Vad vi kan lära av de ryska järnvägarna

I Ryssland är järnvägarna av överordnat statligt intresse. Det vinner både staten och medborgarna på.

I DN 24/2 bjuds läsarna på ett reportage om ryska tåg, av dess meriterade Moskva-korrespondent Anna-Lena Laurén. I stora stycken en hyllning till ett järnvägsnät med sovjetiska rötter, fortfarande ägt av staten.

Kan det verkligen fungera så bra som hon beskriver det?

Ja, så är det faktiskt – vilket alla som rest i landet kan intyga. Kontrasten till inte minst svenska förhållanden är stor.

 

I Ryssland är tågen populära eftersom de inte bara är relativt billiga, utan framför allt därför att de är bekväma och går i tid. Oavsett årstid och väder.

Så är också järnvägarna vad som brukar kallas en strategisk resurs. Framför allt av militära skäl, men också därför att järnvägarna behövs för att hålla ihop landet.

Det statliga ägandet borde borga för dålig kvalitet, men ryska järnvägar är ofta något av en anakronistisk anomali. Planekonomi som faktiskt fungerar!

 

Tyvärr finns det många exempel på mer eller misslyckade järnvägsprivatiseringar, till exempel från Storbritannien. Samtidigt går det att peka på den japanska privatiseringen som en motsvarande succé.

I själva verket finns det emellertid större likheter mellan de ryska och japanska järnvägarna än vad man kan tro, olika ägarförhållanden till trots. I båda fallen har staten insett betydelsen av väl fungerande kommunikationer över hela landet och drivit en väl planerad politik med långsiktiga mål. Låt vara att det strategiska intresset sällan uttrycks så uppenbart som i det ryska fallet.

För svensk räkning är det uppenbart att privat verksamhet vanligtvis fungerar bättre än statlig. Men att det inte alltid behöver vara på det viset och framför allt att det finns goda skäl för staten att ta ett övergripande ansvar för utvecklingen. Alla vinner på väl fungerande infrastruktur, vilket inte bara omfattar transporter utan också exempelvis postverksamhet. Ibland kan de långsiktiga målen komma i konflikt med kortsiktiga vinstintressen.

Medan ultraliberalen gärna bara tänker på det senare, sätter den ansvarsfulle konservative långsiktigheten främst.

Det kan var värt att betänka detta, inte minst för Moderaterna, i en politisk situation där de traditionellt statsbärande Socialdemokraterna presterar allt sämre i vad som i decennier var paradgrenen: konsten att regera.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa