Logga in
Logga ut
"Ouppnåeliga krav" från kontrollerande för... Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Att bygga broar

Söderköping I förra veckan lyssnade jag på Kristina Paltén, ultralöpare och författare. Hon hade en fix idé; att springa genom Iran från väst på gränsen till Turkiet tlll gränsen mot Turkmenistan längst bort i öst, en sträcka på över 200 mil. Varför nu utsätta sig för denna extrema kraftansträngning? Tanken var att hon skulle komma nära människor i ett land som vi vet mycket litet om men som vi har många fördomar om. Med erfarenheterna från denna löparprestation i bagaget skrev hon sedan en bok, som hon nu åker runt och berättar om. 

Vad är då hennes erfarenheter? Hon berättade att hon var rädd och orolig för en massa saker när hon började sin löparresa, att bli våldtagen och att bli haffad av Irans hemliga polis var två av hennes skräckscenarier. Däremot var hon mindre rädd för trafiken på vägarna hon sprang på eller att råka ut för sjukdom. När hon närmade sig slutet på sin löparprestation var hon inte alls rädd för att bli våldtagen eller fysiskt attackerad av människor från en annan kultur, knappast heller någon rädsla för polisen. Däremot fick hon inse att trafiken var besvärlig och att det kan vara lätt att bli sjuk, magsjuk inte minst.

Det som var slående i hennes berättelse var hur väl hon blev mottagen där hon sprang. Ryktet om hennes löpning och var hon skulle komma förbi spreds via facebook och från mun till mun. Överallt blev hon bjuden på mat och ofta också husrum. Generositeten var påfallande. Den spontana värmen som mötte henne från helt främmande människor var överväldigande, berättade hon. Ofta sprang unga människor, både män och kvinnor tillsammans med henne en bit av vägen. 

Resultatet, utöver en massa positiv publicitet i Iran, är att nu planerar hon en tjejmil tillsammans med Iranska ambassaden i Stockholm. En fantastisk tanke, som man bara kan hoppas blir en realitet. Det finns en kvinnofrigörelse i idén och ett systerskap mellan iranska och europeiska kvinnor som genomför en sådan millöpning. Enligt min mening ett utmärkt exempel på hur det är möjligt att bygga broar, gemenskap och tillit mellan folk genom idrott och kontakter. 

Det finns andra exempel från Israel och Palestina, där kultur och musik skapar förbrödning mellan människor. Blandade körer och orkestrar som turnerar tillsammans för att visa upp en gemenskap som alternativ till det hat som idag tycks omöjliggöra en fredsprocess i det härjade landet. Men hatet och oförsonligheten i Palestinakonflikten slår också över i antisemitism i Sverige och Europa i övrigt, något som är fullständigt oacceptabelt. Därför är det glädjande med de initiativ som tagits av judiska och muslimska nätverk i Malmö, där syftet är att tillsammans göra skolbesök, anordna studiekvällar och andra evenemang där både de judiska och muslimska nätverken deltar. Det måste vara möjligt att ha en kritisk hållning till Israel och samtidigt undvika antisemitism, likaväl som man kan förhålla sig kritisk till många arabstaters teokratiska styre utan att man därför förfaller till islamofobi.

Här i Söderköping tycker jag att man kan glädjas över de initiativ till integration som tagits av exempelvis Östra Ryds IF och deras fobollsprojekt för ensamkommande ungdomar, Svenska kyrkan och andra församlingar i Söderköping som ordnar olika typer av sociala projekt, utflykter och fester. Det är viktigt att detta fortsätter, och får stöd av kommunen. Det behövs mer av den här typen av initiativ. Det är sådant som skapar tillit och trygghet, något som tyvärr annars riskerar att trasas sönder av flyktingkritiska grupper på nätet som sprider hat och rädslor. 

Dagen efter

Söderköping Det är många som känner sig "dagen efter" så här ett par dagar efter valdagen, som ju ska vara demokratins stora festdag. Här i Söderköping är det nog framför allt socialdemokraterna som upplever en baksmälla. En tillbakagång med 5 mandat och 1200 färre röstande svider. Även kamraterna i majoritetskoalitionen känner sig nog besvikna. Miljöpartiet tappade två av sina tre mandat och klarar nätt och jämnt ett mandat. Moderaterna tappar 4% av sina väljare men endast ett mandat. Man har ett vägval att göra och kommer säkerligen att uppvaktas såväl av övriga borgerliga partier som av socialdemokraterna.

