Överallt möts vi av hemlängtan. I NT (12/10) berättar Finspångs kommuns fritidsutvecklare Kirsi Aronsson att hon lämnar jobbet på grund av längtan hem till sitt Hallsberg. Och i Linköpingssonen Lars Winnerbäcks pinfärska album Eldtuppen heter första låten ”Tror jag hittar hem”.
Killen från residensstaden i väster är inte heller den enda av dagens populära sångare att sjunga om hemhörighet. Några andra som gör det är Miriam Bryant och den lokala förmågan Markus Krunegård.
Att Winnerbäck i den nämnda nya låten dessutom levererar Norrköpings-nostalgi gör inte det hela sämre. ”Det blänker från Bråvikens vatten, i Kolmårdsnatten”, sjunger han. Kanske ser Winnerbäck utsikten framför sig från Stenkullens värdshus, där han har tagit omslagsbilder till album. Och utsikten från Kolmårdens höjder är verkligen något att längta.
Området där Malmölandet, Kolmårdens branter och Bråviken möts är också ett bra ställe att börja på för den som vill utforska hemlängtan i vår tid. Genom det landskapet dundrar E4:an, Södra stambanan och kanske snart även Ostlänken. I den närbelägna hamnen anlöper fartyg. En bit söderut, på Norrköpings flygplats Kungsängen, stiger plan mot fjärran destinationer. Allt detta kan illustrera vilken sammanlänkad och rörlig värld vi lever i.
Resekostnaderna har minskat och utbudet är gigantiskt. Från Norrköping går det exempelvis att ta linjebuss till Berlin för ett par hundralappar.
Att det är förhållandevis lätt att vara rörlig är utmärkt. Låga trösklar för att resa och flytta gör att människor blir friare i sina val. Drömmar låses inte in.
Samtidigt är det tufft att flytta. Det är nog därför flera av dagens upphöjda svenska sångare tar ton om det. Många våndas över var de hör hemma, när det är så lätt att jaga drömmar någon annanstans.
Den här oron kring hemhörighet har även försökt att kodas inom politiken. Det talas om en ökad spänning mellan stad och land. Det har även utvecklats teorier om att väljare som känner sig hemma på en plats står emot väljare som trivs var som helst i världen.
Hemlängtan och hemhörighet är underskattade våndor, både av enskilda personer och av politiker som planerar för framtiden. Det är dock inte politik. Det är mänskligt.
Ju fler som flyttar, ju fler behöver hitta hem. I en allt rörligare värld ökar våndan och hemlängtan.