka fram positiva smulor ur Helsingborgs-kakan så tycker jag att den mest smakade gammal utgången arraksboll. Avslagen. Torr och ospännande. 

0-4 blev 1-3 och och det gick inte att undgå att slitas tillbaka ett par månader i tiden när Peking var ihåliga, saknade ett eget spel och fumlade. 

Insatsen på Olympia var inte bra. Punkt.

Ska vi skrapa på ytan efter fyra spelade omgångar har IFK en seger - mot ett ursvagt Halmstad. Nästjumbon som i sin tur är utan seger. 

Fortsätter vi att skrapa på den där ytan ytterligare hittar vi åtta insläppta mål. Sämst i serien tillsammans med Örebro (vad händer här?) och Sundsvall (vad händer här!). 

Och lite ännu mer under den skrapade ytan hittar vi ett ojämnt IFK som egentligen bara övertygat i korta perioder. Första halvlek mot Örebro i premiären. Det glimrade till mot Elfsborg innan boråsarna kontrade sönder matchen och Halmstad var så dåliga att trepoängaren på Örjans Vall ska tas med största försiktighet.

Nej, det är ingen bra start på allsvenskan för IFK och det tar jag upp i den här krönikan som även varnar för att försöka linda in de här förlusterna (mot Elfsborg och Helsingborg) med tomma ursäkter. 

Alexander Franssons frånvaro fick konsekvenser. Inte bara för att mittfältaren själv saknades - det blev ett par rockader med mindre lyckat resultat. 

Alhaji Kamara och Nicklas Bärkroth är förluster som kan komma att kosta mer än vad jag tror någon hade kunnat ana. 

Ja, jag vet att det återstår 26 matcher. Att allsvenskan har ett helt liv kvar - men det finns en unken doft av 2014 över 2015. 

----------------

I Henkeborg är det muntrare tongångar. Den gamle storspelaren har fått en bra start på sitt nya jobb. HIF har inte startat bättre sedan guldåret 2011. Och Henkes facit mot IFK de tre senaste gångerna han mött Peking: 3-0 (med Falkenberg), 4-2 (med Falkenberg) och så 3-1 i går. 10-3. 

I den mixade zonen fastnade Astrit Ajdarevic och gav en kort men pricksäker analys.

- Vi var bättre än IFK på allt.

Silencio stampa - i division 4!

Solen letade sig fram ett par sekunder två, kanske tre  gånger, men resten av tiden var det novemberkallt på Nya Parken under IFK:s fredagsträning. Det hindrade inte mig eller Pessimist-Pälle från att följa passet. Det var tydligt att Janne Andersson insett vad som felade mot Elfsborg. IFK-managern satte upp en plan och beordrade press. Aggressiv och intensiv press på bollhållaren. IFK ska inte gå bort sig och blotta sig igen på samma sätt som de gjorde mot boråsarna.

Det var bra fart under den timme vi såg med en vass Emir Kujovic som stänkte dit de chanser han fick. Jag snackade med IFK-anfallaren efteråt.

26-åringen är den spelare som tagit flest avslut i allsvenskan så här långt. Det har ”bara” gett två mål (så här långt). Kujovic tyckte själv att han skulle hängt några till.  Framför allt börjar Peking-strikern känna att han är på att ta igen de två och en halv vecka han missade innan seriestarten på grund av skada.

Jag frågade Kujovic om han kände extra kilo press på axlarna att leverera efter Kamaras flytt.

Svaret:

- Jag har känt ansvar innan också. När jag började komma i gång i slutet av förra säsongen kände jag att jag ville ha ansvar och det har inte ändrats. Det var mer en förvåning när Kamara försvann. Det kom från ingenstans. Vi tränade på morgonen och hade familjelunch. Sen läste man på kvällen att han stack.

Tesfaldet Tekie tränar igen för fullt men om jag skulle sätta upp en IFK-elva efter hur Janne Andersson tänker så blir det Gentrit Citaku på nytt till höger på mittfältet. I övrigt samma elva som i 0-4-smällen.

-------------------------

Jag ramlade över den här fantastiska artikeln i MVT där alltså LSW (i division 4) kör silencio stampa. Igen: division 4.

--------------------------

Christopher Meneses är snart ett minne blott i IFK. Vänsterbacken från Costa Rica fick inget karriärlyft i Sverige, ratades ur VM-truppen och är långt i från en plats i Peking. En ohållbar situation för båda parter. Här meddelar Janne Andersson att Meneses är fri att sticka om han hittar vad han vill och IFK får vad de vill ha. 

