Ledare Det finns likheter mellan högertrafikomläggningen 1967 och valet av Liberalernas nya partiledare. Likheten har inte med att göra om vägen framåt ska vara höger eller vänster, utan den går att hitta i hur de rådgivande medlemsomröstningarna behandlas.

Att 82,9 procent av svenskarna tyckte att högertrafikomläggningen var en dålig idé hindrade inte Tage Erlanders S-regering att gå emot folkviljan och genomföra projektet. I Liberalernas rådgivande medlemsomröstning har en tydlig majoritet röstat för att de vill se NyamkoSabuni som blivande partiledare, men de redan valda ombuden blir uppmanade att rösta på Erik Ullenhag.

Det går att resonera huruvida ombuden är fria att rösta som de vill (det står i stadgarna och omröstningen är sluten, vilket i praktiken ger dem denna möjlighet) eller att de ska representera de partidistrikt som har valt dem inklusive de medlemmar som har röstat. Om den senare hållningen skulle gälla vore NyamkoSabunis seger säkrad. Inte minst nu när hon också fått valberedningens stöd.

Dessa frågor är dock Liberalernas egna problem att hantera. Däremot har den process som började så bra, med innovativa drag från Östergötlands-distriktet, i form av hearings och medlemsomröstningar, alltmer börjat likna en fars för den utomstående. Att anordna en medlemsomröstning som i praktiken inte är värd någonting när det väl kommer till kritan väcker frågor. Var den egentligen endast tänkt att skänka legitimitet till Erik Ullenhag, som partitoppen sannolikt hade tänkt skulle få en enkel match mot de övriga kandidaterna? Att detta sker i just Liberalerna, som gärna bröstar upp sig om demokrati och rättssäkra processer, gör inte saken bättre.

Detta sker i en tid då intresset för att engagera sig politiskt minskar. Partierna kämpar med minskande antal medlemmar, för att inte tala om aktiva sådana. Det finns flera förklaringar till varför det har blivit så, men sannolikt spelar medlemmarnas minskade inflytande en viss roll. Med det väl tilltagna partistödet har medlemmarna i vissa fall reducerats till funktionärer – medlemsavgiften väger lätt jämfört med partistödet.

Partitoppen i Liberalerna ångrar kanske bittert att de gav medlemmarna möjligheten att rösta fel i en medlemsomröstning. Trots detta vore det hälsosamt för svensk politik om denna utveckling med ökad medlemsdelaktighet fortsätter. Partierna kommer aldrig att bli de folkrörelser de än gång var, men genom att stärka medlemmars inflytande över det politiska livet får den vanliga medlemmen en större betydelse och ökad motivation att offra sin fritid till att kuvertera utskick och dela flygblad. Även om pengarna trillar in trots att medlemmarna minskar är ett parti utan sina eldsjälar bara ett organisationsnummer.

Men om Liberalerna ska gå den vägen måste de också vara beredda att lyssna på medlemmarnas vilja. Det är över 60 år sedan folkomröstningen om högertrafikomläggningen hölls. De borde ha lärt sig att valresultatet inte går att beställa.