Ledarintervju Var har ni varit de senaste åren? Frågan kastas mot mig från andra sidan bordet, där sitter Thomas Högman som är tillförordnad ansvarig för Region Östergötlands Brysselkontor. Nu när det börjar dra ihop sig till val till Europaparlamentet ökar engagemanget från media och andra, konstaterar Högman. Annars är det relativt lite intresse för vad som sker i Bryssel. ”Stora beslut kan ske i medieskugga här ner”, säger han.

Thomas Högman fångar ett problem som möjligen är särskilt svenskt. Den blågula EU-bevakningen är mindre än andra länders. Antalet svenska korrespondenter i Bryssel kan räknas på handens fem fingrar.

I nästa mening är dock Högman självkritisk. Regionkontoret kan nog göra mer för att synas. Och mycket av vad de sysslar med är kanske inte direkt kioskvältare till nyheter. Men vad är det då de gör? Varför har Region Östergötland 80 kvadratmeter kontorsyta i Bryssel? Vad är det östgöten riskerar att missa?

Så här långt in i samtalet har det trollats fram kaffe, av Sebastian Björk som är informationsansvarig på kontoret. Utanför strålar solen. Fem minuters gångväg bort tronar EU-parlamentet. Vi är i hjärtat av Bryssel. Och i centrum av nordisk närvaro. I Nordic house, där Region Östergötland har sitt kontor, samsas ett flertal företag och lokala myndigheter. På det våningsplan som regionen har sina rum är den norska huvudstaden Oslos intressebevakning den dominerande kraften.

Men tillbaka till varför Region Östergötland finns i Bryssel. Utan närvaro här riskerar perspektiv viktiga för Östergötland att inte finnas med i beslutsprocesserna, beskriver Thomas Högman. Han tar som exempel de senaste årens lagstiftningsarbete kring framtidens fordon, som såg ut att i stort utgå från eldrift. Det skulle inte ha passat Östergötland.

”Östergötland producerar och konsumerar mer biodrivmedel än andra regioner. Östgötatrafiken kör bussar med biogas och det finns tunga producenter av drivmedlen i Östergötland, som Agroetanol. Ny lagstiftning som har stort fokus på el riskerar därför att hota den här goda utvecklingen.”, säger Högman som menar att kontoret lyckades få gehör för sin ståndpunkt.

Det europeiska perspektiv som märks när Högman talar är intressant. Han lyfter vad som skiljer Östergötland från andra regioner i unionen ­– och vad som förenar. Thomas Högman talar om att det inte längre nödvändigtvis är så att geografisk närhet är det som förenar mest i Bryssels djungel av lobbyister och långsamma politiska processer. Det har etablerats en viss ny logik kring samarbeten, som har uppstått som ett resultat av EU.

Enligt Thomas Högman är två viktiga partners Toscana i Italien och en sammanslutning av kommuner i Holland som går under namnet ”Regio FoodValley”. Orsaken till att Östergötland har mycket att vinna på ett samarbete med dessa är för att det är två regioner som satsar på sitt jordbruk, vilket också är ett prioriterat utvecklingsområde för Region Östergötland. Toscana satsar hårt på att använda ny teknik i jordbruket, ett område där den holländska regionen redan ligger i framkant. I juni kommer en delegation från Holland för att besöka Östergötland.

Att frågor kring företagsutveckling är prioriterade för kontoret i Bryssel bero på det utvecklingsansvar som ligger på Region Östergötland. Och på det området är EU-samarbete av stor vikt. Ungefär 60 procent av medlen som går till regional utveckling i Sverige kommer ifrån EU.

”Över en tredjedel av EU-budgeten går ut till regionerna”, konstaterar Högman. Att pengarna går vägen via EU möjliggör ett gemensamt ramverk kring investeringar och utveckling. Det går att lära av andra vad man ska göra och inte ska göra, beskriver Thomas Högman.

Att en så pass stor del av EU-medlen går ut i stöd till olika regioner skapar i enhetsstaten Sverige en spänning mellan den nationella och regionala nivån. Thomas Högman beskriver hur svenska regeringar alltid vill betala mindre till EU. Regionerna – som inte betalar till EU utan i stället får stödpengar – har däremot en mer positiv inställning. Det här gör att svenska regionkontor i Bryssel kan agera lobbyister mot den egna nationella hållningen. Den här typen av skevhet finns däremot inte i Tyskland, där motsvarande regionerna har ett större inflytande över nationella strategier.

Att en politisk nivå i Sverige ansvarar för utbetalningarna till EU och en annan främst gynnas av de gemensamma stödsystemen kan skapa en obalans i inställningen till EU. Politiker verksamma på det regionala planet kanske kan vara mer positivt inställda till hur EU fungerar i dagsläget, jämfört med rikspolitiker. Samtidigt är det i Sverige oftast politiker från den nationella arenan som plockas ut att stå på listorna till EU-valet. Men möjligen är det en övertolkning.

Det som däremot står klart är att EU-samarbetet möjliggör – och i en del fall tvingar fram – allianser mellan Östergötland och andra regioner i Europa. Att Östergötlands strategiska partners i Europa kan vara italienare och holländare utmanar även den gamla föreställningen om att ett område har mest gemensamt med sina närmaste geografiska grannar.

De samarbeten som Östergötland ingår i Bryssel lär i stort vara av godo, nya perspektiv och kunskaper berikar. Konkurrenskraften stärks och möjligheten att påverka ökar. Samarbete inom Europa gör att vi står stadigare i den östgötska myllan.