---------------------------

Kristoffer Olssons första A-lanslagsuppdrag slutade med den där tråkiga fotskadan. Nu krigar Olsson på för att komma tillbaka i samma goda form som öppnade Erik Hamrén-porten för norrköpingskillen. Ramlade över det här klippet. 

--------------------------

Edvard Skagestad har fått speltid efter comebacken i Ålesund men det blev ett bryskt välkomande i Tippealigan för den floppade ex-IFK:aren: 0-5 i baken mot Rosenborg i premiären. 

-----------------------------

På måndag tar jag rygg på IFK mot Sundets Pärla. Henke Larsson var en jobbig jävel mot IFK i fjol. Med sitt Falkenberg knäckte han Peking med 3-0 på Nya Parken och 4-2 på Falkenbergs IP. 7-2 sammanlagt. 

 

 

 

 

 

 

5 665! Vad hände?

NORRKÖPING BOOM. Dunsen när IFK Norrköping kraschlandade ekade mellan de tomma bänkraderna på Nya Parken.

5 665 personer?

5 665!

Vad fan hände?

Droppade just ut den frågan på sociala nätverk efter slutsignalen på Nya Parken.

Mårten Jacobsson, den alltid så positive och hårt krigande injektionsprutan på IFK:s marknadsavdelning, svarade och gav ett par intressanta instick i debatten.

- Vi räknar endast "inscannade" personer till skillnad mot flera andra sporter. 
- Vi hade över 5 000 i vårt område som valde tv istället. 

"Mocke" fortsatte:

- Sen att de intresserade väljer att följa matchen via dator, tv mobil är ju en angenäm utmaning. 

- Dagens publiksiffra är trots allt över vårt allsvenska snitt de sista 40 åren.

Fine. Må så vara. Men efter Pekings lovande spelmässiga start och resultat skulle jag vara orolig om jag sitter med arbetsuppgiften att dra folk till Nya Parken. Förhoppningen var 10 000 i premiären. Det landade på strax över 8 000. När IFK skulle matcha mot ett av Sveriges bollskickligaste och mest sevärda lag mäktade inte ens 6 000 att masa sig för att se fighten. 

IFK har budgeretat med ett hemmasnitt på 7 500 personer. Det här är ingen smäll som får Mårten Jacobsson att misströsta att det målet inte kommer infrias.

- Vi tar nya tag och mer folk lär det bli mot Gefle, ÅFF och "Bajen".

Till dessa matcher har IFK drivit på med "vissa kampanjer".

--------------------------------------------------

Matchen i sig? Jag poängerade i föregående inlägg att Halmstad verkligen var bleka när IFK promenerade hem med 3-0 från Örjans Vall. Det var ingen riktig värdemätare.

När Kamraterna klev ut och mötte ett lag som var sju resor bättre än HBK blev en chock. En hänsynslös bestraffning. Pojkar mot män. Avskräckande? Lite. En väckarklocka? I allra högsta grad.

 

Halmstad var riktigt, riktigt usla

NORRKÖPING Summerade IFK-festen på Örjans Vall i den här krönikan.

Av naturliga skäl var det ganska lättjobbat i och runt IFK-lägret i går kväll.  Skratt. Ryggdunkningar. High fives. 
Peking hade all rätt att njuta efter en imponerande insats och en solklar 3-0-seger.
Inga siffror vi är vana vid när Kamraterna ställs inför kombinationen bortaplan och naturgräs. 
Och det kunde faktiskt varit mer. Segern kunde varit större. 
Men, och ursäkta om jag spräcker den blåvita ballongen nu och petar ned dig från ditt sköna moln, men Halmstad var riktigt usla. Bland det sämsta jag sett faktiskt på en allsvensk arena. 
Okej, det finns sköna lirare i årets IFK-lag som är skickliga passningsspelare, men efter paus såg Halmstad stundtals ut som division 4-laget i Östgötacupen som bara fick jaga boll. Janne Jönsson bytte ut fyra startspelare jämfört med premiären mot AIK. Effekten: platt fall. Magplask. 
- Vi gör en pinsam andra halvlek, menar också försvararen Jesper Westerberg
- Vi ser ut som elva spöken där ute, analyserade kaptenen Fredrik Liverstam här
Det här är självklart stärkande på alla sätt och vis för IFK Norrköping. Jag frågade Janne Andersson om det faktiskt kan vara så att hans lag kommit samman och blivit ännu tightare efter Alhaji Kamaras flytt och Nicklas Bärkroths skada. Han, Andersson, om någon har fått lära sig att leva med att tappa tunga pjäser (Thorvaldsson, Smedberg Dalence, Ajdarevic, Kiese Thelin und so weiter) men också lärt sig att det oftast innebär att de som stampat och väntat på sin chans också växer och tar den när den kommer. 
Exempel:
Christoffer Nyman har löpt ett par maraton-lopp så här långt i allsvenskan. Och dessutom väldigt smart. Tesfaldet Tekie har hittat det allsvenska tempot på ett imponerande sätt. David Mitov Nilsson (mer eller mindre sysslolös mot Halmstad) men känns tryggare överlag än vad han gjorde någon gång under 2014. 
Och Filip Dagerstål gör inte bara det mesta rätt defensivt. Nu är han målnickare också. 
Elfsborgs tränare Magnus Haglund och Helsingborgs-managern Henrik Larsson satt båda på Örjans Valls läktare och synade sitt kommande motstånd. Larsson reste sig och lämnade med 20 minuter kvar. Nästa bortatripp för IFK går till Olympia. 
Men innan det väntar Elfsborg. Vilken häftig match vi har framför oss på måndag. 10 000 på Nya Parken? Peking gjorde rätt så bra reklam för sig själva på torsdagskvällen. 

