Krönika Det är inne med säkerhet och miljö. Årets julklapp är elcykeln som både ger och tar av vardagsmotionen. Framför allt är tanken att den ska vara en ersättning till den mer miljöfarliga bilen. Det tycker inte minst vår regering som satsar på klimatmedvetna (men lite bekväma) vardagsmotionärer och ger upp till 10 000 kronor tillbaka till den som köper en elcykel.

Men behövs det? För att ta ett exempel från samma rörelse ser vi hur den uppblåsbara cykelhjälmen Hövding fortsätter att sälja, trots det relativt (mot en enkel cykelhjälm) höga priset. Konsumenterna väljer frivilligt säkerhet – och undviker samtidigt hjälmfrillan.

Men statens insats syftar inte främst till att hjälpa enskilda konsumenter, utan till att förbättra hela Sveriges klimat och utsläpp. Gott så, men om vi rannsakar oss själva; kommer vi verkligen att välja elcykeln i snön och snålblåsten? Blir det inte bilen då?

Staten tror ändå på årets julklapp och tar från de rika (skattebetalarna?) och ger åt de fattiga (elcyklisterna?). 350 miljoner kronor om året är kalaset tänkt att gå på. Det är upp till 35 000 personer som kan få sin julklapp sponsrad.

Med tanke på att 45 000 elcyklar såldes i fjol utan något bidrag från oss skattebetalare tycks den här subventionen något missriktad.

Vad säger då årets julklapp om oss i stort?

Enligt Johan Larsson, analytiker på HUI Research, representerar elcykeln definitivt den tid vi lever i och ”speglar människors klimatmedvetenhet, vilja att ta hand om sin hälsa samt önskan att vara fri, flexibel och stundtals bekväm”.

Förutom detta tycks våra klappar också säga att vi har en hel del pengar. De blir nämligen dyrare och dyrare. I fjol var det VR-glasögon som kammade hem titeln och i år är det alltså elcykeln. Utnämningen ”Årets julklapp” började 1988 med bakmaskinen. Men de mer hushållsnära klapparna (wokpannan 1990 och kokboken 2002) har gått över till att bli allt dyrare och mer hightech.

Varje år när julen står för dörren slår handeln rekord. Det är en positiv utveckling som vi bör glädjas åt. Det ger ju mer klirr i kassan så att staten kan göra elcykelartade subventioner. Är inte det en lyx i överflöd så säg? Skämt åsido, om handeln rör på sig betyder det att vi rör på oss och tar samhällsutvecklingen framåt. Det är bra.

Ändå höjs årligen missnöjda röster om att vi konsumerar för mycket. Vi borde inte ha några julklappar i år, utan i stället fokusera på att umgås med nära och kära, menar man. I samma veva har vårt stackars Postnord fått bekymmer. Det är inte julkorten som översvämmar svenska brevlådor, utan e-handeln. Enligt e-handelsbranschen kommer var tredje julklapp att köpas online i år.

För vi styr våra egna köpmönster. Regeringen bör inte försöka påverka konsumentbeteenden utan fokusera på att hjälpa dem som verkligen är i nöd. Exempelvis våra grundläggande samhällsfunktioner – polis, försvar och vård – för att nämna några.

Men vad tjänar att hyckla? Tids nog får man cykla...