Sverigedemokraterna får en betydande valframgång. Med fem mandat blir man det fjärde största partiet i fullmäktige. Det ska bli intressant att se om man lyckas besätta alla platserna under hela mandatperioden. Jag är inte övertygad. 

Centern är det andra partiet som, med sju mandat, kan utropa sig som valets segrare. Man har återtagit sin position som ett av de tre partier som kan göra anspråk på ordförandeposten i kommunstyrelsen. Även restalliansens övriga partier gick fram och erövrade varssitt nytt mandat. För att få till ett majoritetsskifte krävs dock att moderaterna byter sida och bryter upp från sitt nuvarande samarbete med socialdemokraterna. Jag kan tycka att detta är det rimligaste utfallet av valresultatet. 

Om restalliansen skulle bjuda upp SD, Landsbygdspartiet som överraskande tog sig in i fullmäktige, och miljöpartiet skulle en sådan brokig konstellation kunna skrapa ihop en knapp majoritet. Det skulle dock förvåna mig. Dessutom har samtliga kandidater till ordförandeposten i kommunstyrelsen - även centerns gruppledare Peter Karlström - privat bedyrat att det inte blir tal om att göra sig beroende av SD. Vi får väl tro på detta.

Vänsterpartiet har också haft en valframgång, går fram med ett mandat och får således tre mandat i fullmäktige. Det betyder att vi får representation i styrelse och samtliga nämnder. Därmed kan vi med större kraft driva våra frågor under den kommande mandatperioden. Jag kan lova att vi kommer att vara en kritisk men konstruktiv kraft oavsett vem som nu till slut tar makten. 

 

Sista dagen innan valet

Söderköping Det är lördag och i morgon är det val till Sveriges riksdag, landsting och kommuner. Valresultatet är avgörande för Sveriges framtid. Det är i och för sig så vi politiskt aktiva brukar säga inför varje val. Men det är en skillnad i år.

Heidi Frid, 94 år och förintelseöverlevare som judinna, blir porträtterad i dagens DN. Hon varnar för ett valresultat där Sverigedemokraterna skulle få inflytande. Hon beskriver situationen 1933 då Hitler kom till makten i Tyskland, inte för att han fick majoritet i val utan därför att konservativa partier gav honom sitt stöd. Vi har en tendens att glömma detta.

På måndag, dagen efter valet kan det mycket väl vara så att den borgerliga alliansen kan bilda regering med Jimmie Åkessons stöd. Trots Annie Lööfs rasande utbrott mot Åkessons övertramp i gårdagens partiledardebatt i Sveriges television, gav hon inget besked om var hon står i valet mellan att sluta en blocköverskridande överenskommelse med socialdemokraterna och att ingå i en borgerlig regeringsallians med Åkessons nådiga bifall. Vi har kunnat konstatera liknande förhållningssätt från centern i Söderköping med flera kommuner. Det är beklagligt. 

Även moderaterna och kristdemokraterna tycks vara beredda att försöka bilda regering med någon form av stöd från Sverigedemokraterna. Det är en illusion att tro något annat. Och Åkessons stöd kommer inte att vara gratis.

Det brukar vara kutym att sista dagen innan valet avstå från att alltför kraftigt betona sitt eget partis ståndpunkter. Istället brukar de flesta partiföreträdare markera röstningens betydelse och uppmana människor att gå och rösta för att därigenom manifestera den allmänna rösträttens betydelse och demokratin. 

Idag är det svårt att vara så storsint. Idag måste man som demokrat uppmana alla som vill slå vakt om människors lika värde att avstå från att rösta på sverigedemokraterna. Men det räcker inte med tanke på den borgerliga alliansens undvikande sätt att svara på sin uppfattning i regeringsfrågan. En röst på alliansens partier kan öppna för att vi får blåbrun sörja som underlag för regeringsmakten.

Därför vädjar jag till alla som står upp för mänskliga fri- och rättigheter att rösta och att rösta på något av de röd-gröna partierna.

Klara besked och oklara

Söderköping Vid vårt fullmäktigesammanträde i går, onsdagen den 5/9, ställde jag frågan till våra ledande partiföreträdare: 

- Är ni beredda att avstå från överenskommelser och teknisk valsamverkan med sverigedemokraterna (SD) under nästa mandatperiod? Bakgrunden till min fråga är den ovissa situationen med ett jämnt läge mellan partikonstellationerna, och där SD mycket troligt kan få en vågmästarroll. 

Tydliga svar fick jag från socialdemokraternas Tuula Ravander, andra namn på partiets valsedel, och moderaternas första namn Börje Natanaelsson. Båda svarade entydigt att någon överenskommelse med sverigedemokraterna överhuvudtaget aldrig kan bli aktuellt. Den ideologiska värdegrund som det partiet står för, med främlingsfientlighet och misstänkliggörande av andra kulturer,  är inte förenligt med våra värderingar, sa Tuula som skäl för sitt partis ställningstagande. Även Börje Natanaelsson var otvetydig i sitt svar.

Däremot dröjde det innan Peter Karlström, centerns nye gruppledare och första namn på centerns kommunvalsedel lämnade något svar. Efter upprepning av min fråga fann han sig dock föranlåten att svara. "Centerpartiet strävar i första hand efter att skapa ett borgerligt majoritetsalternativ", var hans svar. För övrigt hänvisaade han till partiets uppfattning centralt.

Peters svar är beklagligt. Även centern på riksplanet har varit oklara.  Annie Lööf har visserligen i sin retorik och i debatter med Jimmie Åkesson markerat sin avsky väldigt tydligt mot hans partis hållning och tveksamma inställning när det gäller människors lika värde och mera konkret när det gäller sådant som asylrätt och rätt till familjeåterförening. Men när hon blir pressad huruvida hon är beredd till blocköverskridande uppgörelser för att inte ge SD något inflytande svävar hon på målet och sticker huvudet i sanden. Hon upprepar sitt mantra att hon arbetar för en borgerlig alliansregering och ingenting annat. Och den kan knappast komma till stånd utan någon form av uppgörelse med SD, vilket hennes allianskollegor i moderaterna och kristdemokraterna har öppnat upp för.

Jag uppfattar att Peter Karlström väljer samma taktik på lokalplanet som Annie Lööf på det nationella planet, nämligen att upprepa sitt mantra att "jag arbetar för en borgerlig alliansmajoritet". Därmed blundar även han för det obehagliga, ja smutsiga förhandlingsspel med SD som kan komma att bli nödvändigt för att skapa en majoritet för den åtråvärda ordförandeposten i kommunstyrelsen. Beklagligt tycker jag, som hade hoppats på en kommunal septemberuppgörelse när det gäller att kunna undvika att ge SD inflytande över kommunpolitiken i Söderköping. 

Nu hoppas jag att vänstern i bred bemärkelse, s+v, stärker sina positioner i valet så att dessa partier kan utgöra basen i en koalition som hindrar främlingsfientliga krafter att få inflytande.

Vem tar vem?

Söderköping Det blir ett spännande, ja rysansvärt, val på söndag. Än värre blir det efter valet när partierna ska göra upp om vem som ska utgöra majoritet i bland annat i vår kommun. Det är sannolikt att sverigedemokraterna kommer att ha betydande framgångar också i kommunvalet, även om man knappast har tillräckligt med kandidater för att fylla upp platserna om valresultatet blir så som opinionen pekar.

Jag har roat mig med att använda valmyndighetens simulator, utgått från nuvarande opinionsundersökningar nationellt och sedan tagit hänsyn till valresultatet i Söderköping i valet 2014 för att få fram en någorlunda sannolik mandatfördelning. Enligt min simulering tappar den nuvarande majoriteten (s+m+mp) 6 mandat och skulle då få 19 mandat. SD som nu sitter med tomma stolar skulle få 6 mandat men har endast 5 kandidater. Därmed skulle den samlade oppositionen totalt också erhålla 19 mandat. 

