Ledare De smartaste överger landsbygden för staden, säger ny forskning från Linköpings universitet (NT 7/2). Enligt en nyligen presenterad studie har de personer som lämnar mindre orter för större städer i genomsnitt både högre utbildningsnivå och bättre kognitiv förmåga än de som stannar kvar. Något som sägs öka klyftan i ekonomiskt välstånd mellan stad och land.

Den Norrköpingsbaserade docenten Marc Keuschnigg är en av forskarna bakom studien och han påtalar att resultatet har betydande politisk relevans. Men budskapet är också politiskt laddat. Det är svårt att dela in befolkningen i grupper baserat på geografi och klyftighet – något som den tidigare moderatledare Anna Kinberg Batra fick erfara, efter att hon i sin ungdom sagt att stockholmare är smartare än lantisar. Ett uttalande som hon aldrig lyckades bli kvitt.

Alla beskrivningar av begåvningsflykten från landsbygderna – anekdotiska eller baserade på forskning – haltar dock, eftersom de förutsätter att en persons identitet är kopplad till den tillfälliga bostadsorten. Blir verkligen en 25-åring från Östra Ryd eller Vikbolandet storstadsbo i samma stund som folkbokföringsadressen uppdateras i Skatteverkets väldiga serverhallar?

Beskrivningen av att de smartaste flyttar till städerna baseras på en gammal föreställning om hur människor lever sina liv. Förr arbetade, bodde och semestrade många i samma kommun. Det var jobb på läderfabriken i Valdemarsvik, lägenhet ett stenkast därifrån och sportstuga vid vattnet längs med Valdemarsviken. I dag är människor inte lika stationära. Ett nutida exempel är i stället att en person jobbar på Siemens i Finspång, bor i Norrköping och har andel i ett vinterbonat fritidshus i fjällen.

Många som flyttar för jobb i staden har också en fortsatt stark anknytning till hembygden. Helger och semestrar – den tid då många anser att livet levs – tillbringar såväl nya som inbitna storstadsbor utanför städernas tullar.

Att en person som har skaffat sig en lång utbildning flyttar till ett större befolkningscentrum är inte heller överraskande. Ofta finns de specialiserade tjänsterna endast på ett fåtal platser.

Men enbart för att personer med många högskolepoäng ändrar sin folkbokföringsadress behöver det inte betyda att landet utanför storstäderna dräneras på kompetens eller inkomstmöjligheter. Det är fortfarande hanteringen av naturresurser som gör Sverige rikt.

Oavsett hur varmt det talas om värdeskapandet i städerna återfinns ryggraden i ekonomin utanför stadens hippa it-kluster. Skogen, gruvorna och industrierna bygger fortsatt landet. Det svenska jordbruket, som i många avseenden är världsledande, sätter maten på bordet.

Klyftan mellan stad och land lär inte öka främst för att personer med lång utbildning flyttar runt. Det som däremot skapar en konflikt är föreställningen om att den som råkar vara skriven i Stockholm är stockholmare – och att stockholmare skulle vara smartare än lantisar.