Ledare Natten till tisdagen detonerade en bomb vid en ytterdörr på Korsgatan i Norrköping. I huset bor inte bara offret för sprängladdningen, utan också andra familjer som lever sina vanliga liv. Det faktum att det sker en explosion i samma trappuppgång som barnen dagligen springer i ställer ofrånkomligen den tidigare politiska prioritetsordningen på ända.

Politiker med, låt säga, vissa auktoritära drag och löften om en hårdare poliskår och skärpta straff vinner valen i land efter land – världen över.

I Filippinerna vann Rodrigo Duterte presidentvalet 2016, efter löften om hårda tag mot knarkkartellerna i landet. Bland annat talade han i valrörelsen om att sätta in dödspatruller mot kartellerna och återinföra dödsstraffet, vilket en stor del av Filippinerna stöder. Trots sin hätska och oförskämda antikatolicism blev han vald i ett land där 86 procent av befolkningen är katoliker.

På nyårsdagen svors Jair Bolsonaro in som Brasiliens president. I Brasilien mördades 63 880 personer 2017 – det är över 175 mord om dagen. Många tyckare verkar onekligen förbluffade över hur en person med hans åsikter kan åtnjuta ett så stort förtroende bland befolkningen. Likt Duterte har Bolsonaro dock lovat att göra vad som krävs för att vända den utvecklingen, så att hederliga brasilianare som försöker leva ett normalt liv också kan göra det utan att vara rädda.

När brottslighetens utbredande blir tillräckligt stort är inte denna utveckling särskilt förvånande. Psykologen Abraham Maslow pratade om att människan har en behovstrappa, som visar på hur ens personliga behov prioriteras. Först kommer rent fysiologiska behov, som mat på bordet och att vara frisk. Därefter kommer behovet av trygghet, före behov av kärlek, självhävdelse och självförverkligande.

Mycket tyder på att väljarna har tagit några steg ned på trappan och ropar på någon som kan återställa tryggheten. Då får andra politiska preferenser åsidosättas, trots att de för den skull inte är obetydliga.

Det var inte många år sedan den personliga integriteten hos många svenska väljare var högre prioriterat än övervakningskameror, signalspaning och annat. I dag hörs knappt det perspektivet, trots att det är viktigt. Övervakningskameror sätts upp och det är enklare än någonsin att övervaka medborgarna – men om det upplevs som trygghetsskapande är det helt okej. Att Sverige behöver fler poliser med bättre utrustning och de kriminella hårdare straff är det knappt heller någon som har att invända mot.

När de etablerade politikerna tappar kontrollen över något så fundamentalt för statsmakten som den inre säkerheten kommer väljarna ofrånkomligen att lägga sin röst på ett alternativ som kan vända utvecklingen. Det är inte märkligt om den som drabbas av en sprängladdning kommer att lägga sin röst hos det parti som lovar hårdast tag mot de kriminella.