Om borgerligheten lyckas komma överens skulle en borgerlig allians inklusive moderaterna  också kunna få 19 mandat. Oavsett vilken majoritet som man försöker bilda kommer sverigedemokraterna, att ha en sådan ställning att man kan utgöra vågmästare. Detta förutsatt att en tänkt majoritet är så sugna på makten att man överger tidigare principer. Dessa principer har inneburit att man lovat att inte göra så kallad valteknisk samverkan, alternativt ännu tätare samarbetsuppgörelser med sd.

Nu är naturligtvis frestelsen stor. Och min fråga till Anders Bevemyr, s, Börje Natanaelsson, m, och Peter Karlström, c, blir därför: Håller ni fast vid tidigare överenskommelser, nämligen att inte göra uppgörelser av något slag med sverigedemokraterna i syfte att säkerställa en majoritet? 

Företagens villkor i Sörping

Söderköping Liksom min bloggkollega, Ulric Nilsson,  var även jag och många fler politiska förtroendevalda på Söderköpings Brunn igår kväll och pratade om Företagens villkor i Sverige och i Söderköping. Det var en välbesökt tillställning med många företagare och politiska företrädare i den intresserade publiken. 

Jag tror och hoppas att Malin Östh, vänsterpartiets gruppledare i Söderköping,  lyckades nyansera bilden av vänsterpartiet som den stora stygga vargen som vill förstatliga allt privat näringsliv.

Lars Werner, vår långe partiledare 1975-93, sa en gång slagfärdigt i en intervju på en fråga om vänsterns inställning till privat näringsliv - nåja, inte har vi tänkt att förstatliga varenda korvmoj i Stockholm. Men att bryta den maktkoncentration och förmögenhetstillväxt som sedan trettio år gjort ett litet fåtal miljardärer allt rikare och allt mäktigare var viktigt på Lasse Werners tid och har blivit än viktigare idag.

Den som bemödar sig att ta reda på vänsterns syn på företagande får klart för sig att vårt parti har ett bra program när det gäller små- och medelstora företag. Malin tog upp ett par exempel som vi vet är ett problem för många mindre företagare:

- Arbetsgivarinträdet, det vill säga, att arbetsgivaren får betala dag 2 - 14 vid anställdas sjukskrivning. Denna kostnad vill vänsterpartiet ta bort.

- Företagare har ett dåligt skydd vid egen sjukdom. Detta vill vänsterpartiet ändra på. Självlart måste företagare ha samma trygghet vid sjukdom som anställda.

Debatten var livlig och även om det blev lite spretigt så visst var det en hel del besked som gavs. Enigheten om vikten av ett bra bemötande och tydliga besked i kontakten med kommunen är alla partier rörande överens om. Alla var också överens om vikten av företagens betydelse för bygden. Där fanns det dock nyanser. När Anders Eksmo, kd, säger att hans parti har en slogan - "Företagens vilja är vår lag" (citerat ur minnet) - då menar jag att inställsamheten blir löjlig. Jag pratade med Anders efteråt, och han nyanserade då sin hållning.

Annars är det sannolikt så, att en stark offentlig sektor, som kan se till att människor har ett bra boende, en bra skola, vård och omsorg är helt avgörande för såväl företagare som medborgare. Detta påpekades också av Anders Bevemyr, s, när diskussionen kom till att handla om synen på skatter. Här går en tydlig skiljelinje mellan höger och vänster, också i Söderköpingspolitiken. Därmed är också det nuvarande majoritetssamarbetet mellan s och m (och mp) en abnormalitet. Men är man maktkåt så är man. Några besked huruvida man tänker sig att fortsätta samarbetet och hur man ställer sig till att ha någon form av samarbete med sverigedemokraterna, gavs tyvärr inte, förutom från vänsterpartiet. Det borde vara en självklarhet att man från partierna deklarerar hur och i vilka konstellationer som man kan tänka sig att samarbeta. För vänsterpartiet  är det i första hand s och mp som är möjliga samarbetspartier. Sd är uteslutet. 

Till sist: Inte med ett ord berördes den försäljning av det hotell- och restaurangetablissemang, Söderköpings Brunnshotell, som hyste den här debatten. Det är bara att hoppas att denna affär inte blir ett ytterligare naggande i kanten på den Brunnspark som nu Demir och hans företagsgrupp omringar.

 

Björn Grip, Vänsterpartiet, är ledamot i  kommunfullmäktige i Söderköping.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se