Det är inte långt kvar till jul och mycket ska hinnas med. Mellan pepparkaksbak, julhandel och adventsmys fortsätter många att känna oro inför både klimatet och regeringens hållbarhet. Men man får likt en adventskalender ta en lucka, en dag och ett problem i taget. Skolan är ett sådant fall där man behöver lösa flera olika bitar för att skapa en bättre helhet. Och nu är det de duktiga eleverna som behöver extra tillsyn, enligt Skolinspektionen.

Vi har nog alla någon gång hört om elever som fått räkna om matteboken, om de blivit klara i förtid. ”Vänta in kompisarna”, heter det. För man vill ju inte sticka ut från mängden… eller så är det just sådan kompetens och skicklighet vi vill uppmuntra!

”Skoltrötthet” beror oftast på att elever inte känner sig hemma eller blir sedda i skolan. Många är understimulerade snarare än utmattade.

I Kumla har flera elever som varit hemma från gymnasieskolan lockats tillbaka genom att sätta in extra stöd som motiverar eleverna att gå i skolan. En personlig kontakt som inte betygsätter, utan finns där och motiverar eleverna har varit framgångsfaktorn (SR 3/12).

Det behövs i många fall fler vuxna i klassrummet. Skolinspektionen har kommit fram till att undervisningen i svenska gymnasieskolor måste bli bättre anpassad för högpresterande elever. Särskilt gäller det matematik, där över 40 procent av lektionerna bedöms ge för låg stimulans (SVT 4/12).

Det är ofta lättare att se dem som väsnas. Men även den ”duktiga flickan” – eller pojken för den delen – som placeras mellan två klasskompisar som bråkar förtjänar att få den stimulans som behövs för att utvecklas.

I dagsläget får de högpresterande ofta snällt vänta in de andra. Hur ska vi fortsätta hålla jämna steg med övriga länder inom it, teknologi och forskning om våra elever, vår framtid, inte får den hjälp de behöver för att bli sitt allra bästa?

”Att vara begåvad i akademiska ämnen och att prata om det är laddat i Sverige. Det finns en tradition av att man inte ska sticka ut. I andra länder är det som att vara duktig i musik eller idrott.”

Det säger Eva Pettersson, matematiker och forskare, i en intervju med Tidningen Grundskolan. Hon har i sin avhandling Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor (Linnéuniversitetet, 2011) undersökt vilket bemötande barn med särskilda matematiska förmågor egentligen får i svensk undervisning. Hon menar att en del av problemet är att lärare inte har konkret kunskap om detta.

Kanske något att tillfoga lärarutbildningens pedagogik/didaktik och fortbilda befintliga lärare med? Men förändring i skolans värld tar dessvärre ofta tid.

Petterssons avhandling gavs ut redan 2011, men ämnet är fortfarande aktuellt, vilket Skolinspektionens senaste granskning visar.

Om det inte kan ske redan nu så önskar jag mig i alla fall inför det nya året att vi trots vårt röriga parlamentariska läge kan fortsätta fokusera på vardagsbestyren. Närmare bestämt på att förbättra våra barns och tonåringars skola. På så sätt gör vi vårt för att försöka skapa en bättre framtid.