Ledare Äntligen stod statsministern i talarstolen. Och vi vet ju alla vem. Just det, Stefan Löfven. Efter fyra månaders regeringskrånglande kan vi konstatera att ingenting egentligen hänt.

Fast riktigt sant är nu inte det. Det är ju inte var dag en socialdemokratisk statsminister i sin regeringsförklaring föreslår sänkta arbetsgivaravifter eller friare hyressättning, liksom krav på flexiblare arbetsrätt. Han lät lite stel och det kan man för allt i världen förstå. I samtliga fall handlar det om att gå krav från Liberalerna och Centerpartiet till mötes.

Inte lär det ha varit lättare för Löfven att föreslå språktest som medborgarskapskrav. Ett gammalt önskemål från Liberalerna, som från vänsterhåll tidigare avfärdats som försök att fiska i grumliga vatten. Tydligen går det lättare när en socialdemokrat står bakom fiskespöet.

Däremot får Liberalerna inte stöd för att ens utreda ett Nato-medlemskap. Tvärtom heter det att ”Sverige ska inte söka medlemskap i Nato”. Och en sådan regering har Liberalernas stöd!

Hur Centern och Liberalerna ska ställa sig bakom ett förbud för bensin- och dieselbilar från 2030 överraskar också. Fast det är förstås gröna önskemål utan verklighetsförankring – ungfär som det gamla löftet om att kärnkraften skulle ha avvecklats till 2010. Ett ensidigt svenskt förbud skulle sannolikt kollidera med EU:s frihandelsregler, men eftersom vi talar om ett blott hypotetiskt alternativ har det mindre betydelse.

Det blir över huvud taget svårt för Löfven att leva upp till den egna regeringsdeklarationens löften: ”Jobben ska bli fler, klimatutsläppen ska minskas. Välfärden ska bli bättre och integrationen effektivare. Tryggheten ska öka och brottsligheten bekämpas.”

Det innebär ju allt! Eller inget.

Det är visserligen inte märkligt att en regeringsförklaring presenterad av en koalition spretar. Men nu spretar politiken åt alla håll samtidigt.

Och ändå är inriktningen nästan övertydlig! Det handlar om Makten – för dess egen skull. I den grenen vinner Löfven överlägset, låt vara att Annie Lööf och Jan Björklund varit honom behjälplig. Under gårdagen försökte visserligen Lööf låtsas som att hon trots detta stöd leder ett oppositionsparti. Det lurar förstås ingen. Även om de skulle drabbas av punktering kommer Centerns och Liberalernas funktion att vara de rödgröna partiernas stödhjul.