Ledare Alla politiker drömmer om att förverkliga sina egna och partiets visioner, att göra skillnad. Men för många – inte minst på kommunal nivå – väntar en krass verklighet. Ofta ställs de folkvalda inte inför valet om vad som bör införas, utan vad som bör avvecklas. Valdemarsvik är inget undantag.

Det nya kommunalrådet Ted Starkås (S) står inför ett kärvt underskott på hela 17,6 miljoner kronor. Detta i en kommun som även under normala omständigheter tvingas leva lite ur hand i mun. Man kan alltid diskutera den förda politiken, men grundproblemen i Valdemarsvik känner vi igen från många andra landsbygdskommuner. Åldrande befolkning (med ökade vårdkostnader) samtidigt med en smygande avfolkning, svag tillväxt och sviktande skattebaser. Ett tidigare ganska högt flyktingmottagande bidrar.

I en sådan situation börjar många (allt för många) kommunpolitiker fundera på att höja skatten. Förhoppningsvis finns det inget stöd för en sådan politik i Valdemarsvik. Kommunalskatten i Valdemarsvik är redan en av de högsta i länet. Detta i en kommun som för den skull sällan kan erbjuda den bästa välfärden. Skattehöjningar tenderar att ätas upp och riskerar att långsiktigt förstärka utflyttningen.

Istället väntar alltså besparingar och Starkås konfirmerar att upp till 25 tjänster inom skolan hotas. Visserligen beror detta delvis på färre flyktingbarn, men nedskärningarna kommer ändå att kännas. Naturligtvis är det i grunden illa eftersom skolan behövs om Valdemarsvik över huvud taget ska ha någon framtid! Inga familjer flyttar till kommuner med skolproblem, däremot finns risk för att de familjer som kan flyttar därifrån. Även om lärartäthet inte är allt, är situationen allvarlig.

På gott och ont förefaller det råda relativt stor enighet om huvuddragen i besparingarna. På gott, eftersom det minskar risken för onödiga konflikter i en fråga där alla nog inser att det inte finns mycket att välja på. Men också på ont, om samsynen blir så stor att olika alternativ att inte debatteras tillräckligt. Oppositionen har viss anledning att fråga sig hur dagens situation kan ha uppstått. Förutsåg man inte någon föregående mandatperiod?

Valdemarsvik levde över sina tillgångar, även om det verkligen inte var någon lyxfälla.