Ledare Om IFK Norrköping kunde vinna allsvenskan så kan vi få fart på Liberalerna, det var budskapet från L:s nya partisekreterare Juno Blom i Folkbladet (3/7). Blom säger att Nyamko Sabuni kan bli för Liberalerna vad tränaren Janne Andersson var för IFK. Men att ge något annat än ett hoppfullt budskap vore tjänstefel för en pinfärsk partisekreterare.

Vid 19:00 på onsdagskvällen var det dock upp till bevis för Nyamko Sabuni själv. Almedalen var smockfull med folk när hon gick ut på scenen. Länge stod hon och tog emot applåder från publiken.

Nyamko Sabunis tal är nog också det mest hajpade i årets upplaga av Almedalen. Det var hennes första stora tal som partiledare och många förväntade sig att hon skulle lägga ut kursen för framtiden. Helt enkelt ett linjetal.

Sabunis tal var också det av en nytillträdd partiledare. Hon var personlig. Och Sabuni skrapade på många politikområden, som hon sade att Liberalerna ska satsa på. Företagarfrågor, klimatpolitiken och kampen mot våldsbejakande extremism – allt ska Liberalerna bli bäst på.

Det är också uppenbart att Allianstidens uppdelning av politikområdena mellan C, L, KD och M är över. Sabuni sade inget om skolan – den gamla paradgrenen. Däremot lades mycket kraft på miljö- och klimatfrågor. L ska bli ett borgerligt miljöparti, vilket öppnar för ökad konflikt med Centern.

På klimatområdet presenterades också det mest konkreta förslaget. Det handlar om elektrifiering av de största och mest trafikintensiva motorvägarna. Det var ett ovanligt detaljförslag i ett annars ganska allmänt hållet tal.

I talet hade Sabuni att förhålla sig till å ena sidan avtalet med Socialdemokraterna och å andra sidan relationen till de forna vännerna i Alliansen – Moderaterna och Kristdemokraterna. Det här gör hon genom att försvara Alliansregeringens reformer, där socialkontoren bytes mot arbetsförmedlingen för många i utanförskap. Samtidigt talar hon hoppfullt om januariavtalet med Socialdemokraterna.

Att inte vårda förhållandet med kanske främst Moderaterna vore dock närmast vårdslöst. Mellan L och M finns en stor värdegemenskap.

Nyamko Sabunis tal var en balansakt. Hon försöker hitta vägen mellan den rödgröna regeringen och den gamla Alliansen. Hon väger nog också orden för att inte ytterligare splittra det egna partiet, som genomgått ett uppslitande partiledarval. Dessutom balanserar hon mellan att ta avstånd från identitetspolitik, samtidigt som hon använder sin egen bakgrund och historia som röd tråd i delar av talet. I politiken ska hopplöshet och hopp vägas.

Nyamko Sabuni klarade av att balansera de motstridiga intressena i talet. Almedalen är dock bara början.