 

En matchfit Kujovic hade dödat premiären

NORRKÖPING Tonen sattes med en videohälsning från Franco Baresi. Fortsatte med att nya Curva Nordahl studsade och sjöng i gång. Och premiärlagen tog vid genom att göra entré.

IFK och Örebro lyckades att hålla feststämningen i gång. Om lördagens 0-0-dust mellan Kalmar och Helsingborg var ett sömnpiller och Blåvitts 1-0 på Åtvidaberg en stängd tillställning så släppte aktörerna på Nya Parken på bromsen.

Hemmalaget brann första 30-35, fick utdelning med "Totte" Nymans felträff som blev en lyckoträff men Peking mattades i kraft när Nicklas Bärkroth fick en smäll på foten och tvingades att halta av.

Det var synd. För matchen och för IFK. Det var en väg tillbaka in i premiären för Örebro som var riktigt illa ute.

En matchfit Emir Kujovic hade förvaltat något av de feta lägen han serverades. Nu blev det nickar utanför, skott över och rakt på målvakten. Den långe anfallaren som gjorde comeback efter en tids skada hade inte skärpan. Han hade chansen att döda den här premiären i första halvlek. Flera gånger om.

- Får vi 2-0 så tror jag inte att de kommer tillbaka, menar också Daniel Sjölund när jag fick tag på honom på planen en bra bit efter slutsignalen.

Där stod han och Andreas Johansson med Mathias Florén och utvärderade samt analyserade. 

-------------------------

Med bara 1-0 på tavlan så var Örebro med i matchen utan att egentligen vara det i första halvlek. Robert Åhman Persson nick-mördade in kvitteringen. Skitsnyggt och rättvist. Precis som slutresultatet, sett till 94 minuter.

Det tyckte Janne Andersson och Alexander Axén med som myste ikapp, skämtade och drog ned garv på presskonferensen. Janne med sin Bazinga-mugg och Axén med sin passning till pressen som ställde två frågor:

1) Statusen med Bärkroth (signerad blogg-pennan) och 2) Statusen med Erik Moberg som skallade ihop med Emir Kujovic och tvingades lämna Nya Parken på bår.

"Härligt killar, ni är alerta" passade Axén med riktning presspacket. 

-----------------------

På näthinnan sitter annars ett nytt fint inhopp av Tesfaldet Tekie. 17-åringen som tog för sig i genrepet kan nu titulera sig allsvensk debutant och lyste framför allt när han smekte fram två utsökta mackor till Kujovic. David Mitov Nilsson behövde göra den reflexräddningen i första halvlek. Nicklas Bärkroths skada oroar givetvis. BP-förvärvet var bäst på planen den halvtimme han kunde spela innan smällen på foten. Daniel Sjölund behövde ett par månader. Nu, i genrepet mot AIK och i premiären, har han tagit det ansvar, varit den hjärna och uppträtt med den pondus som Janne Andersson värvade honom för. Filip Dagerstål, så klok. Så trygg.

--------------------

Publiksiffran: 8 220 säger Mårten Jacobsson på markandsavdelningen om: 

- Varken nöjd eller missnöjd. Curva Nordahl var mycket bra med 2 500 personer. Vi tappade på företag då det var mitt i helgen. 

-------------------

En match spelad. 29 kvar. Det var en lovande start. IFK har tagit ett kreativt steg. I en kul, böljande premiär var det intressant att se hur det unga laget hela tiden ville spela sig ur situationerna. Det enkla lyfta långt-alternativet som tidigare oftast var det första alternativet syntes inte. Något jag ska utveckla i en krönika i ett B´lad nära dig. 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 38 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Bloggar

Sportbloggar