Ledarkrönika Så har det hänt igen, ett sannolikt mordförsök i grannskapet. Som det går att läsa på nt.se föll en person från fjärde våningen på Skiljegatan och vårdas nu för svåra skador. Misstanken är förstås att han inte alls föll, utan kastades ut.

Det är inte första gången jag och grannarna bjuds på gatudramatik. I närheten finns det till exempel en videobutik vilken för ett par år sedan utsattes för beskjutning. Fyra skott genom fönstret men som genom ett under dödades och skadades ingen. Vid ett annat tillfälle blev jag själv vittne till hur två gäng gjorde upp med järnrör och brädor, en person misshandlades rejält. Vi har till och med fått vår beskärda del av knivdåd.

Den svarta humorn är förstås ett sätt att skydda sig, men faktum är man vänjer sig – till en viss gräns. För saken är att jag alltså inte bor i något så kallat utsatt område eller gudsförgäten förort. Utan i ett på andra sätt ganska lugnt område i centrum. Tur att många hus är byggda på 1800-talet, med åtföljande gated community på gården som följd.

Emellanåt smäller det förstås, lite varstans i centrum. Explosionen på Korsgatan var emellertid inte någon ”okynnessprängning”, utan ovanligt kraftig och ett misstänkt mordförsök. Ytterligare en ohygglig händelse, som emellertid inte riktigt överraskar den heller. Vi har helt enkelt fått det samhälle vi förtjänar.

Under åratal har vi pådyvlats uppfattningar om att våldet för det första inte är så omfattande som vi eventuellt ”inbillar” oss och för det andra att hårdare straff hur som helst inte löser någonting. Snacka går ju. Men till sist kommer verkligheten ikapp också de värsta faktaförnekarna.

Räknat per capita dödas följaktligen tio gånger så många unga män i skottlossningar som i Tyskland. Sverige är inte lugna gatan utan ett europeiskt värstingland, med våld som jämförts med maffians Syditalien och till och med Mexiko.

Seriösa kriminologer förklarar skillnaden mellan Sverige och Tyskland med hårdare straff i vårt södra grannland, till exempel minst tre år för väpnat rån. Huruvida brottslingarna egentligen bättrar sig kan säkert diskuteras, men den relativa isoleringen i fängelset under längre tid spränger sönder den kriminella infrastrukturen.

Sverige får gärna bli lite mer som Tyskland.